In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag är snart hemma." sa hon lågt och började köra hemmåt.
Halo hade klamrat sig fast vid Adelaide nu och nickade.
"Du får inte lämna min sida ikväll. Snälla." Hon såg på henne och svalde.
"Kan du kanske sitta i badrummet när jag badar?"

Adelaide skrattade och kramade om Halo. "Dummer. Jag ska inte lämna dig. Som jag sa. Jag är här nu." Hon lösgjorde sig från hennes grepp. "Jag tänkte det. Gå du före. Jag sätter mig på badrumsmattan. Om du vill så kan jag förklara vad vi gjorde medan du var borta. Om du vill veta förstås. Om det känns okej." Hon log snett och slog sig sedan ner på badrumsmattan.

Hon kom efter och hon stängde dörren efter sig och satte sig på toaletten först och skakade på huvudet.
"Ni gjorde säkert allt för att hitta mig. Det tog ju inte mer än 24 timmar." Hon log och reste sig efter att ha kissat och tog av sig klänningen och såg på henne och sjönk ner i badkaret.
"Och jag tror du var orolig med." Hon gav henne ett svagt leende.
"Men jag mår bra. Mer omskakad tror jag."

Adelaide lutade sig bak för att se upp mot taket. "Ja, vi letade länge. Helatiden. Du skulle ha sett Juniv! Han var galen." Hon skrattade kort åt tanken. Blicken for på Halo när hon satt sig ner i det varma vattnet. "Men Di Vittorios..? Vilka är det?", frågade hon osäkert. Hon tyckte att namnet lät bekant, men lyckades inte koppla det till något eller någon.

"Det kan jag tänka mig. Han är som galen ibland. Julian då?" Hon tänkte på mannen som uppfostrat henne som sin far och hon skrattade.
"Kan tänka mig att han är mer ledsen och kommer krama om mig.."

Adelaide såg ut att fundera. Hon rynkade pannan när hon försökte komma ihåg Julians reaktion. Han hade inte synts till. Han verkade lika anonym som han alltid varit. Det hade varit så svårt att ens tro att han uppfostrat Halo. De var inte ens lika varandra. Hon skakade på huvudet och lät blicken falla på Halo igen.
"Jag vet inte vad Julian gjorde. Jag såg honom inte."

Hon satte upp håret i en knut på huvudet så hennes plåster i nacken blottades och hon suckade tungt.
"Jag tror han letade mycket han med." Hon vände sig mot henne.
"Det doftar underbart. Känner du doften?" Hon rörde med handen i vattnet.
"Och sen när vi sover sover du väl hos mig?"

"Ja, så var det säkert. Det gjorde vi ju alla. Caspian var jättetålmodig han med. Jag förstår inte hur han gör det.. Han liksom bara behåller sig lugn?!" Hon skakade på huvudet. Men så syntes ett leende på hennes läppar igen. "Men det var Rion och Leo som hittade dig." Adelaide skrattade. "De är inte så dåliga de där vampyrerna."

Hon såg på henne och skrattade.
"Din bror äter väl is antar jag?" Hon sjönk ner och slöt ögonen. Det varma vattnet stack i huden och hon såg mot taket.
"Åh det är så skönt. Jag lovar, snart klar. jag är så hungrig.." sa hon tyst.
"Vi har alltid så mycket mt och jag är så hungrig."

"Ja, så kanske det är.", sa hon och sänkte blicken. Det vibrerade då i mobilen. Ett meddelande. Hon läste det och lade ifrån mobilen igen. "Det har exploderat på din instagram. Så många frågor. Och alla dina privatmeddelanden..!" Adelaide suckade och skakade på huvudet. "Nej, vi släpper det här. Di Vittorios, eller vad de då hette, de verkar inte vara några märkvärdiga typer."
Hon pressade fram ett leende. "Jag är säker på att de andra har ordnat fram mat åt dig."