Öppet fantasy rollspel

Zackarias ryckte till lite och såg på Jasper nu då han sade hans namn. Utan att han hade märkt det själv hade han börjat gå emot skogen med.
"Va?", frågade han direkt, tänkte lite på hans fråga och hade ärligt talat inte en aning om svaret på hans fråga, han hade inte lyssnat ordentligt.
"Var det inte röd mot blå eller nåt?", sade han, hittade egentligen helt på och hoppades att det inte var helt fel.

Jasper suckar kort direkt och skakar p åhuvudet
-nej nu spränger dig dig. det är röd mot grön. grön mot gul och gul mot grön.
Rabblar han direkt fram och skakra fundersamt på huvudet, han såg mot skogen snabbt då han förstod Zack verkar lite fundersam dit.
-Du gå dit och jag kommer seröst sätta mig och du drar mig dit! Den skogen betyder problem med kvinnor!
sa han direkt envist


Aubrey var vid skogen, hon hade vart i närehten vid sjön. dragnignen hade varit stark. Hno visste inte varför me nhno drogs hit, hon kunde höra en röst väldigt långt bort frusterad över något.

Audrey satt på en bänk och såg sig omkring på alla människor som gick förbi henne. Hon gillade att studera människor och deras beteenden. Hennes långa, vitblonda hår satt uppe i en hästsvans, men en slinga hade lyckats ta sig ur tofsens grepp och hängde ner vid sidan av hennes ansikte. Hon följde en kvinna som såg ut att ha väldigt bråttom med blicken, och såg hur sagda kvinna hoppade in i en bil och körde iväg. Audrey undrade vart hon skulle åka. Audreys huvud ryckte till och hon lade högerhanden över sitt högra öra. Hon reste på sig och såg sig omkring innan hon gick bort bakom ett av husen. När hon var utom synhåll gjorde hon en uppåtgående rörelse med högerhanden, och hon sveptes in i ett moln av mörkröd rök.

Dito mörkröda rök uppenbarade sig i en skogsglänta, och när molnet försvann stod Audrey där, och såg sig omkring. Solens strålar letade sig genom träden och det var väldigt vackert. Hon sträckte på sig och satte sig på gräset och lutade sig bakåt mot en trädstam. Hon andades in den friska luften, och försökte att inte koncentrera sig på rösten som letade sig fram i hennes hjärna. Hon hade lärt sig kontrollera rösten, som tillhörde den föregående Dark One, som nu var död, tack vare Audrey agerande. Rösten uppmanade henne ständigt till att göra saker som hon inte ville. Fast långt inne visste hon, att hon faktiskt ville göra dessa saker. Hon var ju trots allt värdkropp till Mörkret, där all mörk magi kom ifrån. Inte konstigt att folk hade enorma fördomar mot henne, och att hon därför hade svårt att skaffa vänner. Nästan alla som hade någon form av magiska krafter visste vem hon var, men hur det hade gått till visste hon inte. Ryktet hade väl spridit sig, snabbt och effektivt som rykten brukade. Hon tittade upp mot himlen, och på löven som långsamt vajade i den knappt kännbara vinden. Naturen var härlig.

Thalia hade hört två mans röster och direkt gömt sig för att granska dem och såklart ändra sitt bruna hår till blått igen för att hon var fortfarande sugen på blod och dessa två såg lovande ut. Hon rättade till sitt hår innan hon klev fram framför Jasper och Zackarias.
" Hej" sa hon med silkeslenröst.

Jag kikade mellan träden i dungen och såg långt bort ett ljus.
"Hmmm..." mumlade jag. Du vet de där figurerna, ängeln och demonen, de hade typ en fajt i huvudet.
"Gå ut för i helvete! Det finns en ny värld!" Skrek demonen med hat.
"Men är det säkert?.." stammade ängeln tyst och osäkert. Jag skakade bara huvudet och ignorerade dem. Jag ville gärna ha en titt på den "nya världen". Sedan slog det mig. Jag nickade och log åt min idé. Jag hoppade upp på ett träd och spang över från grenar till andra grenar. När jag landade på min destination så rynkade jag på näsan. Skräphögen. Jag hade sett ett teleskop här någonstans något år sedan. Jag skyfflade bort jord, lyfte iväg metall skrot och skopade upp grus. Tillslut så fann jag vad jag hade letat efter. Ett rostigt teleskop. När jag tog upp den vägde den ner mig lite, men jag fann snabbt balansen och satte linsen framför ögat. Allt var suddigt. Typiskt. Jag slängde teleskopet över axeln och styrde stegen mot min lilla hydda, jag kunde fixa det där.

