PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

I tystnad tog sig de fem upp till slottet. Något i Charlotte sade att James hade ångrat sig, han hade inte sagt något under hela resan upp. Och med ett hejdå från Peter, Sirius och Remus delade gruppen på sig. Charlotte satt sig vid Ravenclaw bordet, och såg snabbt över på sin bror som satt vid ett hörn. Med en vinkning och en slängkyss från honom log hon för första gången på ett stund nu.

Men den här terminen skulle inte bli som Charlotte hade trott, eller hoppats på. Hon lade märket till fler än 4 bord, de alla tomma. Så många nya elever kunde det väl ändå inte vara?

Hon satte sig mitt emot några hufflepuffare som hon hade träffat innan. Det stora samtalsämnet visade sig vara att det var många tomma bord inne i stora salen. För även om det var en stor årskull som skulle komma kunde de knappast vara så många. Vanessa lyssnade till alla möjliga underhållande teorier. Någon trodde att det skulle bildas ett nytt elevhem. Någon annan menade på att de borden var till för att man skulle kunna äta med vem som helst oavsett elevhem. Ingen kunde komma på en rimlig förklaring.

Professor Albus Dumbledore ställde sig tillslut upp, och alla röster som tidigare hade hörts i salen tystnade.
"Välkomna till ännu ett år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom", hans röst ekade i lokalen. "Innan vi börjar våran årliga fest finns det ett par saker jag måste informera er om. I år har vi fått äran att hålla i turneringen i magisk trekamp! Tillsammans med oss har vi Beauxbatons och Durmstrang!". De stora portarna till stora salen öppnades och in strosade flickor, alla väldigt vackra, de flesta med långt blont hår. Charlotte kunde inte hejda sig från att bli en gnutta avundsjuk. Hon hade aldrig varit oattraktiv, men inte heller attraktiv, inte på ett sätt som folk tycktes lägga märket till. Efter de kom en äldre grupp killar, alla väldigt välbyggda och muskulösa. Hon hörde några flickor börja fnittra och viska, själv skakade hon bara på huvudet.

En magiskt trekamp? Charlotte hade hört om det förr. Det var en väldigt farlig tävling mellan Europas största trollkarlsskolor. En elev från varje skola skulle representera de i den magiska trekampen. Varje elev fick undergå tre olika grenar, den ena farligare än den andra. Hennes mor hade berättat om hur en Gryffindor i hennes årskurs hade varit representant för Hogwarts under hennes tredje år. Stackarn hade förlorat livet i andra grenen. Vinnaren av trekampen skulle vinna, förutom äran, 1000 galleoner och en pokal.

Vanessa höjde blicken när professor Dumbledore reste sig upp och började tala. När han var klar och eleverna från både Beauxbatons och Dumstrang hade kommit in började småpratet igen. Vanessa hade aldrig hört talas om något sådant som en magisk trekamp förr men det fanns andra vid hennes bord som hade det. Emily, som satt mittemot henne, förklarade att det var en spännande tävling mellan en representant från varje skola. Man var tvungen att ha fyllt 17 år för att delta, så de yngre kunde inte. Det var en mycket ärofylld tävling och deltävlingarna var farliga på riktigt. Tävlingarna hade förr krävt så många dödsoffer att man hade gjort ett långt uppehåll.

Vanessa blev helt förfärad av det hon fick höra. Varför skulle man vilja sätta sitt liv i fara helt frivilligt? Och dessutom uppmanade rektorerna till detta och arrangerade det!

Därefter gled samtalet in på de nya eleverna. Flera av tjejerna vid hufflepuffsbordet tyckte att det var en gyllene chans att skaffa en pojkvän medan flera av killarna nästan dreglade över skönheterna från Beauxbatons. Vanessa suckade djupt. Nu skulle alla måltider de kommande veckorna uteslutande handla om hur man skulle få någon från de andra skolorna att falla för en och hur snygga alla tjejer från Beauxbatons var och hur vältränade killarna från Drumstrang var.

Charlotte såg sig omkring. Mycket och högt ljud hade alltid varit ett problem hos henne. Inte på en nivå så att det skulle räknas som en social fobi, det var mer alla olika ljud som störde henne. Oftast vid den här tiden hade hon och marodörerna lämnat stora salen för att hitta på något, ofta någon dum idé som Sirius hade kommit på, fast i år skulle det nog inte hända, James behövde nog lite utrymme just ikväll, men hon lovade sig själv att prata med honom så fort de sågs imorgon.

