In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon tog honom till ett mindre rum där ingen var och stängde dörren.
"Egentligen skulle Juniv ge dig denna. Men jag insesterade för att ge dig denna." Hon tog fram en liten ask och öppnade den. Det var en ring med en ljusblå ädelsten och hon log.
"Detta är din egen ring." Hon såg upp på honom.
"Grattis min älskade."

Leo såg överraskat på ringen som Mira räckte över till honom. "Wow, Mira..!", utbrast han och tog emot asken för att plocka ur ringen och trä den över sitt finger. "Den är vacker. Jag uppskattar gesten, verkligen. Tack." Han kramade henne därefter för att le åt hennes håll. "Nu kan vi gå och komma som vi vill. Jag kan ta ut dig på en riktig dejt.", sa han och skrattade skämtsamt. Han kramade hennes hand. De gick några sekunder.
"Vi går tillbaka till de andra, vad säger du?"

Hon skrattade och gav honom en kyss.
"Ja och det kan vi. Du fick ringen mycket tidigare för att du räddade hennes höghet utan att starta ett krig." Hon såg upp på honom.
"Då går vi.." Hon tog hans hand och log.

Nicolai stannade upp och såg Halo på en liten scen och såg sedan någon han verkade känna igen.
"Demi är det där inte Markal?"

Demi hade hälsat på klasskamraterna och faktiskt upplevt hur trevligt det var där. Det var inte märkligt att de var där. Det var inte först han fick syn på prästinnan, Halo, som han blev en aning nervös. Kände hur det vred sig i magen. Han hade ju trots allt skrivit till henne. Han visste inte vad han skulle säga när han skulle prata med henne. Om han skulle prata med henne..!
Han var lättad över att Nicolai frågat efter honom och vände sig om för att se efter det håll Nicolai pekade åt.
"Ja.. Ja, det ser ut som han. Jag visste inte att han hade affärer här- om han inte är här för nöje förstås.", sa han och lät lite överraskad. Han övervägde att gå fram och hälsa på deras farbror.
Markal stod borta vid buffébordet med en drink i handen och ögnade Halo på håll.

Halo log och höll Adelaide i armen.
"Jag vill dricka något. " sa hon och såg sedan över axeln.
"Kan du komma med?" hon gav henne ett litet trött leende.
Hennes hår glänstre från lampornas sken och leendet blev allt bredare.
"Vi kan dansa mer sen jag lovar."

"Javisst." Adelaide stannade upp för att rätta till klänningen genom att dra i kjolen så att den nådde ner till knäna på henne. Sedan följde hon med henne tillbaka till de bord där glas stod dukade för gästerna att ta av.
Det var då Markal såg sin chans. Han hade sett Halo med Adelaide. Följt hennes steg med blicken. Helatiden fokuserat på varenda av hennes rörelser. Som ett rovdjur som såg efter sitt byte. Givetvis hade han hållit sig för sig själv. Han skulle inte bli upptäckt. Därför hade han parkerat sig stilla vid bufféborden och iakttagit henne på håll. Bara några få personer, vampyrer, hade han hälsat på som passerat förbi honom.
"Ers höghet.", kraxade Markal och log påtvingat så att de gulnade tänderna syntes. Han gick fram till henne och sträckte ut en arm för att röra vid hennes arm och på så sätt få hennes uppmärksamhet. Men innan Halo hade hunnit säga något sträckte han sig mot henne för att viska något i hennes öra.
"Jag ska aldrig trotsa min lord igen. Zoltan är min vägvisare och mitt ljus i livet."

Hon log när hon såg Adelaide, sin bästa vän och någon hon verkligen litade på. Men hon vände sig när någon bad om hennes uppmärksamhet. En vampyr det förståd hon nästan med en gång. Hon gav honom ett leende men stelnadenär orden kom. Benen vek sig och allt blev svart.

Ögonen kändes tunga när hon öppnade dem och hon såg sig om. Det var så kallt nu och hon lade armarna om sig. Tyst drog hon ihop sig.
"varför?" Viskade hon och svalde hårt.

"Nej, låt henne vara..-Pul! Kom hit, hon behöver hjälp!"
Ivan satt på golvet och sträckte sig över Alice för att möta hennes blick. "Svimma inte, Alice. Håll dig vaken. Pul! Pul!", ropade han efter häxan med panik i rösten.
Nere i fängelsehålorna var de ensamma, Alice, Ivan och Augustus. Spår i form av blod på golvet avslöjade att det var en tortyrkammare och förtydligade ännu mer med verktygen som hängde på väggar och låg placerade på bord i närheten av de.
Augustus skrattade nöjt och tippade huvudet bak för att applådera. Som om det varit ett konstverk han blivit färdig med. Han skuttade på sin plats. Ivan var inte road. Han fokuserade på Alice och kramade om hennes händer. "Hon är kall!"

Hon såg livrädd ut när hon såg på Ivan och vände bort huvudet.
"Ja..."
Hon hann inte mer innan Pul kom in och sjönk ner vid hennes sida.
"Jag kan itne göra mer än detta. Mer av att Zoltans order och att hon inte skulle klara det." Han lade händerna mot hennes bröstkorg och viskade en formel och en värme spred sg i hennes kropp.
"Det hjälper lite men hur vet jag inte."
Pul såg mot Agustus.
"Åh sluta ditt kräk"

Ivan pustade ut. "Bra, Pul. Men hon borde inte somna så. Hon kan svimma. Ska vi försöka få henne till ett rum?", föreslog han, men tvekade då han också förstod att det inte skulle vara en lätt match. Han hade just bestämt sig för att komma närmare Zoltan och han hade inte råd med snedsteg.
"Jag borde försöka få kontakt med Markal igen..", mumlade han sedan utan att rikta orden till någon. Mer som om han tänkte högt.
Augustus verkade inte höra på Puls ord, utan skrattade ytterligare och öppnade ögonen för att se på de. "Zoltan ska bli så glad... Så glad..", sa han uppspelt för sig själv och applåderade igen.