Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna hade knappt hunnit ringa, hon hade åtminstone blivit kopplad och just hunnit säga några ord då dem dök upp i rummet. Hon förstod fortfarande knappt vad de gjorde där, varför de tog sig in - om det var för att stjäla, varför nu och inte när det var mörkt?
Tanken att de skulle ge sig på henne hade inte ens slagit henne förräns de faktiskt gjorde det. Hon hade varit så inriktad på att skydda barnen att hon inte alls tänkt på det, men när hon väl insåg vad de försökte med slog rädslan och paniken till med full kraft. Nej nej nej. Det här fick inte hända, det kunde inte hända. Hon försökte desperat slå sig loss ifrån dem, fräste och ropade ilsket samtidigt som hon kände sig livrädd och inte långt ifrån helt panikslagen vid det här laget.

Han hade inte ringt polisen, men det kunde ju faktiskt inte dem veta.
Han ville bara ha ut dem. Men de verkade inte ens ha reagerat på hans ankomst.

Någon hade lyckats slita upp Siennas kläder så en del privata delar syntes när någon märkte av Edvard och såg pistolen och de började ganska snart röra sig ut från huset och han säkrade pistolen innan han sprang fram och slog armarna omkring sin älskade fru och försökte leta reda på telefonen.

Paniken växte explosionsartat medans Sienna insåg mer och mer att hon omöjligt skulle lyckas ta sig ifrån männens grepp. Hon hade själv varit så upptagen av rädslan att hon först när männen drog sig undan insåg att Edvard var där. Hon hade nog aldrig varit gladare eller mer lättad över att se någon - inte ens då när han kommit hem ifrån kriget, även om det gav en viss konkurrens. Då hon kände hans armar om sig var det som om det brast, som om all panik och rädsla rann ut och visade sig i form av att hon klamrade sig fast vid honom med tårarna rinnande okontrollerat.

Edvard höll henne tätt intill sig, höll henne stadigt och insåg att det inte fanns någonting som skulle få honom att kunna släppa taget.
Hans älskade Sienna.
När garderoben plötsligt öppnade och han såg barnen sitta där, rädda och otroligt förvirrade så höll det nästan på att brista för honom.
Men han behövde vara stark.
"Älskling." Viskade han och bar upp henne i famnen och gick bort till barnen och slog sig ned med henne i knäet hos dem och de började sakta ta sig upp till dem.

Sienna visste att de egentligen borde gå till barnen, försöka lugna dem och få dem i säng igen, men för tillfället kände hon det som om hon inte ens kunde tänka klart. Vilket väl inte var så konstigt med den totala panik hon fått för en stund. Vilken sakta men säkert till sist började lägga sig - även om hon var långt ifrån lugn. Hon tvivlade starkt på att hon skulle lyckas sova än på länge.
Men hon hade sin klippa, sin älskade man som på något vis ändå lyckades ta hand om henne och inse att dem behövde till barnen. Hon höll sig fortfarande fast vid honom, och man kunde ju milt sagt säga att det vore en underdrift att säga att hon blivit skakad av vad som precis hänt. Att någon brutit sig in i deras hem och dessutom försökt ge sig på henne. Men barnen fick henne att komma tillbaka lite mer till nuet, då MaryLou kröp upp hos henne och hon lade en arm omkring dottern. Hon lyckades på något vis - hon hade ingen aning om hur - dämpa gråten, försökte åtminstone vara lite stark hos barnen.

Edvard skopade upp Evelyn som började gråta. Hon var trött, hon var förvirrad och förstod inte alls varför de varit i garderoben.
Rafael såg att mammas kläder var trasiga och såg det som något väldigt konstigt och försökte laga dem.
Edvard var livrädd.
Vad tusan hade hänt? Hans familj hade varit i fara- av vilken anledning?
Var de bara tjuvar eller var det något annat?
Han lutade huvudet mot sin älsklings hår och drog in hennes doft.
"Älskar dig." Viskade han.
Det kändes på nått sätt viktigt att berätta. Att hon skulle veta det- i alla lägen.

Det gjorde ont i hjärtat att se barnen så oroliga och förvirrade, och Rafaels försök att ordna hennes kläder var hjärtskärande. Gulligt på ett vis, att han försökte hjälpa till och rätta till saker även om han inte förstod. Hon drog honom life intill sig i en kram istället, ville bara få hålla om dem alla. Dem om några var det väl iallafall som kunde lugna henne.
Hon lutade huvudet mot Edvard och drog ett djupt andetag i sina försök att lugna ner sig igen.
"Jag älskar dig med." viskade hon, kanske lätt darrig på rösten men det var väl också befogat.
"Vi borde försöka lägga dem igen." sade hon tyst, det kunde nog behövas - de behövde verkligen sin sömn.

Edvard nickade instämmande.
"Vi sover hos dem inatt. " Sa han lugnt och smekte henne sakta över håret och gjorde sig sedan redo för att resa sig upp men det var inte enbart Evelyn som verkade vilja klamra sig fast vid honom utan även Sienna hade velat göra det.
Han la pistolen i kavajfickan och flyttade undan Sienna och reste sig upp med Evelyn, men greppade sedan direkt tag i Sienna och hjälpte henne upp.
Höll henne stabilt omkring midjan för att sedan börja gå mot barnen sovrum.
Det var ju tre egna sovrum men de var anslutande, så de skulle alla kunna sova tillsammans.
Det kändes som om han ville ha dem alla samlade.

Sienna nickade lätt, tyckte det lät strålande att sova allihopa istället. Trots att den värsta paniken var över så hade rädslan verkligen inte lagt sig helt, och hon ville inte vara längre ifrån Edvard än absolut nödvändigt. Hon följde tätt intill honom, med båda de andra barnen intill sig - MaryLou verkade allmänt mest trött, som vanligt, medans Rafael verkade mer förvirrad vilket hon förstod helt. Hon förstod knappt ens själv vad som precis skett, eller varför dem tagit sig in från början.
Då de fått bäddat ner de tre små liven gav hon sig närmare honom igen för att ge sig in i hans famn igen, sökte den trösten och tryggheten den ingav henne.

Samma stund de kommit in i barnkammaren så hade han låst varje dörr och barikerade den med något.
De nattade barnen som genast somnade om. Han studerade dem ett tag innan han tog emot henne. Sjönk sedan ned på golvet med henne och höll henne nära kroppen. Tog försiktigt ut pistolen ur kavajen och la den bredvid sig.
Tog av sig kavajen och drog runt den omkring hennes axlar och kramade henne sedan mer.