Medi & Jay Devereux PRS

"Nej självklart inte.Vad skulle mamma säga om mig då? Hon suckade och kunde höra grannarna skrika allt högre. Väggarna var så tunna i hennes lägenhet.
"Så jag ville bara säga tack för igår. Det är så att jag inte mår bra när mina grannar för oväsen. Det gör mig oroad och ville bara prat med någon."

"Skulle ni önska att komma över för en sen middag?" frågade Eduarad då efter att har satt sig inom sitt kontor och slagit upp datorn för att invänta sin video konferens.

Yury hade precis vaknat och såg hur Eva satt i en stol med ett broderi. Han letade efter Eduard, men hittade honom inte.
Eva hjälpte honom att klä på sig och tog honom i handen till matrummet för att då äta.
Yury frågade om Eva skulle vilja ha och hon tackade ja, de satt där och åt tillsammans medan Yury berättade om privat läraren som hade varit här den senaste dagen.

"Det skulle vara underbart och jag tackar gärna ja till en sen middag." Hon såg ner på sina kläder och skämdes över att hon inte såg mer attraktiv ut.
"Jag ska bara göra mig i ordning sen är jag redo att hämtas upp." Hon reste sig och tog ett steg till garderoben och drog fram en svart klänning och la den på sängen.
Den minimala lägenheten kändes som ett städfärråd jämförelse med rummet hon hade fått vara i hos honom.

Eduard la på och kallade sedan på Eva att be chauffören att hämta Dana innan han startade sin videokonferens.
Eva kollade på den unga vampyr herren med ett varmt leende.
"Vem var den där kvinnan som kom i morse?" frågade han.
"Ett offer," sa hon då lätt, hon kände hur hon själv började bli uppspelt över en människa och att höra deras hjärtslag. Det var absolut ljuvligt.
Men sedan ursäktade Eva sig ut till garaget och kollade mot chauffören.
"Herren önsakr att ni ska hämta unga fröken Dana," sa hon kallt mot honom.

Hon ställde sig i duschen och tvättade genom håret noga och sedan kroppen, rakade bort håret under armarna och sedan benen.
När hon var klar så sminkade hon sig och satte på sig klänningen. Hon fönade håret och gjorde en lätt uppsättning och tog handväskan och gick ut.

"Ska bli." Han startade bilen och efter tjugo minuter kom han tillbaka och öppnade dörren för Dana.
"Välkommen miss."

Eduard var kvar i mötet med ett par andra vampyrer på andra sidan som diskuterade den ökande populationen av vampyrer som behövde blod.

Yury hade gått till ett annat rum för att studera med privat läraren. Det lämnade Eva för att välkomna den unga mänskilga kvinnan. Hennes klädsel nästan samma, men med ett finare förkläde och lätt sminkad och blåa kontakt linser för att gömma hennes naturliga röda. Hon neg smått åt Dana när hon kom in.
"Min herre är kvar i ett möte, men han önskade att ni skulle sätta er inom matrummet," sa hon och ledde henne ner för korridoren tills de kom till den stora matrummet som var dekorerat med levande ljust och fräscha blåa hydrangea och vita rosor.
Eva fick en doft av Dana och kände hur hennes blod törst skrek på henne att ta ett bett av henne.

"Åh man tackar." Hon log och hängde av jackan och följde efter Eva- Blicken gick omkring.
"Det är väldigt vackert här och jag önskar nästan att bo här själv." Hon suckade tungt och tänkte på lägenheten hon hade och området hon bodde i. Hon öppnade ögonen när hon såg matsalen och hon såg på Eva.
"Jag trodde det inte skulle vara så fint."
Hon slog sig ner och väntade tålmodigt på husets herre.

Eva kollade på Dana med ögonen smått suddiga. Doften av hennes inre blod var för attraherande och utan att riktigt tänka sig för välte hon Danas stol och satte sig ovanför henne. Evas andetag tunga medans hon höll ner kvinna och slöt sina läppar på hennes.
Efter ett tag av att tvingat ner en kyss drog sig Eva bort från henne och kysste ner för hennes hals.
"Jag är inte lika snäll som min herre skulle har varit," sa hon och bet ner hårt mot Danas hals.

Precis då hade Eduard blivit klar med sin videokonferens och kommit in på de två kvinnorna liggandes på ena sidan av de långa bordet.

Hon flämtade till av dunsen från blivit knuffad från stolen och slingrade sig under Evas grepp och bakom hennes kyss slutade började hon ropa på hjälp. Men när bettet kom skrek hon av smärta och hon kunde inte ta sig ur hennes grepp.
"Snälla sluta.." Hon grät nu och försökte ta sig undan. Hon orkade snart inte göra motstod och hon blev slapp under Evas kropp.

"Eva!" ropade Eduard from andra sidan rummet och argt stormade in.
"Detta är inte sättet jag har lärt dig att konsumenterna er mat. Jag accepterar att du har nu tagit beslag av denna människa och att hon är allt din, fast jag kan inte acceptera denna brutalitet." sa han och slet Eva ifrån Dana.

Eva skämdes smått, men bar då försiktig upp Dana.
" Jag ber om ursäkt min herre, " sa hon då och kollade ner på den unga kvinnan. Hon tog drog sin mun till där märkena av hennes tänder var och slickade på dem mjukt för att rengöra det lilla blod som var kvar.
Det var något speciellt med Dana, hennes blod smakade inte direkt som de andra, det var sötare och mer fylligt. Det var beroende framkallande.