In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log svagt mot henne, trött men det var ändå ett leende.
"Jasså? Hur såg jag ut? Säkert bättre än nu." Hon suckade och skakade på huvudet och såg på henne.
"Kan jag få krama dig? Jag känner mig så ensam och jag är bara rädd..." Hon såg på henne.
"Jag har mycket makt. Jag styr inte över liv utan jag ger råd och de ger mig makt. Att min roll som prästinna är viktig för den vampyriska rasen." Hon såg ner.
"Hur jag får pengar är jag itne riktigt hundra på fortfarande."

Cecilia gav ifrån sig ett skratt. Hon erkände att hon hade sett Halo i ett annat sken tidigare.
"Oroa dig inte. Du ser fin ut.", sa hon i försök att trösta henne.
Men när hon sedan frågade om en kram såg hon förvånad ut igen. Cecilia blev påmind om att hon inte kände Halo. Men om hon ville veta något, få henne att öppna upp sig för henne, så kanske det var ett bra sätt.
Utan att Cecilia svarade henne kramade hon om Halo och tryckte henne nära sig. "Jag ber om ursäkt att det här har hänt dig. Men jag är säker på att de inte tänker göra dig illa." Men så fort orden lämnat hennes läppar så var hon inte så säker. Hon visste ju vad hennes bröder var kapabla till.
Hon backade undan och iakttog henne. "Kom, sätt dig." Hon slog sig ner i en av fåtöljerna.
"Kanske min pappa vill ha hjälp av vampyrerna?"

Hon kunde inte låta bli att le och såg på henne och slog sig ner och skakade på huvudet.
"Hur ska de hjälpa? Kudne de inte bara göra som de andra och boka ett möte?" hon lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Jag vill inte bråka, inte försöka rymma. Ska jag vara helt ärlig så behandlar ni mig bra. Jag får sova i en säng och jag får god mat. Men jag saknar mitt hus."


"Franco jag skulle behöva se till Halos nacke. Vill du göra mig den äran?" Vincent tog ur klubban från munnen och såg på Franco.
"Snälla?"

"Jag tror de tänkte det först.. men så rann tålamodet ut?" Hon log snett och ryckte på axlarna. Hon antog att det kunde gå fort efter Matteo fattat ett beslut. Det var ingen som ifrågasatte honom. Han hade rätt. Han visste bäst.
"Med lite tålamod så ska du nog se att pappa kommer prata med dig. Eller någon annan. Du ska få din chans att säga ditt?" Hon var ändå inte säker.
"Jag måste gå nu. Det här är vår hemlighet, Halo." Cecilia reste sig och slätade ut klänningen. "Om fel person får veta att jag varit här så råkar både jag och du illa ut."
Hon förtydligade genom att höja sitt pekfinger över sina läppar.
Sedan ursäktade hon sig och lämnade rummet, låste om sig och försvann tillbaka till rummet där hennes pappa och de andra befann sig.
"Franco!" Cecilia stod vid dörröppningen. Han såg upptagen ut. I diskussion med andra. Vincent.
"Ett ögonblick, doktorn.", svarade Franco Vincent när han fått syn på sin syster. Han log roat och gick fram till henne.
Hon kastade armarna om honom. Franco upplevde det som en kram, men Cecilia tog chansen att stoppa tillbaka nyckeln i hans ficka igen.
"Jag tänkte på det du sa tidigare. Tack. Och.. jag tror middagen är klar snart?" Hon drog på ett leende som verkade övertygande. Eftersom Franco skrattade då han såg det. "Tack, Cecilia. Jag ska bara avsluta här. Vi kommer sedan, säg det till mamma."
Cecilia nickade och försvann därifrån.
"Ursäkta, doktorn." Han gick tillbaka till Vincent. "Absolut. Jag har inte sett till henne idag."

"Tja vi får väl se." Hon lade händerna mot magen och nickade. Hon skulle behöva gå till badrummet men sa inget. När hon blev ensam igen log hon. Visst hon var kidnappad men det kunde varit värre.Bilder från när hon var hos Zoltan gjorde sig påminnd och hon drog upp benen.

"Men då ska vi väl gå? Hon måste väl få gå på toaletten minst en gång i timmen?" Han tog sin väska och nickade.
"Jag ska bara se att det är bra och så.."

Mötet som de hade deltagit i hade nått sitt slut och männen inne i rummet samtalade i glad ton, mycket skratt. Det var tydligt att allvarligheterna och diskussionerna var över.
Franco såg mot sin pappa som talade med Luca. Hans bror. Såklart Luca var orolig för Gio. Det var alla. När Franco fick ögonkontakt med Matteo gestikulerade han att han var påväg därifrån. Matteo höjde en hand som för att visa att han hade sett honom och Franco vände sig till Vincent igen.
"Kom då.", sa han glatt och gick före mot Halos rum. Franco stannade utanför hennes dörr och låste upp för att öppna dörren inåt. "Halo? Vincent är här. Han vill se hur du har det."

Hon såg upp och lade huvudet på sned.
"Vem?" frågade hon. Nu lät hon inte alls rädd och suckade.
"Jag ber om ursäkt för hur jag var igår. Jag var och är rädd det är bara det. Men jag ska inte klaga det kunde ha varit mycket värre." Hon lade undan boken och Vincent kom in med väskan.
"Hon är smart:" Vincent räckte över en hårsnodd.
"Kan du vara snäll och sätta upp håret så jag inte kommer åt det av misstag?" Han gav henne ett leende och nickade.

Franco verkade särskilt påverkad av Halos ord. Hon var inget hot för honom. Han var inte orolig att hon skulle ställa till med något problem. Hon var en. De var flera, flera till.
Han backade undan för att ge plats åt Vincent. Han såg på när han räckte över henne hårsnodden.
"Har du inflytande över vampyrerna?", frågade Franco då. Orden liksom föll ur hans mun. Han hade inte hunnit reflektera först. Ivern hade tagit över. Orden ekade hos honom- Halo var svaret på deras problem. Hon var lösningen.
"Skulle de lyssna på dig om du frågade efter deras hjälp?"

Hon satte upp håret och Vincent började lossa på hennes bandage runt halsen och han såg på såret. Det såg bra ut. Men han bytte plåster och sedan reste han sig för att plocka upp en klubba och räckte den till henne.
"Glömde ge den igår." Han log vänligt.

Halo hade sutit lugnt och såg på Franco och lade huvudet på sned.
"Om du menar rådet så går de efter mina order. De ger mig råd men det är min order som gäller." Hon tog emot klubbam och höll den i båda händerna.
"De laglösa vampyrerna vet jag inte." Hon suckade tungt.
"Är det allt ni ville fråga? Om jag har makt över vampyrer?"

Franco kom på sig själv att vara för framfusig och harklade sig. Han såg hastigt från Vincent till Halo igen. Osäker på ifall Vincent verkade höra på. Men Vincent verkade inte särskilt intresserad av Francos fråga till Halo ändå. Därför drog han ett nytt andetag för att säga något mer.
"Nej. Det var en sak till.", sa han och svalde. Han visste att han skulle behöva prata med Matteo om det. Som hans rådgivare hade han en skyldighet så.
"Kan du hjälpa oss? Vi behöver förstärkning.", erkände han och svalde nervöst igen. Hade han sagt för mycket?