PRS Emma07 och wolfy

Thomas fick genast flera stycken omkring sig och suckade lite inombords. Detta var varför han inte gillade såna här tillställningar riktigt - alldeles för många som tiggde om hans uppmärksamhet enligt honom. Men det var väl sånt han fick stå ut med fram tills den dag han faktskt förlovade sig gissade han. Han fick dock snart se en lite mer bekant figur komma närmare och log lite, hon hade varit ärlig med att hon skulle komma hit. Han nickade vänligt mot henne.
"God kväll. Skulle damen ha något emot en dans?", frågade han vänligt och hövligt med ett snällt leende.


Sophie gick nervöst in i den folkfyllda balsalen, det var hennes allra första bal. Hon kom ju från en fattig familj och där fanns varken tid eller pengar till sådant, eller klass nog att bli inbjudna. Hon såg nervöst runt på allt folk där.

Ett litet nöjt leende spelade på hennes läppar då Thomas frågade om hon inte ville dansa med honom, vände ansiktet mot de andra tjejerna som fortfarande stod där och viftade med handen som för att sjasa bort dem. Skulle de stå kvar och glo mycket längre skulle ögonen snart trilla ur. Hon vände sedan uppmärksamheten mot Thomas igen och la sina armar om hans nacke.


Caspian stod längre ifrån Thomas i salen och iakttog sin kusin som dansade med någon ung kvinna. Särskilt mycket tänkte han inte på det, hon råkade väl bara vara en lycklig som han bjöd upp, och lät därför blicken fortsätta vandra runt i salen. En del av honom hoppades faktiskt på att Sophie skulle vara där. Hon hade nog aldrig upplevt något liknande förut så det skulle garanterat vara alldeles extra för henne.

Thomas log lite vänligt mot Alysia, han visste att de andra flickorna skulle drivas till vansinne av att hon kom där och blev uppbjuden direkt utan att anstränga sig. Men han fick erkänna att det faktiskt var något med Alysia som han hade fastnat för, sen var hon ju definitivt söt så han dansade hellre med henne än någon av de där andra som ständigt svassade efter honom. Han lade armarna om hennes midja och började försiktigt dansa med henne, detta var något han gjort en hel del gånger.

Sophie såg runt i den stora salen, förundrad över hur mycket folk där var. Hon som var rätt blyg och försiktig av sig höll sig lite i kanten än så länge åtminstone, med armarna om sig. Hon kände sig nästan lite naken i klänningen, den visade ju mer hud än de tjänareklänningar hon brukade ha på jobbet.

Alysia kunde känna hur de andra flickornas avundsjuka blickar brände på henne. Men hon brydde sig inte. Det enda hon fokuserade på var den vackra musiken och dansen med Thomas. Hon var ingen naturbegåvning på att dansa, hon hade inte fått privatlektioner sedan barnsben i det, men det var inte så svårt som hon hade trott.


Han kvävde en liten gäspning innan han gick efter ett glas med dryck. Thomas var helt klar den populärare prinsen eftersom han var den blivande kungen, men det räckte med beundrare för Caspian också. Han stannade till för att artigt ägna en stund åt att prata med dem, ursäktade sig från det lilla sällskapet som bildats runt honom då han fått syn på en tjej i lila klänning. Det såg ut som Sophie.
"Du kom," log han då han stannat upp bakom henne.

Thomas kunde inte låta bli att le lite smått över de andra tjejernas blickar, drog sedan blicken tillbaks till Alysia.
"Tack, du räddade mig från dem andra tjejerna", sade han lite retsamt. Han var inte särskilt förtjust i att ha dem efter sig och det var inte heller någon större hemlighet.

Sophie såg runt lite, hon kände igen en del personer men kände någon gjorde hon egentligen inte. Många av dem hade hon någon gång hjälpt genom jobbet, så hon kände igen dem. Men hon kom ju långt ifrån det här samhällsskiktet och kände egentligen ingen där ordentligt. Hon tvivlade på att någon skulle känna igen henne som tjänare heller. När hon jobbade hade hon håret i en knut i nacken och en klänning som nog var mer som en säck än en klänning. Nu hade hon det långa håret utsläppt och en mer riktig klänning, som väl också visade mer också. Hon ryckte till lite då någon pratade bakom henne, kände igen Caspians röst och vände sig genast om. Hon log lite försiktigt mot honom.
"Såklart", sade hon och neg mot honom, det kändes ovant att vara bland all adel.

