prs yehet & wolfy

Han kunde inte hjälpa att lågt skratta till åt den andres kommentar, nickade lite instämmande. Att jobba som lärare i high school var väl inte varenda själs drömjobb direkt, han visste ju själv hur jobbiga elever i den åldern kunde vara. Men att lära ut musik, som var något han verkligen brann för, var något han faktiskt skulle kunna tänka sig att göra.
”Om du inte siktar på musikskola,” började han och tog en klunk av kaffet, ”vad är du intresserad av att studera?”

"Tja..." börjar Samuel, låter huvudet falla aning på sniskan medan han låter blicken vandra ut mot gatan, studerar förbi passerande människor. Chai latten värmer kroppen, innan han vänder sin uppmärksamhet tillbaka mot Jevon. "Det finns mycket jag vill studera, men främst som första hand skulle jag nog välja samhäll, sociologi och psykologi. Har alltid haft en förkärlek för beteende."

Av någon anledning kände Jev sig lite illa till mods då den mörkhårige förklarade att han hade en förkärlek för beteende. Han blev påmind om hur han betett sig mot Chris vilket sänkte hans humör en grad. Han försökte dölja det genom ett leende som dessvärre inte riktigt nådde hans ögon.
"Intressant," kommenterade han. Det var ingen lögn. Psykologi i sig var väldigt intressant, det var ett ämne i skolan han la extra tid på för att få bra betyg i. "Om jag inte väljer att gå musikvägen skulle jag nog vilja studera historia. Det är fascinerande," tillade han och kisade upp mot taket som om han förväntade sig att se något intressant.

Samuel granskar förändringen i den andres ansikte, känner att skuldkänslorna börjar bubbla inom honom, försöker att hitta vad som han gjort fel.
"Sa jag något fel?" frågar han efter att ha rotat i huvudet efter idéer. Som estet får han inte beteende kurser inlagt i sitt schema obligatoriskt, utan de fick han själv lägga in när det var dags för att lägga till kurser. Samuel nickar sakta, historia är också ett intressant ämne. Särskilt antikens Rom.

Jev kupade stelt handen runt nacken då det gick upp för honom att han inte lyckats dölja sin humörsvängning för sitt sällskap. Det var egentligen inte särskilt förvånande, han var nästan som en öppen bok och var inte alls duktig på att koppla på sig fasader.
"Nej, nej," skyndade han sig att säga, det var ju trots allt inte Samuels fel att han kommit in på negativa tankar igen, "kom bara att tänka på Chris igen." Han slog skamset ner blicken i bordet och suckade djupt, hoppades att han inte förstört stämningen helt och hållet. Det var sällan han träffade andra folk än sina närmaste vänner, han ville inte skrämma bort Samuel eftersom han faktiskt uppskattade hans sällskap.

Samuels leende stryks bort en aning, men nickar förstående med blicken fäst på sin kopp.
"Ah.." säger han fundersamt, ser på sina magra fingrar som än en gång trummar på koppen med den varma drycken. "Vill du prata om det, eller ska vi bara stryka bort det?" frågar Samuel och låter ögonen sjunka in i Jevons på nytt. Sjuttonåringen finner de blågröna ögonen intressanta och studerar dem i tystnad, innan han återgår till sin tråkiga kopp.

"Jag vet inte riktigt vad jag ska säga," erkände han och drog en hand över ansiktet. En del av honom ville lätta på hjärtat trots att han inte kände Samuel särskilt bra, men den andra delen av honom tvekade allför mycket och för tillfället lyssnade han mer till den delen av sitt undermedvetna. Han fingrade med naglarna mot porslinet, ett tecken på att han kände sig lite obekväm och flackade med blicken mellan Samuel och omgivningen.

Samuel lutar sin kind mot handflatan återigen, blandar latten försiktigt med skeden han fått. Han förstår att Jevon inte känner för att prata med honom, det hände trots allt bara kvällen innan. Och Samuel är Chris bästa vän.
"Så jag frågade dig inte förut, men du hade hört find you av Stan Walker innan?" undrar han, låter det tidigare samtalsämnet åka åt sidan. "Har du sett filmen, eller bara stött på låten?"

Lättad över att Samuel bytte samtalsämne slappnade han av vilket syntes på hans kroppshållning också. Han lutade sig bakåt mot stolens ryggstöd och släppte taget om koppen som han tidigare hållit i ett nästan krampaktigt grepp.
"Det är faktiskt tack vare min syster som jag stötte på låten, men jag har inte sett filmen," berättade han, hade dumt nog inte ens varit medveten om att låten var del av en films soundtrack. "Har du sett filmen?" Om så inte var fallet tänkte han föreslå att de någon gång kunde se den tillsammans, det skulle vara en bra ursäkt för att han skulle få chans att umgås mer med Samuel.

Samuel ler lättat när han ser hur den andre ungdomen mitt emot börjar slappna av, det var rätt att byta samtalsämne. Han låter ögonen granska förändringen i den andres ansikte, innan han låter sin uppmärksamhet återigen åka till den varma koppen i handen.
"Inte än, tyvärr," berättar Samuel och kliar sig bakom nacken, den har länge varit en rekommendation, dock är han inte så säker. "Har tänkt på det, men det finns så många bra filmer att kolla på!"