Teen Wolf [PRS]

Nathan sträcker på ryggen igen, följer efter Allora tillbaka till skolbyggnaden. Han tvingar bort tanken på mr Harris (då det surrar till av ilska i kroppen när han tänker på denne) och stryker bort blodet från näsan.
"Gillar du idrott?" frågar han plötsligt, utan att riktigt tänka på det. Själv har han alltid tyckt om ämnet lite extra - varför vet han inte, men han har också haft väldigt lätt för det. Troligtvis på grund av Lacrosse-träningarna och att hans äldre syster också idrottade - Lexia är lätt Nathans största inspiration.

Allora gick tyst mot skolan, i sina egna tankar först. Ärligt talat var hon inte helt säker varför hon hade försvarat Nathan från början. Visst, hon gillade verkligen inte Mr. Harris och han hade varit värre än vanligt, men hon brukade ändå inte säga emot lärarna så. Hon hade inga problem med att säga emot elever, men hon brukade sällan säga emot lärare. Hon tittade snabbt upp igen då Nathan talade. Hon nickade lite.
"Ja, det är iallafall roligare än något annat ämne", sade hon.

Nathan nickar och han känner hur de svarta lockarna studsar runt på huvudet, som om de är ivriga. Han gillar dem inte alls, men har inte riktigt orkat tänka på det eller resten av sitt utseende.
"Ja, eller hur?" säger han, kollar upp mot skolans tak. "Vi har väl simning med Coach Lahey eller har jag fel..?"

Allora nickade för att hålla med honom.
"Ja, man kan liksom slappna av, man behöver inte tvinga hjärnan att ta in mer saker. Tror det", svarade hon honom sedan. Hon kastade en snabb blick mot klassrummet där de hade haft lektionen med mr. Harris, han verkade fortfarande hålla på där inne.

"..sådant beteende som mr Hunt visade oss är självklart inte acceptabelt.. nåväl, jag antar att alla har klart för sig vad projektet gäller..?"
Mr Harris röst ekar från klassrummet och trots att dörren dit är stängd är det som om läraren skriker det i hans öron. Istället för att bry sig om orden kan han inte låta bli att grimasera åt den alldeles för höga ljudstyrkan.
"Bra", svarar han Allora och han låter mer sammanbiten än tänkt. "Jag packade ner simkläder, mamma nämnde det.."

Allora kunde inte låta bli att snabbt lyssna på vad Mr. Harris sade där inne, men stängde snart ute det igen. Det var något man lärde sig efter ett bra tag - att kunna styra hörseln på ett sätt, att kunna stänga ute de mer avlägsna ljuden. Lyssnade hon mer skulle hon bara bli mer förbannad på honom, något hon inte behövde, hon var arg så det räckte. Hon såg på Nathan, märkte hur han grimaserade. Hon störde sig fortfarande på den där lukten som hon inte kunde sätta fingret på, undrade vad det var med honom.

Nathan känner att Allora ser på honom, nästan fundersamt känns det som, och han möter hennes blick [försökte mitt bästa med dhär, förlåt om jag styrde din karaktär!!].
"Sa jag nåt konstigt?" undrar han försiktigt, studerar henne. Allora är snygg, det måste han medge, men det är inte tänkt att hon ska få reda på att han faktiskt tycker det.

Allora såg på honom, log lite och skakade på huvudet
"Nejdå", svarade hon vänligt, betraktade hans ansikte. han var ganska snygg, inga tvivel om det.

Nathan skrattar kort, drar bak de jobbiga lockarna som bara verkar finnas där för att åka ner i pannan.
"Bra, då", säger han, ler lite. "Har jag något i ansiktet, då?" retas han, dock med lite mjukare tonläge. han vill inte irritera Allora - dels för att hon stod upp för honom, dels för att han verkligen inte skulle vilja se henne arg - vilken mardröm..

Allora skrattade till, skakade lite på huvudet med ett leende.
"Nepp, inte det heller", svarade hon, strök håret bakom örat på ena sidan av huvudet. Hon älskade att ha långt har, men när hon hade det löst så lyckades det alltid hamna i vägen.