”Jag är här för matens skull,” upplyste hon honom med näsan i vädret, ”men du kan betrakta det som ett tack.. för igår.” Alysia gav honom ett litet prövande leende. Hon vek inte undan med blicken från hans ansikte ens för en stund utan hon höll ögonkontakt hela tiden.


Caspian sträckte ut sin hand mot henne.
”Får jag lov?” frågade han och bugade sig lätt, gav ifrån sig ett litet skratt. Det skulle vara roligt att dansa tillsammans med henne. Trots att han aldrig utbytt många ord med henne, åtminstone inte sedan igår, så fanns det något med henne som väckte hans intresse och nyfikenhet till liv. Och han dansade hellre med henne än med någon av de andra tjejerna för tillfället.

Thomas skrattade till direkt av hennes ord och log, höll blicken stadigt på hennes ansikte.
"Varför är jag inte förvånad?", retades han först, log vänligt tillbaks mot henne.
"Du har egentligen inget att tacka för", sade han ärligt, han tyckte åtminstone inte det. Han hade blivit förvånad nästan bara av att hon dykt upp sen i vapenförrådet ens.

Sophie såg lite förvånat på honom, förvånad över det att han dessutom bjöd upp henne? Det kändes nästan fel på ett sätt, hon var en fattig tjänare och hörde inte hemma här egentligen. Hon log mjukt emot honom.
"Gärna det", sade hon sen och tog försiktigt hans utsträckta hand. Dock lite nervöst - dels över att dansa med honom och dels för att hon inte heller var någon stjärna på att dansa.

Då musiken tystnade för några sekunder för att sedan fortsätta igen släppte hon taget om honom. Skulle hon fortsätta dansa så behövde hon lite mat i magen först. Hon behövde energi.
”Maten kallar.” Alysia vände sig om och försvann med lätta, nästan småskuttande steg mot bordet där det serverades olika läckerheter.


Han kunde inte låta bli att förundras över hur försiktig hon var och hur nervös hon verkade vara. Berodde det på honom eller det faktum att den här balen nog var så mycket mer än hon kunnat föreställa sig? Det kunde ganska snabbt bli överväldigande, det kunde till och med han erkänna och då hade han gått på de här balerna så länge han kunde minnas. Caspian tog med henne ut till det så kallade dansgolvet och la sina armar om hennes midja innan han elegant började röra sig i takt till musiken.

Thomas log lite av hennes ord och såg efter henne, funderade ett ögonblick på att gå efter men hann inte mycket mer än så förräns hans mor kom upp vid hans sida.
"Har den unge charmören fullt upp eller har han möjligtvis tid att dansa med sin mor?", sade hon lite retsamt och Thomas skrattade till lite lätt.
"Hmm tveksamt", retades han lite tillbaks snabbt.

Sophie log lite blygt mot honom och lade försiktigt armarna om hans hals. Hon var ingen van dansare alls men försökte hänga med i hans rörelser så gott hon kunde. Hon var rätt blyg av sig överlag och försiktig, men av någon anledning var hon alltid lite extra runt honom.

Alysia åt med god aptit. Det gällde att passa på nu när hon inte ens behövde betala för maten. En servitör som stod i närheten gav henne en mycket fundersam blick. Hon stirrade stint tillbaka tills mannen gick iväg med sin bricka. Hon riktade därefter blicken mot dansgolvet. Thomas var inte ensam, vilken överraskning, utan han dansade med en äldre kvinna. Drottningen.


”Vad tycker du om balen än så länge?” Egentligen var det väl ingenting märkvärdigt. Det var bara folk som var uppklädda och dansade. Ändå var det en fest som man såg fram emot året om, trots att Caspian personligen föredrog vinterbalen som ordnades några dagar före jul.