[PRS] Theida & yehet

"Du är ju tråkig du," påpekar Anthony och ler nöjt efter den lätta kyssen. "Vill du att jag inte ska be om dem, och bara kyssa dig when I want to?" han sträcker lite på sig och pussar Ray enkelt på munnen innan han sjunker tillbaka ner i soffan medan han skiftar mellan kanalerna. "Men hur vet du att du inte snarkar? Jag är ett vittne, jag vet vad jag hörde," skämtar sjuttonåringen, ärligt talat så hörde han ingenting alls från Ray. "Jodå.. jag fick den sömn jag behövde.." han vill inte direkt ljuga för den äldre, han fick ingen sömn alls, men det var det bästa svaret han kunde komma på.

"I mean, visst, skulle inte bry mig helt ärligt" säger han med ett litet flin, även om han faktiskt föredrog att Anthony bad om det. Det fick honom liksom att känna sig lite uppskattad och älskad, att någon frivilligt ville ha pussar av honom. "Men isåfall har du nog något fel med din hörsel, för enligt alla andra så snarkar jag inte" påpekar Ray och sträcker sig efter cigarettpaketet och tändaren som ligger på soffbordet. "Det var ju bra i alla fall" säger han med ett svagt leende. Med ciggpaketet och tändaren i handen går Ray mot balkongdörren. "Jag går bara ut lite.." berättar Ray och öppnar sedan dörren och går ut på balkongen.

Anthony tittar på sin vän och öppnar munnen, bara för att stänga den strax efter. Han vet att han inte borde ta åt sig det Ray sagt allt för mycket, men det gör han. Han har nog aldrig varit så här labil innan.
"Men alla andra är inte som jag, right?" undrar sjuttonåringen. Han vet att Ray kan ha pratat om vänner, släktingar eller andra han kanske sovit hos. Men det lilla gröna monstret gör så att han blir avundsjuk rätt jävla enkelt. Anthony svär för sig själv medan han följer Ray med blicken ut till balkongen. "Ta lite frisk luft du," skämtar sjuttonåringen innan han skiftar sin uppmärksamhet till teven istället, eller iallafall försöker.

"Som dig? Såklart de inte är som dig, man jag litar ändå mer på dem än dig eftersom du är den enda som säger att jag snarkar" berättar han med ett litet leende och går ut på balkongen. Ray lägger ifrån sig tändaren på bordet ute på balkongen och öppnar cigarettpaketet för att ta ut en cigg. Men helt ärligt ser paketet lite tomt ut, som om det saknas en cigarett. Som om någon skulle tagit från det. Tankarna flyger tillbaka till den natten när Anthony var full.. och rökte. Fan. Ray lägger ifrån sig paketet på bordet och går in medans hans blick faller på Anthony. "..Anthony.... vafan" säger han i en smått irriterad ton.

"Hur kan du lita mer på dem än mig?" frågar Anthony, och skakar besviket på huvudet. "Fast de har antagligen rätt," muttrar han och tar upp sin mobil för att svara på ett par meddelanden. Han tittar upp från skärmen och tittar på Ray. "Vad har jag gjort?" han tittar förvirrat in i Rays ögon innan han kollar ner på paketet i hans händer.

"Jadu, vad har du gjort?" Ray kollar irriterat på Anthony. "Det bara försvann cigaretter av sig själv eller? Du har uppenbarligen snott av mig". Anthony visste mycket väl att Ray verkligen inte gillade att han rökte, och ändå hade han gjort det. Det var som om han inte ens hade försökt vara diskret, utan bara tagit och hoppats på att Ray inte skulle säga något när han märkte att det saknades cigaretter. "Skulle du röka för att trotsa mig igen eller?" Undrar han irriterat.

Anthony tittar upp på den äldre och skakar på huvudet.
"Jag kan betala nya till dig.." försöker han, men han är rätt säker på att det inte var pengarna som spela någon roll för Ray. "Förlåt.. Jag hade inte tänkt göra det igen, jag kunde inte sova och jag vet inte.. Det var inte för att trotsa dig, inte alls," Anthony ler försiktigt mot Ray.

"Det är okej, pengarna spelar ingen roll alls för mig helt ärligt" Förklarar Ray "Det är snarare grejen att du rökt igen. fine, du gjorde det när du var full, jag kan förstå det eftersom du var heeelt jävla borta. Men att göra det när du är helt nykter? För att du inte kunde sova? Det var nog den sämsta ursäkten jag hört". Det var inte meningen att bli så himla irriterad men han hade verkligen inte trott att Anthony skulle göra något sånt igen. "Fattar inte du att jag blir arg på dig för att jag blir orolig. Det är fan farligt att röka, och dessutom är du inte ens 18 ännu!".

"Förlåt, okej? Jag bara.. Det kändes lugnande på något sätt.." svarar sjuttonåringen och biter sig enkelt i läppen. Anthony hade ingen aning att Ray skulle bli så sur. "Jag trodde inte att jag skulle fortsätta.. Eller att du skulle bli arg.. Du rökte ju innan du blev arton, eller hur?"

"Jag trodde inte jag skulle fortsätta. Exakt, jag vill inte att du ska få nåt jävla beroende så du inte kan sluta. Och det är väl klart att jag blir arg?! jag har fan sagt åt dig att inte röka. Om jag då upptäcker att du snott cigaretter av mig medans jag sov blir jag ju självklart arg" Säger han och drar frustrerat ena handen genom håret. "Bara för att jag har gjort något betyder det inte att det är rätt" Suckar han och kollar ner i marken. Det kanske var lite konstigt att han själv börjat röka som ung, fortfarande röker och nu står och säger till någon annan att inte göra exakt det han själv gjort. Men han ville verkligen inte att Anthony skulle göra samma misstag som honom.