PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas tillbringade resten av veckan med lite mer studerande än vanligt, hans far pressade honom lite mer med det nu när han var äldre. Men han fortsatte ändå träna en hel del och de sista dagarna hjälpte han också sin far en del med förberedelserna inför balen. Veckan förflöt ganska snabbt och snart var dagen och tiden för balen inne. Thomas kunde lugnt säga att han inte var särskilt förtjust i faderns idé med att para ihop honom med någon adelsdam, tvärtom. Men det örat ville inte fadern lyssna på.

Så nu satt han här iallafall, han var väl något surmulen men visade det inte. Fadern presenterade honom för diverse olika damer, och Thomas kunde inte låta bli att bli lite irriterad på hans försök men sade inte emot honom. Så kom det sig att han snart fann sig visa runt en av dem i trädgårdarna runt.

Kvällen förflöt i all hast, Ariana for mellan borden och serverade mat och dricka till alla gäster. Detta var som på krogen hon arbetat på och ju mer männen fått ii sig desto mer framfusiga blev de. Men Ariana hade stor vana vid detta och undvek deras händer så gott det gick.
Snart lugnade sig balen något och många par drog ut i den svala trädgården medans andra gick till sängs.
Ariana drog sig ut i trädgården med en bricka för att servera mer dricka till alla gäster och svalka sig själv från den varma balsalen.

Thomas trivdes väl ärligt talat inte särskilt bra med att fadern skickade iväg honom att visa runt damen, men småpratade med henne lite för att vara trevlig. Men det var lite skönt att komma undan ifrån tjoet och stimmet inne på balen, en del av gästerna hade hunnit bli mer påverkade nu och de flesta som inte blivit det hade gått till sängs. Han gick och småpratade lite med damen men tystnade och stannade till då han tyckte sig höra något längre bort ifrån trädgården. Det hade börjat mörkna något, vilket gjorde det svårt att se något, men han fick snart syn på två beväpnade män komma emot de båda. Han svor direkt till lite utan att tänka sig för, inte särskilt väluppfostrat gjort kanske med damen där. Han drog med en gång sitt svärd, som han haft fastspänt vid bältet av ren vana och formalitet. De båda männen kom snart helt fram och gick till attack. Thomas parerade den första mannens attack och lyckades faktiskt till slut få ned honom, tacksam för alla tidiga morgnar med träning nu. Men han fick lite mer problem med den andre, som uppenbarligen var skickligare.

Ariana gick runt i den kvällsvala trädgården och serverade öl till gästerna. Hon gäspade, trött var något hon var och passade på att gäspa stort då ingen såg. I samma stund, hörde hon det, en kvinnas svaga skrik och vapenskrammel. Snabbt lät Ariana brickan stå på marken och tog sig till ljudet. Hon tog sig till ett mer avlägsen del av trädgården där ljudet kom från. I samma stund hon kom fram hoppade hon precis undan för en man so föll, tillsynes död. Ariana drog snabbt in hela situationen, såg den unga damen och Thomas som kämpade för dem båda. Hon såg även två till män som närmade sig. Hon förstod direkt vem de ville ha död på, Thomas. Utan att tänka greppade hon den fallne mannens svärd och gick de andra två till mötes. Just nu hann hon inte tänka på om det var brukligt eller ej, om hon skulle missta livet eller bli straffad då hon rörde vid vapen. Det hela handlade om att rädda den unge greven. Hon gav sig i kasst med de andra två, parerade deras slag och fick ner den ena.

Thomas såg upp då han hörde de andra två komma, insåg ganska snart att han inte skulle kunna hålla tillbaks allihop då de skulle bli för många. Han såg åt sidan snabbt då han hörde någon mer närma sig och blev genast rejält förvånad då han såg vem det var, speciellt då han såg hur bra hon kunde hantera svärdet. Det var väldigt ovanligt att kvinnor kunde hantera svärd, och de få som kunde det brukade sällan vara tjänare. Han tappade koncentrationen i några sekunder av det och fick direkt sota för det - hans motståndare fick in ett bra slag emot hans ben. Thomas ropade direkt till av smärta då svärdet skar in, lyckades slå undan mannens arm och lade över all tyngd på sitt andra ben för att åtminstone försöka hålla sig kvar på benen.

Arianas ögon glödde när hon kämpade med mannen, det var detta hon saknat. Hon hade saknat att kunna röra dig såhär, att kämpa. Då hon hörde skriket vacklade hon för någon sekund för att se hur det gick för Thomas. Hon känner svärdet tränga genom klänningsärmen och in i överarmen, Ariana svor till. Men hon var så upp i varv att smärtan inte påverkade henne, dessutom var det den vänstra och inte hennes svärdarm. Med ett vrål parerar hon och får ner honom för att vända sig mot Thomas. Mannen var över honom, men Ariana tänkte inte låta det ske, hon går till anfall.

Thomas såg snabbt dit då Ariana kom dit, och fick erkänna att han genast blev lättad över att få hjälp. Han hade försökt stödja mer på det skadade benet, men hade snabbt förstått att han vara fick stå så still som möjligt om han ville stå kvar på benen. Vilket gjorde det långt svårare att parera sin motståndares anfall - utan att kunna flytta på sig helt blev han tvungen att slå undan alla hans slag med svärdet, och han visste att han inte skulle klara av det särskilt länge. Han försökte avvärja mannens slag så gott han kunde åtminstone. Han hade börjat få en misstanke om vem som hade ordnat anfallet, det var vågat och det mest vågade han gjort hittills isåfall men det kunde stämma.

"Hallå där" ropade Ariana till för att få mannens uppmärksamhet, hon var för renhårig att bara sticka svärdet i honom bakifrån utan att han visste det. Men då han for runt utnyttjade Ariana hans förvirring och fick in ett hugg i hans ben samtidigt som hon knuffade ner honom med axeln och fick undan hans svärd. Ariana andades tungt, hennes ögon glödde och hon blödde från armen, sedan ett sista hugg och mannen framför henne var död.
Ariana släppte svärdet och kom snabbt fram till Thomas och den unga damen som hade svimmat av hela händelsen.
"Hur är det? Vi måste in och tillkalla en läkare." sa hon snabbt och erbjöd sin arm för att stödja honom.

Thomas blev med en gång lättad då Ariana hjälpte honom med mannen, och kunde inte låta bli att bli förvånad över hur bra hon slogs. Han såg på henne då mannen var död och ryckte lite på axlarna.
"Jag klarar mig. Hur gick det med dig?", frågade han med en nick mot hennes arm som blödde. Envis som han var så försökte han börja gå utan hennes stöd, men grimaserade direkt till av smärtan då han stödje med på benet så tog sen tacksamt emot hennes stöd. Han kastade en blick ned på sitt högra ben och konstaterade direkt att det hade blött en del. Han såg på Ariana igen.
"Tack. Var har du lärt dig att slåss?", frågade han nyfiket, var alldeles för nyfiken för att låta bli att fråga henne.

"Jag går inte med min arm i alla fall." muttrade Ariana till svar då han sa att det var bra och stödde sig själv. Men då han tog emot hennes hjälp erkände även hon.
"Det gör ont och blöder, men jag överlever." log hon då de närmade sig herrgården och Ariana ledde dem mot en annan dörr så de slapp gå genom balsalen och få massa uppmärksamhet. Ariana stoppade en av tjänarna för att hämta den avsvimmade damen och sända efter läkare till Thomas. Hon började sedan leda honom till hans rum.
"Min far, jag hoppas att du inte hade något emot det." sa hon något nervöst och mötte hans blick.