In the dark PRS Vidomina & Medi

Ruby log och slog sig ner.
"Jag försöker så gott jag an."
Hon såg på klänningen med ett leende.
"Den är så vacker. Du kommer känna dig hemma igen."

Halo nickade och tog ett steg närmare klänningen.
"Åh du får läsa lite komentarer sen när vi är i sängen igen." sa hon och drog på sig klänningen.
"Hur ser jag ut?" Hon visade upp sig framför dem.

"Jättefin!", konstaterade Adelaide och klappade förtjust händerna i en applåd.
"Jamen dåså, ers höghet.", började Adelaide och visade med armarna åt dörröppningen. "Efter dig. Ditt sällskap väntar i matsalen." Hon fnittrade igen och nickade sedan åt Ruby. "Du med, Ruby. Då går vi."

Hon skrattade och tog hårborsten innan hon drog den några gånger i håret.
"Ja låt oss gå." Hon tog Adelaides hand och höll den hårt.
"Du får inte lämna mig ensam på ett tag." sa hon tyst.

Ruby såg oroad ut och reste sig.
"Kommer." sa hon och följde dem ner. Hon såg att det var mer mat än vanligt och de hade gjort bordet större. Låtit extrabord göra så det såg nästan som ett o. Alla var där. Eller nästan alla. Vakterna höll sin pst men de skulle få fira sen. Hon nickade mot Juniv och satte sig på sin plats.

Adelaide följde efter Halo ner till matsalen. När de klev in i den väldiga salen möttes de av applåder för prästinnans återkomst. Adelaide skrattade då och hakade på applåderna. Men så fort Halo satt sig ner slog sig de också också ner vid bordet.
"Vad fint de har gjort här.", konstaterade Adelaide och lutade sig närmare Halo. "Och det verkar finnas mat så att det räcker och blir över.", skrattade hon igen.
Hon såg upp mot de andra vid bordet och blicken vilade på Ruby. Hon såg oroad ut. Vad berodde det på? Adelaide såg frågande på henne, så att Ruby kanske skulle ge henne en förklaring på hennes nedstämda humör.

Halo nickade och började lasta på mat på tallriken. Hon såg på sin vän med ett leende.
"Du har rätt." Hon såg upp mot dörren som öppnades och en man i stora färgranna kläder och gammaldags jester sminkning kom in. Ha gick in i det tomma utrymmet av alla bord och bugade.
"Ers höghet. Låt min närvaro fylla dig med skratt medans ni äter." sa han och bugade sig djupt.

Adelaide såg upp när mannen i narrkläder visade sig. "Men..! Vad är det här? 1300-talet?" Hon skrattade och lade märke till att de andra också kastade nyfikna blickar på mannen. Underhållning.. vad skulle han göra för något?
Adelaide återgick till den dukade maten och plockade på, på tallriken. "Så, kan du inte berätta mer? Eller.. är det jobbigt? Jag vill veta mer om den där..", hon tvekande. Själva ordet gjorde henne lite osäker, och kanske till och med rädd. Som om hon skulle råka illa ut ifall hon yttrade det. "..maffian.", viskade hon och svalde igen. Nyfiket såg Adelaide på Halo.

Hon klappade förtjust i händerna och såg på Adelaide.
"Inte nu. Sn när vi är klara med maten." Hon log och lade på en stor bit kött och började att äta. Hon såg upp på mannen som jonglerade och berättade skämmt. Halo brast ut i skratt och såg på Adela.
"Det här är vad jag behöver!"

Adelaide slog sig ner på sin plats igen. "Ja. Självklart, Halo. Vad du vill.", sa hon och teg. Det hade ju såklart varit omskakande för Halo att vara med om det där. Vad det än var. Men nu var hon tillbaka. Och de skulle glädjas för det. Fira det. Det var en glädjens stund.
Hon drog på ett leende och applåderade också åt underhållningen. Hon sneglade på Halo. Glad över att hon verkat samla sig.
"Sedan ska jag visa alla fina meddelanden du fått. Folk har verkligen saknat dig. Och skrivit otroligt fina meddelanden till dig."

Hon såg på henne och log.
"Jag var borta en dag!" sa hon och skrattade mjukt.
"Men jag är glad över att folk var oroliga." Hon såg mot Rion och rodnade.
"Jag är så glad över att Rion och Leo kom."

Mira satt och höll Leo i handen.
"Jag vill bara krama henne. se till att hon mår bra!" sa hon tyst.

Adelaide såg mot Rion och Leo vid bordet. Rion verkade smälta in bra. Han talade med rådet. Verkade intresserad att höra på vad de sa. Men Leo, han var stel. Kanske var det tröttheten som kröp inpå.
"Gör det, Mira. Jag är säker på att Halo skulle uppskatta det." Leo kramade om hennes hand tillbaka.
"Rion skötte det bra. Han visste precis vad han skulle säga när vi hämtade henne.", sa han och sneglade på sin bror för att se på Mira igen.
"Du får väl skämma bort henne nu igen.", tillade han då och skrattade kort.