In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gav dem en menande blick som sa 'krama mig sen. Nu är inte rätt tillfälle'.
Hon vände sig mot Matteo igen och lade handen mot halsen och harklade sig.
"Om ni ursäktar först. Min halls är så torr så kjag kan knappt tänka klart. Är jag för oartig att be om lite vatten?" Hon lade huvudet på sned.
"Jag lider även av huvudvärk så en huvudvärkstablett skulle inte vara fel häller." Hon gav dem ett svagt leende och höll sig lugn.

Matteo gav Vincent en menade blick. Han skulle inte servera henne. Det gjorde någon åt honom. Matteo hade oftast någon som utförde ordern åt honom. Det var ett sätt att visa vem han var.

"Självklart. Ursäkta mig en stund." Vincent försvann och kom tillbaka efter några minuter med ett glas med vatten och en tablett på en liten tallrik och räckte över mot Halo som tog den och svalde och drack av vattnet.
"Mycket bättre redan."
Hon drog ett djupt andetag.
"På vilket sätt känner ni er hotad? Om jag hjälper er så vill jag veta vilka hotet är ifrån och vad jag ska göra. " hon såg på Rion och suckade.
"Om detta är med våld så kan jag nog inte vara med."

Matteo suckade han med. Det var ett svagt ögonblick för honom. Att erkänna sina brister. Det gillade han inte. Men för att få hjälpen så krävdes det. Han accepterade villkoren och mötte bestämt och beslutsamt Halos blick igen.
"De har tagit över våra revir. Många har dött på grund av det. Många i min familj.", började Matteo. Det var inte bara familj som de som delade samma blod som honom, men även de som deltog i den kriminella organisation han ledde. "De, som i den andra kriminella organisationen.", erkände Matteo. Givetvis skulle han inte säga att han var i maffian, eller för den delen, ledde den. Det var en av de viktigaste reglerna. Ingen skulle veta om det. Även om de gjorde det, talades det aldrig om det.
"Vi måste ta tillbaka det som är vårat. Och jag tror.." Matteo tog ett nytt andetag. "..att du kan hjälpa mig med det."

Under tysnad lutade hon sig tillbaka och lade armarna om sig och försökte värma sig och lade huvudet på sned.
"Och varför har de börja attakerat er? Jag vill att ni är ärlig. Att ärigheten inte lyser är tråkigt." Hon drog handen genom det trassliga håret.
"Och om jag säger att jag kommer hjälpa er. Hur är kommer jag hjälpa er då?" Hon var lugn och såg på honom.
"Det är frågor jag vill veta. Jag kan inte säga ja till saker jag inte har den fulla historian om. Det är ni väl medveten om?"

"De bara har det.", sa han frustrerat. Matteo hade inte väntat sig så många frågor. Så mycket motstånd. Han hade alltid varit van att få sin vilja igenom. Det här var ovanligt.
"Förse oss med dina vampyrer. Vampyrerna smyger sig på så att ingen hör, så att ingen vet. De är starka, de är livsfarliga om så behövs." Han pausade och såg från sina söner till Halo igen. "Vi behöver göra oss av med de. De behöver förintas. De behöver veta vilka som styr i den här staden." Han sträckte på sig lite då.

Hon suckade och lade handen mot pannan och suckade.
"Jag har inte hört något om detta alls." hon såg på honom och såg mot Rion.
"Vad tycker du?" frågade hon och gav Matteo en blick.
"Jag behöver rådfråga en av mina männ så jag har något att gå på." Hon vände sig mot Rion igen.
Sedan gled något över hennes ögon och hon vände sig mot Matteo igen.
"Ditt namn är Di Vittorio eller hur? Du hade en släkting som hette Giuseppe Di Vittorio." Hon suckade.
"Inte den snällaste personen."

Rion och Leo bytte en blick med varandra. Namnet. Giuseppe Di Vittorio. Det var bekant. Välbekant. En av de rikaste männen under Alices styre. Han hade gjort, dåliga, försök att utpressa prästinnan, men trots det, ändå behållit sin makt och inflytande över staden. Hans släkt hade fortsatt detta inflytande och nu, var det Di Vittorios- maffian. Släkten. De kriminella. Rion log lite roat. Han hade ju trots allt varit där, när Giuseppe utpressat Alice. Clownen, till.. Maffiabossen. Helt klart en uppgradering. Matteo Di Vittorio var en respektabel man. Folk tog honom på allvar. Tyckte om honom. Han var trevlig, bemötande, charmig.
"Jag kan försäkra dig, ers höghet..", började Rion. "..Att Mr Di Vittorio här, kan du lita på. Du kommer belönas av att ha honom som en av dina. Han är en man med mycket makt. Precis som du, ers höghet."

Halo lyssnade och nickade.
"Oh det lät bra. Jag kan nog försäkra mig med 100% att de inte kommer behandla mig så bra som er Mr Di Vittorio." Halo såg på honom och harklade sig.
"Men jag vill ha lite försäkring om jag ska hjälpa er." Hon såg på dem.
"Att ni hjälper de som behöver hjälp. Att inte döda någon oskyldig." Hon såg på honom innan hon harklade sig.
"Att detta inte kommer hända igen. Det var rätt otrevligt att bli kidnappad." sa hon och lutade sig tillbaka.

Matteo svalde osäkert. Han förstod inte riktigt vad hon menade. Vilka pratade hon om? Att 'De inte kommer behandla mig så bra som er'? Men han pustade ut då han hörde hennes önskan om försäkring. Kanske skulle inte den oskyldiga verka så oskyldig i hans ögon. Det var ju upp till honom själv. Men hjälpen... vad pratade hon om? "Halo.. jag är en mycket upptagen man och har redan fullt av verksamheter att styra i. Jag kan bara göra tillräckligt mycket för de. Den hjälp du söker.. kan jag inte stå i.", erkände han och svalde igen. Rädd att han förlorat förhandlingen.
"..Men jag försäkrar dig att jag aldrig kommer kidnappa dig igen."