Yehet och Kkaebsong [PRS]

Nej, nej. Vem kunde någonsin bli trött på någon så underbar som Joshua? Det var ju praktiskt taget omöjligt, eller hur?
”Menar att de kommer bli trött på oss som par, med tanke på hur närgångna vi är och så”, förklarade Zihao och frustade till. ”Men det är faktiskt inte mitt fel att du är så underbar..det är fan ditt eget fel”, fortsatte han och lipade mot artonåringen. ”Så rent tekniskt sett får de skylla på dig och inte mig.” Oj, vilken underbar logik, precis som vanligt. Kanske han skulle försöka öva upp den där logiken?

Storögt blänger Joshua upp mot den äldre. Jo, de andra medlemmarna skulle nog bli en hel del irriterande på deras eviga klängande, men till deras försvar så brukar ju de andra medlemmarna klänga på varandra en hel del... även om de nu inte smyger runt och hånglar med varandra, så är de väldigt ta, närgångna. Flera av Joshuas bekanta skulle tycka att det är minst sagt lite ifrågasättande det där. Tyvärr.
"Hur är det mitt egna fel?" gnäller artonåringen med rynkade ögonbryn, och gömmer sin rosa, blyga rodnad under täcket. "Det är ditt fel att jag fallit för dig, så de får faktiskt skylla på dig. Och sen är du också väldigt klängig och närgången, ska du veta!" Jo, det är de definitivt bägge två, närgångna och klängiga. Men hur blir det med att hålla förhållandet en hemlighet? Det verkar som att de två parterna tycker lite olika om det.

”Jo, men jag är ju bara klängig och närgången för att du är så underbar”, muttrade Zihao och himlade lite med ögonen, innan han sjönk tillbaka ner mot kuddarna med en liten suck. ”Det är inte mitt fel att du verkar ha en tendens att falla för personer som du kanske inte alls borde falla för, så det så”, knorrade han vidare och såg ännu tjurigare ut. Muttrandes gled nittonåringen ner under täcket, tills dess att han låg helt begravd under det. Mysigt. Men tyvärr varade det inte speciellt länge, då mobilen plingade till. Fan, det gick ju som vanligt inte att ignorera, suck. Ytterligare en suck letade sig ut och Zihao rullade runt på mage och fiskade upp mobilen från nattduksbordet. Oj, vilket vackert sms. Zihao din stora drummel, du vet myclet väl at tvi har ett fullpackat schema den här veckan, så släpa dig tillbaka hit eller så kommer jag att äta upp alla dina popcorn. ”Euijin är elak, vet du det? Han kommer att äta upp alla mina popcorn.”

"Jag vet att jag borde ta det som en komplimang men.." Joshua stannar upp och gräver ner sig bredvid den äldre, under täcket som håller värmen uppe. Det är en nackdel med att inte äta, att vara så tillgänglig för kylan som ser honom som sin nästa måltid. Ja, Joshua fryser konstant, är trött och svimmelfärdig, men det är värt det. Den tillfredsställande känslan är värt det. "Vadå en tendens? Varför skulle jag inte falla för dig?" Undrar han med svag röst, gräver ner sitt svala ansikte mot Zihaos bröstkorg och sluter ögonlocken. Öronen lyssnar på hjärtslagen, hur de klappar högljutt. Gud, det är så lugnande för den yngre. Så avslappnande att kyssa på Zihaos hjärta dansa hejvilt. "Ska du gå?" Frågar Joshua, som inte vill vara anledningen till Euijins ilska.. Men han tänker ändå inte flytta sig, inte nu när Zihao väl är hos honom.

Det spelade fan ingen roll vad Euijin sa, utan Zihao hade redan bestämt sig för att stanna i åtmsintone några dagar. Därför skakade han på huvudet och släckte ner skärmen, för att lägga mobilen åt sidan igen. Nej, han tänkte inte gå. Inte en chans.
”Nejdå, har jag någonsin lyssnat särskilt bra på Euijin?” Undrade Zihao med ett blekt leende dansandes över läpparna. Svaret på den frågan var helt klart nej, men å andra sidan lyssnade nittonårigen knappt på någon. Möjligen på Mr Song, men där gick liksom gränsen. ”Och det jag menade med att du faller för personer som du inte borde falla för..tja, du borde inte vara kär i någon som behandlade dig som skit. Visserligen gör jag inte det nu, men inte ens du kan neka att jag gjorde det innan. Självklart ångrar jag mig..men ändå, du förstår nog min poäng.”