Charlotte granskade stora salen, ibland fick hon ögonkontakt med någon från de andra skolorna och gav de ett vänligt leende innan hennes ögon vandrade vidare efter något som var genuint intressant. Hon lade märket till Severus, som satt obekvämt när två andra Slytherinare. Han försökte gång på gång att tränga sig ifrån de, men hans försök verkade inte hjälpa. Hon kollade snabbt på Vanessa igen, hon såg en aning uttråkad ut. Om hon bara kunde få bådas uppmärksamhet.

Vanessa nickade lite då och då, men lyssnade inte direkt. Istället tänkte hon på alla nya ettor och när hon skulle börja här. De flesta hade varit nervösa men hon hade varit extremt skakig. Vanessa hade varit livrädd för att hon inte skulle få vara med i något elevhem överhuvudtaget och att allt skulle vara ett misstag. Eller att det skulle ske några oförberedda kunskapsprov första dagarna eller kanske något prov på om man hade talang eller inte och att hon skulle misslyckas totalt. Hennes föräldrar hade försökt lugna henne innan, men det var så länge sedan hennes mamma hade gått här att hon inte visste om de gjorde likadant längre. Det hade skrämt Vanessa mycket, men nu satt hon här och hade i alla fall överlevt allt utom sista året. Det var bra mycket mer än hon hade trott i början.

Sedan insåg Vanessa att Emily förväntade sig en nickning, hon hade nog insett att hon inte lyssnade helt. Vanessa var tacksam när Emily vände sig lite mer till de andra som satt omkring dem och lite mindre till henne. Hon orkade inte med dem just nu. Istället lät hon bara blicken flyta runt lite innan hon insåg att Charlotte försökte få kontakt med henne.

Charlotte lyckades tillslut snappa upp Vanessas uppmärksamhet. Med en snabbt penning mot Severus och en nickning mot portarna ursäktade hon sig själv från bordet och gick ut.

Det var inte förens dörrarna hade slagits igen bakom henne som hon insåg hur kvavt det faktiskt hade varit. Ingen vettig människa skulle tränga in mer än 1000 elever i ett instängt rum, även om det var stort. Men ute i slottets korridorer var det svalt. Om Charlotte hade kommit någon annanstans ifrån skulle hon förmodligen skaka av kylan. Men just nu var det något lugnande med det. Hon satte sig ner på en träbänk i väntan på att hennes två vänner skulle dyka upp, om de hade förstått hennes tappra charader försök.

Vanessa såg att Charlotte nickade mot henne och Severus och mot portarna. Hon kollade bort mot Severus för att se om han hade uppfattat budskapet och insåg att han redan var på väg dit. Hon kastade en blick bort mot Potter och company för att se om de hade uppfattat vad som var på gång. Ifall de gjorde det skulle de nog inte bli jätteglada. Vanessa satt kvar en halv minut efter att Severus hade gått innan hon ursäktade sig till Emily, skyllde på att hon var trött och behövde andas lite frisk luft. Sedan gick hon mot korridoren där hon Severus och Charlotte redan väntade.

Det första ut var Severus, han nu klädd i sin Hogwartsklädnad och det gröna slipsen hon så väl kände igen. Inte långt efter kom Vanessa.
”Jag tackar Merlin att ni fattade vad jag menade. Jag tror inte jag skulle kunna klara av en minut till inne i den där salen” sade hon och fixade till sitt hår hon nu hade satt upp.

Man kunde se hennes ansiktsdrag tydligare nu, och för de som kände hennes far skulle direkt påpeka hur lika de var. Samma ovala ansikte, samma grå ögon och mörka hår. Hon hade till och med en glugg lik hans. Nathaniel hade fått deras mors drag. Blont hår, stora blå ögon och en krokig näsa. James hade fått turen och blivit en perfekt blandning av de två. Han hade det mörka håret och ovala från Magnus, men Ines runda, stora ögon och hennes leende.

Vanessa och Severus skrattade. Tydligen hade Charlotte varit riktigt desperat att komma ifrån Stora Salen.
"Jag är också tacksam för att jag slapp ifrån de där två" sa Severus. Vanessa nickade instämmande. Normalt sett brukade hon inte ha några problem med de andra hufflepuffarna men just nu orkade hon inte med dem. Hon var också glad över att Charlotte tog kontakt igen och inte bara lät den nyfunna vänskapen dö ut efter tågresan.