PRS Aphrodite/rollspelargärna

Tristan gick hem till huset, och gick in i badrummet. Han hade vant sig för mycket vid att bo flott; även om tankarna vandrade till när det skulle ta stopp. Han drog av sig sin tröja och vände ryggen till spegeln. En irriterad, röd strimma låg tvärs över ryggen. Huden hade spruckit lite i slutet. Han suckade och satte sig på badrumsgolvet.

Jacob höjde på ögonbrynet och tog ett steg närmare sin fästmö.
"Du gav honom generöst med pengar, han borde ha fallit på knä direkt" sa han och log,
"Det är så samhället fungerar, vi är barmhärtiga samariter till dem, och de ska tacka oss propert. Utan oss hade de inte överlevt"

Cassandra svalde hårt. När han gick mot henne så backade hon.
- Jag vill inte att du är så nära mig, du vet vad jag känner för dig sa hon kyligt. Hon berättade exakt vad hon tyckte för honom, han gjorde henne så förbannad, mer förbannad än någon person någonsin gjort henne. Hon såg hur han tog ett steg till mot henne och hon backade ett steg till. Kände väggen mot sin rygg, nu skulle hon inte komma längre bak vilket skrämde henne. Tjänarna var inte i närheten och hennes föräldrar var bortresta, alltså kunde han göra nästan vad som helst utan att någon märkte det. Att han dessutom log åt det hela gjorde allt värre. Hon började tänka på Tristan, han måste fått väldigt ont av piskrappet, hon ville bara åka dit och se om såret.

Jacob flinade och strök henne över kinden.
"Det är inte länge kvar tills vi gifter oss, min kära" sa han och log innan han vände ryggen till och gick bort från henne. Han vände sig om vid dörren.
"Vi äter middag imorgon istället, min kära" sa han bestämt och försvann ut genom dörren.

Cassandra svalde hårt. Några timmar senare hade de haft världens storbråk igen. Det hade slutat med att Jacob hade gett henne en ordentlig örfil för att få henne att hålla tyst. Hon hade försvunnit in i sitt sovrum och låste dörren. Därifrån hade hon klättrat ner från fönstret och snabbt sprungit mot där Tristan bodde med tårar rinnande längst sina kinder. Det syntes tydligt ett rött handmärke från där han slagit henne. Det var mörkt ute så ingen såg henne. Hon drog sin sjal tätare om sig innan hon knackade på dörren. Hon klarade inte av att vara i samma hus som Jacob.

Tristan hörde knackningen på dörren och öppnade den, fortfarande utan tröja. Han såg Cassandra med rödsvullna ögon av gråt och ett märke på hennes kind. Han drog in henne snabbt i huset och stängde dörren. Han satte henne ner i en soffa och satte sig på knä framför henne.
"Vad har hänt?" frågade han och rörde försiktigt vid hennes kind.

Hon sjönk ner i soffan. Hon brydde sig inte ens om att Tristan inte hade tröja, de hade börjat känna varandra bättre.
- Vi hade ett bråk om det som hände på stan innan, det han gjorde mot dig. Då tog han tag i mina armar och slog till mig och sa till mig att jag bara var hans och att jag aldrig skulle säga emot honom igen, jag kunde bara inte vara kvar i huset sa hon tyst. Torkade sina tårar svagt, tänkte att Sarah sov och därför ville hon inte prata så högt och väcka henne.

Tristan lade handen på hennes.
"Jag är verkligen ledsen" sa han och tittade på henne. Han hade vant sig att möta hennes blick nu. Det var verkligen ingenting han kunde göra något åt. Det adliga livet verkade vara jobbigt på det sättet, att tvingas att gifta sig med någon man kanske inte tyckte om.
"Du kanske kan stanna här i natt? Eller det märker han kanske?" sa han och reste sig upp. Han drog handen genom håret och önskade verkligen att han kunde hjälpa henne på alla sätt.

Hon nickade sakta.
- jag stannar gärna här inatt, han tror att jag låst in mig på rummet, jag önskar så att jag bara kunde rymma därifrån sa hon tyst och torkade bort tårarna. Såg Sarah komma ut till dem i ett nattlinne och nallen hon fått av Cassandra i famnen. Hon försökte snabbt se ut som inget var fel.
- gå och lägg dig igen Sarah sa hon mjukt med vänlig röst. Hon visste inte hur hon skulle göra, bröllopet var om bara någon vecka och hon kunde inte göra något åt saken.

Sarah gnuggade sig i ögonen och Tristan nickade åt henne att lyssna på vad Cassandra sa. Systern vände sig om och gick och lade sig igen. Han vände sig till Cassandra.
"Gå och lägg dig så pratar vi om det imorgon" sa han med ett leende och rätade på sig. Han gick bort till sitt sovrum som han delade med Sarah. Hon hade lagt sig i sin säng och somnat fort, och Tristan hoppades på att göra detsamma.

Cassandra nickade sakta och kröp ner i soffan och la sig ner. Hon somnade hyfsat fort. Morgonen efter vaknade hon väldigt tidigt. Hon reste sig upp och sträckte på sig, hade sovit väldigt dåligt. Hon gick tyst in i deras rum. La handen på Sarahs panna och log svagt innan hon gick vidare till Tristan. Hon trodde han sov djupt. Hon lutade sig försiktigt fram och kysste hans panna. Hon gillade honom verkligen vilket hon inte ville erkänna för honom. Hon levde hellre med honom och gifte sig hellre med honom än med någon annan.