Zackarias lyssnade på honom och suckade lite.
"Jaja, det är därför du gör bomber och inte jag", sade han. Han hade fortfarande blicken borta mot skogen, men såg roat på Jasper sedan då han sagt det andra.
"Då får jag väl dra dig då. Problem med kvinnor?", frågade han något retsamt, han hade inte hört något om det förut så undrade direkt vad han menade med det. Men det var helt klart något övernaturligt som drog honom mot skogen, och han ville veta vad det var.
Zack såg direkt upp då kvinnan klev ut framför dem och såg vaksamt på henne.
"Hej", svarade han bara vaksamt. Han blev direkt något misstänksam, kanske mest på grund av dragningen och det, men också att hon klev fram och verkade målmedveten på dem. Förr, innan han föll, så hade han förmågan att kunna på ett vis känna om personer menade något illa, men inte nu längre på samma sätt. Han hatade verkligen att ha förlorat så pass mycket av sina förmågor. Fast förlora var väl inte rätt ord - de flesta hade blivit utbytta till motsatsen. Men han hade faktiskt förlorat sina vingar helt.

Jasper såg på zack och direkt kvinann.
-Där ser du1 kvinnor e skog de me alltid över alltd. Spräng boom!
sa han direkt konstigt och skakar på huvudet, Det var Jaspers ord som alltid blev så när han regerade på kvinnor. Han såg funderamt runt och hörde en pinne längre bort och såg ditåt men sen på zAck
-ditt fel och jag kommer fasen spränga dig hemma!
sa han direkt hotfullt till Zackarias och kände hur han börjar bli otålig.


Brey var vid paltsen och lyssnar, hon kände närheten och kunde inte låta lbi flina åt pojkesn reaktion en bit bort. en som vr dålig på kvinnor

Thalia gav dem varsitt söt leende och tog ett steg emot dem.
" Vad gör två söta små män som ni här ute i skogen?" frågade hon med silkeslenröst. Hon drog handen genom håret så att det la sig rätt och ramade in hennes söta ansikte.
" Ni vet väl att skogen är farlig, man vet aldrig vad som kan lura där ute" sa hon mjukt och såg på dem. Hon hoppades att dem skulle falla för hennes mjukhet och hennes söthet.

James var på promenad i skogen då han hade varit och hjälpt en person med dens trädgård då han älskade att hålla på med andras trädgårdar.

Zackarias såg på honom och suckade lite, fattade inte helt vad han menade men lade inte någon mer vikt vid det - han var van vid Jasper så han visste att han kunde bli konstig vid kvinnor.
"jaja, lycka till", muttrade han bara till svar till honom och såg fortfarande något vaksamt på kvinnan. Det var väl lite som vanligt - han blev lätt paranoid och trodde att allt var något konstigt och övernaturligt typ då det hänt något med det övernaturliga, såsom dragningen. Antagligen en vana som fortfarande satt kvar sedan han var ängel.
"Vi kan skydda oss själva", svarade han kort, som han sagt så blev han lätt paranoid så fort det blev något.

Jasper såg direkt på Zack och förstod han inte hade fattat mycket men det var begreplligt
-Håller med ohonm vli klara oss fint fint här. har allt i väskan
sa han neväst direkt och svalde hårt och slog hårt till Zack på armen och pekar på Brey nu. som stod och granskar dem längre bort.
-Ser du kvinnor är överrallt! vi går hem nu1
sa han direkt nervsöst och rättar fummligt till glasöonen som nu gled sakta över hans panna mer.

Brey rynkar panna
-föröfir inte dem min söta. det fungerar inte han e något. pojek ne för smart för dina knep.
sa Brey som klev fram och ändrade sina ögon lugnt till dem hazelbruna hon alltid hade som människa. Hon sågpå zAc
-ni känner det med eller du. han stinker människa eller krut
sa hon och rös och såg sen på kvinnan som flörtade
-låt mig se ditt naturliga! ochdu känner detta med
sa hon och menar på dragninen