PRS botillia1 & Lupple

Han suckade lågt och stängde dörren efter dem. Han började leta i bokhyllan och tog ner en bok som såg oerhört gammal och sliten ut och som var låst. På framsidan så var där en bild av en handflata. Han drog upp det han hade i fickan, en liten vass kniv.
- för att läsa boken så måste man offra något själv sa han innan han tog kniven och skar ett djupt snitt i sin handflata innan han la den över bokens framsida. Snabbt så låstes boken upp automatiskt.

Hon studerade det han tog ned, boken och gick närmare för att verkligen se den.
Såg sedan på kniven och hur han skar sig. Hon hoppade nästan till av chock.
" Vad är det för bok? Tvingar dig att skada dig själv? Jag gillar den inte." Sa hon allvarligt och såg på honom med så mycket oro i blicken.
Vad hade han mer för böcker? Hon började gilla detta mindre och mindre.
Hon var orolig för sin älskling.

Han såg på henne och bet sig löst i läppen.
- det är den äldsta boken man kan hitta som har med vampyrer att göra. Jag sa ju att många böcker har sina sätt att hindra från att öppna dem. Men det är inte så farligt sa han och visade sin handflata som redan hade läkt ihop igen.
- Jag vet att det är ett hemskt jobb, men jag har vant mig vid detta laget älskling. Men det är därför jag velat att du skulle hålla dig undan från allt detta sa han och drog ner henne i sitt knä.

Hon snörpte ihop munnen och stirrade på boken med arga ögon. Som om hon kunde få den att ändra sig.
"Jag tycker det är en elak bok." Sa hon och insåg hur barnsligt det lät men hon tyckte faktiskt det.
Hon såg på hans handflata och suckade, följde med ned i hans knä och smekte honom över handen.
" Ja men du borde inte behöva vänja dig vid det. Jag menar skulle du inte kunna anställa folk som gör vissa saker åt dig? Liksom som en chef?" Sa hon och såg på honom.

Han såg på henne med ett leende.
- jo visst, vissa saker. men de har samtidigt inte de krafter jag har och kan inte göra vissa saker sa han och lekte med hennes hår mjukt.
- och ja, det är en jävligt elak bok faktiskt la han till och skrattade mjukt.

"Men en del saker kan de göra. Du behöver inte göra allt själv." Sa hon och såg på honom. Flyttade hans hand till sin mun och kysste honom lätt över den.
"Faktiskt. " Sa hon och lutade huvudet mot hans axel.
"Min bok som jag försöker öppna är inte lika elak va?" Sa hon och studerade honom.

Han log mjukt och såg på henne.
- boken du fick är inte lika elak, det är en sagobok för vampyrer. En kvinna som gick igenom samma sak som du skrev den för andra som var med om samma sa hon med ett litet leende och smekte hennes kind mjukt.
- jag älskar dig, du vet om det va? sa han.

Hon såg på honom och log stort.
"En sagobok?" Viskade hon och blev genast ännu mer beslutsam över att hon skulle öppna den.
" Du får inte berätta hur man öppnar. Jag vill lösa det själv." Viskade hon och lekte lite med hans fingrar.
Log sedan brett och nickade.
"Och du vet att jag älskar dig?" Viskade hon och kysste honom ivrigare.

Han skrattade mjukt och nickade.
- du ska få öppna den själv älskling sa han och nickade sakta när hon sa att hon älskade honom. Han besvarade kyssen mjukt innan det knackade på dörren och en kvinna kom in.
- Theodor du behöver komma, det är en sak som hänt och jag tror det är bäst att Amelia stannar här tills vi rett ut allt sa hon och svalde hårt innan hon mumlade en sak i hans öra.
- jag vill att du stannar här älskling och smyg inte ut. Jag vill inte göra dig ledsen sa han mjukt innan han följde efter kvinnan. Ute i hallen stod två män och höll i en kvinna som man såg precis blivit vampyr och som var väldigt aggresiv. Men det var inte bara en kvinna utan en tjej som Theodor visste att Amelia varit nära vän med när hon gick i skolan.

Amelia log brett mot honom men slutade sedan le när någon kom in genom dörren.
Enligt Amelia var allt detta väldigt konstigt. Varför behövde hon stanna här?
Hon reste sig upp i protest.
" Jag vill." Sa hon och tänkte försätta när Theodor sa till henne.
Vad då inte smyga ut? Hon fick faktiskt gå precis vart hon ville.
Hon stirrade ilsket efter dem och stod kvar i någon sekund innan hon gick ut, genom att verkligen inte smyga ut.
Synen hon såg var förskräcklig.
Där stod Sandra- som vampyr. Hon skrek ofrivilligt till innan hon hann lägga händerna över munnen och tysta sig själv. Vad i helvete? Sandra?