[PRS] Theida & yehet

"Jag tog bara av dig en gång... Men det ska inte hända igen," säger Anthony och tittar ner på sina händer. Han vet inte om han kommer sluta, han kanske ber Allison någon gång, men han borde intw säga det till Ray. "Förlåt, det var dåligt gjort av mig.." han stänger av teven och masserar sin tinning med ena handen. "Jag berättade för dig att det inte skulle vara rättvist mot den personen jag gilla om vi blev i ett förhållande.. Det blir inte rättvist mot dig, jag menar, just nu gör jag en del skitidiotiska saker, och jag säger en hel del skit också,"

"Vad ska inte hända igen. Att du tar av mig eller att du röker?" undrar han irriterat. Det var fortfarande inte det att han hade tagit av Ray, utan grejen att han hade rökt som gjorde honom besviken. "Förlåt? Tror du att förlåt hjälper?". Ray går och sätter sig i soffan bredvid Anthony och gömmer sitt ansikte i händerna. "Fan, jag borde inte säga något. Jag är inte mycket bättre själv" suckar han.

"Jag kan lova att inte ta av dig, men jag kan inte lova att inte göra det igen," Anthony suckar och tittar ner i golvet. "Nej, men jag vet inte vad mer du vill att jag ska säga än förlåt. Jag vet att jag inte borde ha testat ens från början, men av någon anledning mådde jag bra ut av att röka när jag var full, och jag antar att jag trodde att det kunde göra mig lugnare nu också. Tro det eller ej, jag är nog mer besviken än vad du är," säger sjuttonåringen och det lilla leendet han tvingat på försvinner när Ray sätter sig ner med huvudet i sina händer. Anthony lägger sin arm runt den äldres axlar, och lutar sin panna mot Rays huvud. "Jo, du har all rätt att vara arg. Jag borde ha lyssnat på dig redan från börja."

"Fan, du borde verkligen försöka sluta. Du har ju typ redan ett beroende" Suckade Ray, utan att riktigt veta vad mer han skulle säga. Han var bara så otroligt besviken på Anthony, men Ray själv var ju inte speciellt mycket bättre heller. "Well, ja, det borde du. Men jag kan ju fan inte stå och säga åt dig att sluta röka och säga att det är dumt, när jag själv gör det. Det fattar ju jag med. Så nej, egentligen har jag ingen rätt att vara arg på dig. Då borde jag vara arg på mig själv också".

"Jag har inte ett beroende.." protesterar Anthony och släpper taget om Ray och lutar sig tillbaka mot soffan igen. Han kommer så väl ihåg när han frågade den äldre om han skulle köpa ut cigaretter till honom om han bad om det. Ray hade helt klart sagt nej, och nu hade Anthony börjat i vilket fall som helst. Fan. "Men om det får dig att bli mindre besviken kan jag sluta.. Jag vill inte göra dig besviken, som du kanske redan vet," mumlar sjuttonåringen och tittar mot sin vän, han vet fortfarande inte riktigt vad han kan kalla Ray. Pojkvän? Han har ingen aning. "Jag tror du är rätt arg på dig själv redan, så nej,"

"Snart så kommer du ha det, jag lovar. Det börjar bara med en, sen kan man inte sluta helt plötsligt. Lita på mig, jag vet hur det är" Säger Ray och lutar sig tillbaka mot soffan. "Ja, jag skulle gärna säga att jag vill att du skulle sluta", Ray kollar mot Anthony "Men då skulle du säkert vilja att jag slutar också, eller hur. Och det kommer jag inte kunna. Jag har redan försökt, det är meningslöst" suckar han. Jag tror du är rätt arg på dig själv redan. Anthony hade rätt, även om Ray själv helst inte ville erkänna det.

"Du vet, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill att du ska sluta.. Men samtidigt har du varit beroende mycket längre än mig, jag kan inte direkt tvinga dig till något.." berättar Anthony och tittar mot den äldre. "Men jag vill upplysa dig om att det var lungcancer som tog mamma. Visst ärvde hon det från min mormor, men de där giftiga pinnarna gjorde det värre för henne." han pillar lite med Rays svarta hår. Han vet inte riktigt hur han ens orkar prata om det, han kanske är för utmattad för att bry sig. "Och som fan att jag vill att det ska hända dig också, men.. Du får bestämma själv,"

Ray suckar lite "Jag vet att du vill det.. Det vill jag med" Säger han tyst. Att Anthony berättar att det var just lungcancer som hade tagit hans mamma kändes det inte direkt bättre. Han ville inte göra Anthony mer orolig genom att röka, men det var svårt att sluta. Han hade lyckats sluta förut, men sedan hade det inte gått längre och han hade börjat igen. Han ville ju själv sluta, men det var svårt. "..Ja, jag förstår det. Jag vill fan sluta också, men det går ju inte" säger han.

"Nej alltså.." Anthony avbryter sig själv, han har ingen aning hur han ska hjälpa den äldre. Den arga tonen i Rays röst får honom att ångra varenda ord han sagt. "Förlåt, jag vet inte vad jag kan göra.." ärligt talat känner han sig alldeles patetisk, han undrar innerligt varför Ray ens umgås med honom, han är ju inget bra att ha när man behöver honom. "Har du testat något nikotinläkemedel?"

"Du behöver inte göra nåt, det är mitt eget fel att jag började, och nu inte kan sluta. Det enda du kan göra är att inte göra samma misstag som mig" Säger Ray. "Och ja, det är klart som fan jag har testat det. Det funkade ett tag, men sen började jag igen". Ray reser sig upp ur soffan "Jag borde nog fixa mig och dra till skolan iallafall, om jag inte ska komma försent".