[rs] Lumos :3 & tippest

Abigail hade suttit och ätit i ungefär en kvart när någon sjönk ner bredvid henne på bänken. Hon såg direkt vem det var i ögonvrån, och kände en plötslig våg av lycka skölja över henne. En känsla som hon förvirrat skakade av sig någon sekund senare. Hon försökte övertala sig själv att hon hade känt fel. Lycka var ingenting som hon kunde eller fick känna i närheten av Cole. Det var i stort sett olagligt, och bara den svaga tanken på att hon verkade ha tyckt om det fick henne att skämmas något enormt. Abigail kramade tafatt om hennes glas med pumpajuice och tog en klunk för att slippa säga någonting. Det enda hon gjorde för att signalera ett hej var en kort blick åt hans håll.

Ben, som hade klämt sig in mellan Cole och någon annan yngre elev, petade till honom på axeln. Visade med en gest att han ville viska något.
"Skulle du bli sur", började han viska i örat på honom. "Om jag försökte haffa Abigail?" Cole vände blicken mot Ben, så han kunde se honom tydligt. Svaret var ja, det skulle han. Inte för att han ville ha någonting att göra med henne egentligen men, ja. Det svaret fick han dock inte avslöja för någon annan.
"Nej, vafan", viskade han tillbaka efter att ha gett ett snabbt ögonkast mot Abigail. "Besviken som fan dock." Ben suckade till och armbågade irriterat honom i sidan. Det ledde till att Cole ryckte till och råkade i sin tur slå till sin axel i Abigails glas med pumpajuice, som till följd av detta gled ur hennes hand. Helvete, tänkte han och gav en arg blick mot Ben, som flinade lite.

Abigail hade nästan suttit som i trans och stirrat in i väggen när hon väcktes med ett ryck av att hennes glas gled ur handen på henne och gled ner mot träbordet med en hög smäll. Det gick i kras, och Abigail gav både Cole och hans vän, Ben kanske han hette, en varsin mordisk blick innan hon irriterat tog upp trollstaven och riktade den mot röran med en snärt på handleden.
"Reparo", muttrade hon, och glaset satte ihop sig själv framför hennes ögon. "Tergeo", fortsatte hon sedan, och den utspillna pumpajuicen försvann från bordsskivan. Abigail lade undan hennes stav innanför manteln innan hon fortsatte att äta som om ingenting hade hänt.

Cole fick kalla kårar av Abigails mordiska blick. Herregud, hon var verkligen satans dotter! För ett ögonblick var han helt säker på att hon skulle mörda båda två (mest han själv) direkt. Men det gjorde hon inte. Hon hanterade situationen lugnt. Hon sa inte ens "dra åt helvete" eller något sådant. Cole blev nästan lite förundrad över hur en kunde ha sådant självdisciplin. Han tänkte däremot inte be om ursäkt, eller ens fortsätta titta på henne. Han fortsatte istället med att lugnt äta sin frukost.

Abigail åt upp det sista på hennes tallrik innan hon svängde benen över bänken, lade väskan över axeln och gick iväg mot entréhallen medan hon tittade ner på schemat som hon hade fått en stund tidigare. Hennes första lektion var... försvar mot svartkonster. Grymt. Det var ett av Abigails favoritämnen, och någonting hon tyckte att hon var väldigt bra på. Det lät som en väldigt bra start på terminen, men om hon kunde lita på hennes magkänsla så skulle att arbeta med Cole jaga bort den turen väldigt fort.

Så fort både Ben och Cole hade fått varsitt schema tittade dem noga genom varje dag. Just denna dagen hade han ingen lektion förrän om en timme. Skönt! Det som var mindre skönt var att han hade Latin om en timme. Men nåväl, han fick i alla fall en timme på sig att göra ingenting, kul! Några minuter efter att Abigail lämnat bordet så lämnade även Cole. Han slängde upp sin svarta väska över axeln och gick ut ur Stora Salen. När han stod där utanför började han fundera lite. Vad skulle han egentligen göra i en hel timme?

Abigail skyndade upp för marmortrapporna med andan i halsen. Hon kanske var bra på många saker, men träning var inte en av de sakerna. Hon tog sig genom de långa korridorerna tills hon hittade till rätt klassrum, två minuter till godo. Läraren, Mr. Moonshaw höjde blicken från katedern när hon öppnade dörren.
"välkommen, Ms. Manning. Höll dina försteprefektsplikter dig upptagen?"
Abigail log varmt. Det var allmänt känt att hon alltid befann sig i klassrummet i god tid innan varje lektion, och hon insåg att det måste ha sett konstigt ut att hon helt plötsligt nästan var sen.
"Åh, ja. Men inte just nu, nej. Men du vet att jag alltid dyker upp förr eller senare ändå."
Mr. Moonshaw log.
"det vet jag mycket väl. Ta och sätt dig, Ms. Manning. Jag tror att du kommer gilla dagens lektion."

Han insåg att han borde försöka göra lite nytta. Han var ju trots allt försteprefekt. Dessutom skulle förstaårseleverna bege sig till sina första lektioner någonsin, och förmodligen alla skulle virra bort sig i det stora slottet. Mycket jobb för en ensam prefekt, men han skulle klara av det.
Han började vandra runt lite i korridorerna och höll ett öga öppet för små vilsna själar. Tre hufflepuffflickor pekade runt i korridoren och diskuterade ljudligt om vilket håll de skulle gå. Han gick fram till dem och böjde sig ner (perks of being lång när förstisarna är nästintill dvärgar) innan han frågade dem var de skulle någonstans.
"Vi ska ha trollformellära", sa en av dem lite nervöst. Cole klappade till henne försiktigt på axeln innan han pekade till korridoren åt höger.
"Först går ni där, sen vänster och så går ni in i den tredje dörren", sa han och försökte låta så pedagogisk som möjligt. "Dörren ska nog fortfarande vara öppen." Professorerna brukade ha överseende med att förstisarna kom sent till lektionerna den första veckan. Slottet var svårt att hitta i, även för honom ibland.

Abigails första lektion gick ut på att försöka framkalla en patronus. De hade redan testat på det litegrann året innan, men idag var första gången som de skulle fokusera på det på riktigt. Klassrummet fylldes snabbt med exalterat mummel när eleverna diskuterade vilken patronus som de kunde tänkas ha.
"..patronusbesvärjelsen är en mycket komplex formel", började professor. Moonshaw. "många, många vuxna trollkarlar och häxor kämpar med den, då den kräver oerhörd koncentration."
Han harklade sig. "läs sidorna om patronusbesvärjelsen i era böcker innan ni börjar. Jag kommer att gå runt och instruera er när ni väl sätter igång."

Coles lediga timme gick snabbt förbi och han mötte upp Ben utanför Försvar mot Svartkonster-klassrummet, då den lektionen slutade fem minuter innan hans egen Latinlektion började. Ben var (som vanligt) först ut, och såg för en gångs skull faktiskt glad ut. Kunskapstörstig, på något vis.
"Kul lektion?" frågade Cole, lite ointresserat då han samtidigt tittade på resten av eleverna som strömmade ut ur klassrummet. Han hälsade på en del som han kände.
"Vi ska lära oss patronusbesvärjelsen", började Ben och därefter fortsatte han babbla. Cole lyssnade inte riktigt. Försvar mot Svartkonster hade aldrig varit hans grej. "Aja, jag ska till biblioteket nu. Ses sen!" Avslutade Ben och Cole insåg med ens att hans Latinlektion började inom cirka några sekunder. Helvete!