Privat roll mellan Emma07 och SagaG

Ida blev lite rädd när han visade dom där rädda ögonen så hon hoppade till och backade ett steg.
- okej jag tror dig, sa hon med liten skakning på rösten.
Hon trode inte att Liams pappa skulle gör henne ila men hon blev ändå lite rädd.
Detta skulle nog ta tid att ta in.

Isaac nickade lite, ändå rätt nöjd över hur det gått - hon hade tagit det bra ändå, trots att han verkade ha skrämt upp henne lite.
"Bra." Det gick ju bättre än förväntat, och än så länge verkade hon iallafall inte ha bestämt sig för att lämna honom eller något i den stilen.

Hon längtade tills Liam skulle vakna så allt kunde bli bra igen som det var inan det här hände men det skulle ju inte bli exakt som för dom är ju varulvar.
Och det skulle med bli lite anerlunda men ndå rätt så nära det som var precis inan denna kväll.

Det dröjde ett bra tag innan Liam väl vaknade till igen, han hade fått sövande just för att slippa smärtan för en tid framöver. När han väl vaknade till igen så hade han också mycket riktigt ont, och hade också svårt att först ens komma på vad som hade hänt tidigare - han kom ihåg att han förvandlats tillbaka ute i skogen, men inte mer än så.

Skrev väldigt kort förut så jag ändrar det nu


Ida var väldigt orolig tänk om han ändå inte klarade sig fast läkaren hade varit här.
Tänk om han skulle dö.
Hon såg att han vaknade till så hon gick fram till honom och sa.
- hur känner du dig?, frågade hon.
Hon hoppades att han inte hade allt för ont.
Det var ju för att rädd henne han hade blivit skadad.

Liam lyfte blicken och lade märke till att hon dykt upp först då hon pratade, blev ännu mer förvirrad av att hon var där eftersom han inte kom ihåg vad som hade hänt efter att han blivit skadad och förvandlats.
"Sådär." sade han uppriktigt, långt ifrån bra då han genast kände av smärtan. Vilket nog märktes tydligt med.
"Hur kom jag hem?" frågade han med lätt rynkad panna.

Han verkade ha ont fast det var nog inte så konstigt med tanke på vad han varit med om.
- jag ringde din pappa som kom och hjälpte dig hem, sa Ida.
Hon visste att det var bra om hon tog sig hem snart med tanke på att hon varit borta länge.
Men hon ville helst inte lämna Liam en.

Liam såg lite osäkert på henne.
"Så du hittade mig?" frågade han, osäker då han inte visste vad hon sett - hade hon sett hur han förvandlades tillbaks? Eftersom han inte kom ihåg något hade han ingen aning om vad hon fått reda på, sett eller inte sett.

- ja jag hittade dig och din pappa berättade allt för mig, sa Ida och kollade på honom.
- men jag älska dig ändå, sa hon.
Vad som en hände skulle hon älska honom.

Liam såg på henne och blev bara än mer osäker, såg tveksamt på henne.
"Du säger allting, vad menar du med det?" frågade han tveksamt, även om han misstänkte det starkt så ville han vara säker - han kunde inte anta att han berättat verkligen allt och sen råka avslöja sig helt. Det kunde hända att hon bara fått reda på en del och att hon trodde hon fått reda på allting.