Descendants

”Lite nya kläder tackar man ju inte nej till” sa Melody och flinade. Hon reste sig upp och gäspade.
”Vi får fixa det efter helgen. Jag drar, måste bege mig till Atlantica snart” sa hon och gick ut genom dörren.

Juliette hoppade till när Evie tilltalade henne. Hon skakade förskräckt på huvudet.
”Det behövs verkligen inte” sa hon och tittade på Evie. Ingen skulle dö, speciellt inte för Juliettes hand, även om det inte hade varit hon som utfört dådet. Hon reste sig upp och tittade på klockan, det började bli sent. Hon kastade en blick på Evies kreationer.
”Det ser supersnyggt ut” sa hon och log. Hon sträckte på sig och lutade sig mot sängposten.
”Gick det verkligen inte att sälja kläder på den andra ön? Det hade du kunnat tjäna mycket på” sa hon och tittade på kläderna som Evie hade fått ihop.

Evie skakade på huvudet och började nåla upp tyg på en provdocka för en klänning.
"Nej, det finns ingen som skulle ha råd till att köpa dessutom fanns det inte tyg. Det tyg som fanns äger min mor." försökte Evie förklara med nålar i munnen som hon satte fast på provdockan. Tanken att hon skulle få tyg av modern fanns inte, tyget var till drottningen.
"Att sälja går inte till på samma sätt som här." fortsatte hon och ställde sig upp och sträckte lätt på sig. Det hade varit en lång och ovan dag. Även om det var på nätterna hon brukade gå ut gissade hon att det inte var fallet här. Här fanns nog ingenstans att festa eller gängstrider.

Juliette nickade och försökte förstå, skillnaden mellan deras vardagliga liv var otroligt stor, det var något som blev tydligare och tydligare. Hon ville fråga mer om drottningen, men hon visste ju att det var Evies mamma så det var kanske känsligt. Juliette öppnade istället sin garderob och tog ut några träningskläder. Hon drog på sig dem och drog på sig ett par träningsskor.
”Jag tänkte gå ut och springa, ska du med?” frågade hon medan hon knöt skorna. Hon gillade att springa, det hjälpte henne att rensa tankarna. Evie såg väldigt fokuserad ut när hon arbetade. Av någon anledning hade Juliette inte trott det om Evie, vilket bara visade på att fördomar var bara just det, fördomar.

"Det kan jag." nickade Evie och öppnade sin garderob som hon hade sett var full med diverse basplagg. Hon skulle kunna sy om några för att passa henne. Men såhär mycket kläder hade hon aldrig haft förr. Att bara vara ute och springa för nöjet i att springa hade hon inte heller gjort. Hon drog på sig ett par svarta träningsbyxor och knöt skorna sedan drog hon på sig ett linne och satte upp håret för att det inte skulle vara i vägen.
"Vi brukar inte ut och springa såhär för nöjes skull." informerade hon då de var klara och gick ut. Allt på ön var på allvar, inte här.

"Här springer vi oftast bara för nöjets skull" sa Juliette och började öka takten.
"Gör ni någonting för nöjets skull? Det verkar mest bara vara... våldsamt där borta" sa hon och skakade på huvudet. Det var inte jättemånga ute på skolområdet nu, solen höll på och gå ner. Några stod vid sjön men annars var det tomt, som det brukade vara på kvällarna. Juliette tog ett djupt andetag och kände hur tankarna på annat sköts bort, och hur blodet pumpades genom hennes kropp och ökade pulsen på hjärtat i takt med att hon sprang fortare. Det kändes som hon flög, och som inget kunde stoppa henne.

"Det är ett nöje i att slåss mot andra gäng, sno mat och stjäla. det ger en kick det med. Så det är väl på sätt och vis ett nöje för oss." försökte Evie förklara innan hon sprang för att hålla jämn takt med Juliette. Den lätt kyliga nattluften var skön att springa i och det var inte mycket folk ute, inte för att hon mött många men hon var trött på deras dömande blickar.
Plötsligt kände hon hur halsbandet åter brände till, hur det som kramade runt hennes lungor. Evie svår till och tog där halsbandet var, men hon fick inte undan det.
"Fan" svor hon och andades rassligt hon fick inte luft på ett par minuter innan halsbandet släppte sitt grepp och hängde åter löst.
Evie var vit av smärta och drog djupa andetag för att återhämta sig. Hennes mor var otålig det visste hon men det hade bara gått en dag.
"Det är min mor, hälsar att jag inte ska glömma henne." säger hon och tar i halsbandet. Hon berättar inget om vad modern ville att hon skulle göra.

Juliette reagerade när hon hörde något rosslande, som om Evie inte fick luft. Hon stannade till och lade handen på henne.
”Evie? Är du okej?” frågade hon och hon såg hur halsbandet låg runt Evies hals, på ett sätt som det inte borde. Hon såg också hur Evie försökte slita bort det, men det verkade inte fungera. Plötsligt släppte halsbandet sitt grepp och Juliette hörde hur andningen blev lättare. Juliette rynkade på pannan.
”Din mamma? Hälsar genom att strypa dig?” frågade hon och tittade på Evie. Inte för att hon var speciellt förvånad, men hon det lät hemskt. Hur kunde en mamma vilja skada sitt barn? Sen var det trots allt den onda drottningen, hon hade inte fått det namnet för sina goda gärningar precis.
”Är du okej?” frågade hon och tittade Evie i ögonen. Hon försökte se om hon var skadad fysiskt eller om hon bara var chockad.

Evie nickade men det tog en stund innan hon kunde ta till orda.
"Det är väl ett sätt att hälsa antar jag. Att jag inte ska glömma henne." säger hon och sätter sig ner på gruset medans hon drar djupa andetag för att bli av med känslan av att förlora luft. Hon sluter lätt ögonen, för att lugna sig och möter sedan Juliettes blick.
"Men det är bra, jag var inte beredd på det. Men det är inte ovanligt när det kommer från min mor."

Juliette nickade. Evie hade en poäng. Precis som det var konstigt för henne att man hälsade genom att ta i hand var det konstigt för Juliette att man ströp varandra, men det kanske man gjorde på den andra ön? Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. För henne var det fruktansvärt att se, men för Evie verkade detta alltså vara helt... normalt.
"Kom, vi går tillbaka" sa hon och började ta steg mot skolan igen.
"Ehrm, brukar din mamma göra sånt här med dig?" frågade hon försiktigt. Hon var ute på hal is, det visste hon, men hon ville veta. Hon visste ju inte om Evie tyckte om att prata om sina föräldrar eller inte, men hon gissade att det var det sistnämnda.

"Jo, det händer." svarade Evie något svävande när hon gick tillbaka och vände sig mot henne.
"Du får inte tro att alla är såhär. Det finns bättre människor och så finns det värre. Och min mor....." hon avslutade inte meningen, men det syntes vad hon tyckte. Evie var rädd för henne och fadern, de kunde vara mycket skrämmande och hårdhänta när de ville.
"Men till din fråga, ja det brukar hon." svarade Evie och tystnade. För henne var det normalt lika för hennes vänner vars föräldrar var lika. Det fanns som sagt bättre och sämre. Någonstans visste Evie att det var fel att ett barn inte skulle behandlas så. Men på så vis fick hon ändå vara nära sina föräldrar. Som nu, modern kanske tänkte på henne? Men det var säkert goda fens stav och vad hon kunde göra med den.