PRS botillia1 & Lupple

Theodor gick in i rummet och såg på mannen som låg på golvet. Han var blodig och förutom två sår efter att ha blivit biten så såg det mer ut som om han blivit attackerad av ett vilddjur. Han hade stora revor i huden och hans kläder var upprivna. Han kippade efter andan och såg ut att vara nära döden. Theodor gick fram till kvinnorna som satt vid hans huvud och satte sig lätt på knä.
- vad har vi för val? Sa han och såg på kvinnorna.
- antingen att döda honom eller att du biter honom så han blir en av oss. Men han har blivit attackerad, vi vet inte hur han blir om vi gör honom till en av oss. Vi har försökt läka honom och läka hans sår men det går inte. Sa en av kvinnorna som lagt förband på mannen trots att det blödde genom. Man såg Theodor tänka och se på mannen som för att bedöma vad han skulle göra. Han la en hand på mannens bröstkorg och mumlade något ohörbart.
- det går inte Emma. Var snäll och ta ut Amelia ur rummet sa han och svalde hårt. En av kvinnorna som såg ut att vara runt 40 när hon blev vampyr nickade och reste sig upp och öppnade dörren och tog med sig Amelia ut ur rummet.
- jag är ledsen för att han tog ut dig, men han ville troligtvis inte att du skulle se sa hon med en vänlig och nästan moderlig röst.

Amelia gick in i rummet efter och blev chockat, helt förstörd av att se det hon såg.
Mannen var i hemskt skick. Men hans blod, det doftade så gott.
Hon hörde valet, döda eller förvandla honom. I hennes öron lät döda oerhört bra. Så länge hon fick smaka hans blod.
Allt hände så fort, hon hann knappt agera på sina tankar innan någon förde ut henne ur rummet.
Och hon kunde tänka klart.
Hon behövde stötta sin älskling. Hon behövde göra något. Hon försökte få undan kvinnan framför sig men hon försökte inte speciellt länge eller våldsamt- hon var tacksam över att hon inte behövde se.
"Jag vet." Sa hon lågt och backade ifrån dörren. Kvinnan kändes så varm, så vänlig.
"De behöver nog din hjälp." Sa hon med en svag röst och gick några fler steg bakåt innan hon vände om och försvann ut i köket.
Hon förstod inte mer av hans jobb men hon visste att hon inte önskade det för någon. Det var ett hemskt jobb.

En stund senare kom Theodor ut från rummet. Hans händer var blodiga och det var blodstänk på hans tröja. Han gick ut till badrummet för att tvätta av sig och byta sin tröja, tacksam över att Amelia gått med på att bara gå ut därifrån. Ja dessa saker han tvingades göra var jobbiga men han var van och gjorde det på ren rutin, utan att egentligen tänka så mycket på vad det var som hände. Han gick ut i köket och kramade om Amelia mjukt.
- det var inte en så bra början på dagen eller vad tycker du? Sa han tyst.

Amelia hörde honom när han gick ut från rummet och hon kände honom ganska snart med armarna omkring henne.
Hon slängde sina armar om honom och skakade på huvudet.
" Det var en hemsk början." Sa hon ärligt och vände upp blicken mot honom och smekte hans kinder och studerade honom noga.
" Det är fel. Du borde inte behöva." Sa hon men hon kunde inte avsluta sin mening.

Han såg på henne och kysste hennes panna mjukt.
- Men någon måste och det lyckades bli jag, men du kanske förstår varför jag vill att vårt barn inte ska göra det här sa han lågt och smekte hennes kind mjukt.
- Men nu ska jag bara sitta och läsa på mitt kontor en stund och det är kanske inte så intressant att vara med på? Sa han och såg på henne.

" Om vårt barn lyckas få dina krafter har vi inget val." Sa hon tyst.
"Du hade ju inget val." La hon till och vände bort blicken.
"Läs du. Jag ska äta." Sa hon och smekte hans kind lätt innan hon släppte taget om honom och öppnade kylen och studerade innehållet.
Hon var egentligen inte hungrig alls, hon hade ingen aptit. Men hon behövde äta.

Han nickade och bet sig löst i läppen och kysste snabbt hennes kind mjukt.
- jag ska bara hämta en sak sa han och öppnade en låda i köket medan han försökte dölja vad han tog och han la den snabbt i sin ficka innan han började gå mot sitt kontor igen med snabba steg.

Hon märkte att han betedde sig konstigt och hon hann se att han la något väldigt snabbt i sin ficka, hon kunde bara inte se vad det var.
Hon studerade honom länge och studerade dörren ännu längre men stängde igen kylen och sprang snabbt fram så hon stod framför dörren.
"Varför är du så hemlighetsfull?" Sa hon och tittade noggrant på honom.

Han höjde ögonbrynet och granskade henne lätt, kunde inte avgöra om hon var nyfiken eller om hon var misstänksam.
- jag är inte hemlighetsfull, jag skulle bara ta en sak och gå in och läsa i en bok sa han enkelt som att det inte var något och la handen lätt i fickan.

Hon höjde sitt ögonbryn tillbaka mot honom och studerade hans ansikte och hur han la handen i fickan.
Hon visste inte själv vad hon var, antagligen nyfiken.
" Okej, jag är inte hungrig. Så låt oss läsa tillsammans." Sa hon leendes och tog hans andra hand och öppnade dörren och drog med honom in på kontoret.