Lyssnat bra på Euijin? Nej, både Zihao och Jun har en talang för att glömma bort att göra det, någonting som irriterar ledaren något hysteriskt. Även om Joshua nu är väldigt noggrann och hjälpsam mot Euijin, och tycker lite synd om honom som måste stå ut med all röra, så är han tacksam. Att få vara med nittonåringen längre, utan någon som kommer emellan dem, som tvingar dem bort från varandra.
"Du kanske betedde dig som skit förut, men jag har förlåtit dig för länge sedan, ska du veta. Även om jag aldrig riktigt förstod varför." Viskar artonåringen, ögonlocken slutna och kinden mot den bara bröstkorgen. "Så jo, jag tänker vara tillsammans med dig, och hålla mig till dig.. Men du måste inte stanna här för min skull, du vill ju inte missa alldeles för mycket, eller hur?" Tänk om Euijins irritation strör sig över Joshua istället? Det skulle inte förvåna honom.

”Äsch, jag stannar hellre med dig. Åtmsintone i en dag till”, mumlade han med ett snett leende och sjönk längre ner mot kuddarna, tillät kroppen att slappna av fullständigt. ”Jag förstod faktiskt aldrig heller varför jag var så dryg mot dig..det är så jävla konstigt. Att inte ens jag själv förstår det är ju dock ganska sorgligt”, mumlade nittonåringen sedan och öppnade ett av ögonlocken, så att han kunde blicka ner mot den yngre. ”Blir du arg på mig om hag somnar?” Undrade Zihao viskandes och gäspade stort, samtidigt som det öppna ögonlocket stängdes igen. Han ville inte somna, men det var praktiskt taget omöjligt att inte göra det. Att ligga där i Joshuas sällskap gjorde honom alldeles slö och på tok för bekväm.

Jo, visserligen är det lite krångligt det där. Varför trycker man ner andra från första början? Varför vara så elak? Det är svåra frågor att svara på, men Joshua bryr sig ärligt talat inte om svaren. Huvudsaken är ju att de nu är tillsammans, och att de hör hemma med varandra och älskar den andre. Det är det viktiga. Därför bestämmer sig artonåringen för att inte gå in på den konversationen på djupet. Det leder ändå inte till något vettigt. Som en kedjereaktion gäspar Joshua sött, gnäller till lite som den bedårande lilla hundvalp han är och lägger sig tillrätta på Zihaos bröstkorg.
"Nej jag blir inte sur.. håller själv på att somna." Mumlar artonåringen förstrött halvt om halvt sovandes. "Sov så gott."

Med ett förnöjt leende på läpparna, slingrade Zihao armarna lite tightare omkring den yngre och begravde ansiktet i de blonda lockarna.
”Mhm, men om jag ska sova gott så måste du sova ännu bättre än gott”, mumlade han lätt sluddrigt. Vilken vacker mening, den var ju inte logisk på något sätt alls. Suck. Men vem kunde dumma honom? Nittonåringen höll ju faktiskt på att glida in i en djup sömn för tillfället, så det var kanske inte så underligt att orden som rymde honom var lite underliga. Sak samma. Med ytterligare en gäspning slängde han ett ben över artonåringen och tillät sig själv att slutligen omsvepas av en efterlängtad sömn. Nu skulle i alla fall ingen Chai komma insprongandes mitt i natten och väcka dem - någonting som var jävligt skönt. Det hände faktiskt ganska ofta annars.

Om nu Joshua varit lika uppmärksam och kvick i huvudet som han vanligtvis är, i sitt vakna tillstånd så skulle han nog ha ifrågasatt det Zihao sagt. Men nu är det nämligen så att han är fruktansvärt trött, utmattad och vill bara somna in med örat lyssnande på den äldres hjärtslag. Mysigt. Dock kanske det skulle ha varit mycket bättre om han var kvick i skallen konstant.. Mycket bättre faktiskt.
"Absolut." Svarar Joshua mumlandes med ett smackande. Sömn ljuva sömn, han har inte fått en god natt sömn på flera veckor.. Kanske Zihao kan göra det lite lättare? Med tanke på att det varit lättare att äta med honom så är det faktiskt inte helt omöjligt. Nej, den här kvällen tar det bara några sekunder för den nätta artonåringen att somna.