The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade och såg på dem andra medan hon tog ett vinglas.
"Det låter som vi har en gåta att lösa." Sa hon och reste sig.
"Håller någon ett öga på henne och isåfall vem?"

Ingen svarade Cecilia först. Det kändes som ett arbete- att Alice var någonting man skulle lista ut. Varför? Hon var tjänare och gjorde sitt jobb. Men det såklart.. blodet. de hade de alla reagerat på sedan första gången de träffade henne. Det var väl något särskilt med henne.
"Jag sa att jag skulle titta till henne, Cecilia.", svarade Maurice artigt.

Hon nickade och såg sedan ner igen. Det var något som störde henne. Varför kunde hon inte bara vara en normal tjänare?
Dörren öppnades och Alice stod där med Lottie bakom sig.
Hon såg mycket piggare ut och Lottie såg på Ivan.
"Jag ber om ursäkt. Hon ville inte vara kvar i sängen och jag.."

"Alice?" Ivan tittade mot henne där hon stod i dörröppningen. "Hur mår du, Alice?", frågade Rion från där han satt kvar vid bordet. Maurice sa inget. Han såg förvånad ut. Han hade sagt åt Alice att vila, men det ville hon inte.

Alice såg på dem och vred sig lite. Hon kände sig obekväm när de såg på henne.
"Jag mår bra så jag tänker inte ligga mera." Sa hon och såg ner på sina händer. Såg sedan upp på dem och kände Lotties hand om sin arm.
"Hon verkar vara rymningsbenägen. Jag är rädd att hon kommer att lyckas." Hon såg förkrossad ut.

"Ska du rymma, Alice? Varför?" Det var Ivan som talade. Han lät allvarlig i rösten.
Rion såg från Ivan till Alice.

"Nej det ska jag inte. Jag har inte sagt det heller.." Sa hon och såg på Lottie.
"Hon försökte smyga ut när jag var och hämtade en filt åt henne."

Maurice såg fundersam ut. En rynka formades i hans panna. "Alice.. Jag sa åt dig att vila. Kommer du ihåg? Varför är du uppe?", frågade han.

Hon blev röd i ansiktet av skam medan hon såg bort.
"Jag skulle ner till mitt rum, där tjänarna är. " Hon drog en hårslinga från ansiktet och blottade halsen där två små märken var. Små men lätt röda.

Alla vid bordet ögnade märket vid Alices hals när det flimrade förbi i hennes handrörelse.
"Hur mår du?", fortsatte Maurice utan att kommentera hennes svar. Han ville se efter om det fanns något mer som förklarade varför hon var uppe.