In the dark PRS Vidomina & Medi

Halo drack mer av vattnet och drack upp det sista och såg på Matteo.
"Jag kanske ska göra mig tydlig. Jag menar att ni inte får döda någon som är helt oskyldig. Att döda någon som inte förtjänar det skulle vara hemskt." Hon sneglade på Rion och sedan Leo.
"Håller ni med mig? Att döda oskyldiga är moraligst fel." Hon vände sig sedan mot Matteo igen.
"Om ni kan lova mig en sak till så tror jag vi är klara här." Hon sträckte på sig.
"Om ni gör New orleans till en säker stad igen. Inga mer småbrot och inga sådana saker. Gör ni detta har ni mitt stöd."

Matteo bytte en blick med sina söner och livvakter igen för att se på Halo. Han visste ju att om så skulle behövas, för att han och Di Vittorios skulle klara sig, så skulle han ta till med de åtgärder som utförde sådana handlingar. Som till exempel ta ett liv. Han var inte säker på att det var det Halo menade. Men i hans ögon, och tankar, så skulle ju denna någon vara skyldig till ett brott, därför skulle de kunna ta denna någons liv.
"Vi kommer inte döda någon som är helt oskyldig. Det kan jag lova dig.", sa han. Trött på diskussionen. Han ville helt återvända till middagen och sin familj igen.
"Vi kommer bara göra vår sak, Halo. Det som vi är bäst på. Det lovar jag dig. Har vi ett avtal?" Han sträckte fram en hand åt hennes håll för att på så sätt låsa deras avtal. "Det har varit ett nöje att göra affärer med dig."

"Och ser jag någon som förtjänar att dö så hör jag av mig. " Hon sträckte fram handen och tog Matteos. Hon kände hu varm han var och hon såg upp på honom.
"Hälsa er familj att ta det lugnt. " Hon log svagt och såg mot Rion.
"Kan vi åka hem nu?" frågade hon trött och såg sedan på Leo.
"Jag vill bara vara hemma just nu."

"Hör av dig.", sa Matteo med ett roat leende på sina läppar som skakade om Halos hand. Han lösgjorde sig sedan och reste sig. "Om ni ursäktar.. så har jag andra saker att ta itu med." Han syftade på middagen med sin familj. Matteo ursäktade sig för att sedan lämna rummet. "Mina män visar er vägen ut." Matteo lämnade sedan rummet och försvann därifrån.

"Ja, nu var vi hem. Vi har många som saknar dig, Halo.", sa Rion och reste sig för att gå fram till henne. Han erbjöd henne hans arm. Leo kom efter. "Vi tog bilen. Det tar inte lång tid innan vi är hemma igen.", fyllde han i.

Hon vände sig om och tog Rions arm.
"Åh det är bra att höra. Jag skulle vilja ha ett varmt bad så fort jag kommer hem. Efter det en måltid och efter det alla kramar." Hon nickade och såg över axeln.
"Rion..." hon vände blicken mot honom.
"Tack... Och du med Leo. Jag är så ledsen att jag oroade alla."

"Det ska nog gå att ordna.", sa Rion och ledde henne ut från rummet. Helt orädd att Matteos män fortfarande vilade ett öga på de. Beredd att dra sina vapen om de försökte något. De oroade sig i onödan. Rion och Leo hade bara fokus på Halo. De skulle ta henne hem igen.
"Du har inget att vara ledsen för, Halo.", började Leo. "Men vi har. För att vi inte skydda dig mer.", sa han besviket och sänkte blicken samtidigt som de gick mot utgången för att ta sig ut till bilen.
"Mira kommer blir överlycklig att se dig igen. Och Adelaide. De har saknat dig så. Det blir skönt för alla att läsa tidningen igen. Om din återvändo."

Hon nickade och lutade trött huvudet mot Rions arm och slöt ögonen.
"Ska jag vara ärlig? De behandlade mig verkligen inte illa för att vara kidnappad." Hon såg upp på Rion.
"Kunde ha varit mycket värre." Hon såg sedan ner.
"Jag saknar alla så. Ni anar inte."

"Det låter som Di Vittorios.", sa Rion och log fortfarande roat åt hennes beskrivning av kidnappningen.
"De har stil.", inflikade Leo. Inte helt säker på vad hans bror visste om maffian.
De ledde henne ut till bilen. Rion slog sig ner bredvid henne i baksätet. Leo körde de därifrån. "Det blir skönt att komma hem igen."

Hon nickade och sjönk ner i baksätet och knäppte fast sig.
"Åh jag har ont i nacken igen. De gjorde något med nacken." Hon slöt ögonnen och drog efter andan.
"Kan ni ringa och förvarna att ni har mig. Annars skulle alla springa på mig så fort vi är hemma."

Rion tog upp sin mobil utan att svara Halo. Han knappade numret och fick tag i en av vampyrerna. Han informerade de om Halos status och avslutade sedan samtalet.
"De ordnar middag till dig. Men vänta dig inte att folk inte kommer att bry sig om din återvändo. Du är den viktigaste i palatset, Halo.", försäkrade Rion.
Leo styrde in på infarten till palatset. "Sådär. Då går vi in.", sa han och klev ur bilen för att sedan öppna dörren för Halo.