[PRS] Theida & Countess

När Ethan såg killens frågande ansiktsuttryck log han ursäktande. Han hade trots allt dragit in honom i någonting utan förvarning, men kände samtidigt att kvällen kunde bli roligare om han var med.
Killarna slängde en blick mot Korey och nickade till som en hälsning. "Bra.. Klockan sex, prick!", sa en av dem och båda fäste sedan blicken på Ethan igen.
"Ska försöka hinna, har en sak jag måste göra först", svarade Ethan. Han föredrog att inte berätta om fängelsebesöken. Det kunde snabbt förvandlas till falska rykten. Vilket var det sista han behövde just nu.

Det blev tyst, och när Ethan upptäckte att killarna bara stod och stirrade fram och tillbaka mellan honom och killen så lyfte han undrande på ena ögonbrynet och signalerade åt dem att gå. Till slut verkade killarna fatta vinken och började tåga iväg från platsen.

Korey försökte att lyssna noggrannare nu. 'klockan sex, pick' tydligen var det då ... saken?? skulle vara. och Ethan skulle försöka hinna? han skulle göra något först? Även om Korey var otroligt nyfiken och undrade vad Ethan skulle göra så lät han bli att fråga. För stunden i alla fall.
Korey kollade mot Ethan igen "Så,, jag antar att du heter Ethan?" frågade han "och vad har jag precis sagt ja till?"

"Ja exakt, Ethan.. Ethan Ross", svarade Ethan när killarna hade försvunnit. Han sträckte fram handen för ge killen ett fast handslag.
"Och du...ledsen för det där. Det är bara en bekant som ska dra ihop en stor fest ikväll. Killarna har tjatat om det i en vecka snart", förklarande han och kunde inte bli att skratta till. "Det är okej om du inte vill gå..". Men innerst inne hoppades Ethan att han ville det. Vid liknande tillfällen satt han annars intill sin flickvän, tillsammans med hennes tjejkompisar, och tvingades lyssna på det ena ryktet efter det andra.

Tydligen hette killen Ethan Ross. det var ett fint namn, det kunde han inte förneka.
Ethan förklarade att det tydligen var en stor fest som skulle vara ikväll. Korey var egentligen inte riktigt den typen som gick på fester, eller blev bjuden på dom. Så han hade väl aldrig direkt varit på en riktig fest, Men Ethan verkade verkligen taggad på festen. Och det verkade som att han ville få med sig Korey, av någon anledning? Han kunde ju bara inte säga att 'jag har aldrig varit på en fest och det är inte min grej, jag vill inte följa med', Han ville ju inte verka som en tönt. Ingen annan i klassen skulle ju någonsin tacka nej till en fest.
".. Korey, Korey Lawrance" sa han kort. "Och det är okej med festen, jag hänger gärna på"

"Så, Korey Lawrance..", sa Ethan för att intyga att han hört killens namn. Han fiskade upp sin mobil från byxfickan och räckte fram den till honom. "Skriv in ditt nummer, så hämtar jag upp dig ikväll.. Men jag varnar dig, min irriterande flickvän kommer att vara där.", sa han och la lite extra krut på ordet irriterande för att retas med Korey.

Ethan tog upp sin mobil och räckte fram det till Korey. Han tog emot mobilen och började skriva in sitt nummer, men han stannade till lite när han nämnde Allison. Hans irriterande flickvän. "..kommer hon vara där" sa han smått besviket och suckade. Han fortsatte skriva in sitt nummer och räckte sedan tillbaka mobilen till Ethan. "Du kommer bara hångla sönder med henne under hela festen, eller hur" sa han för att retas lite.

Ethan var inte beredd på comebacken. Han tyckte att det var intressant att Korey betedde sig som han gjorde. "Du är väl inte avundsjuk?", frågade han ironiskt och syftade på att Korey hade pratat så pass mycket om Allison. Det var inte första gången som någon försökt ta över hans plats som hennes pojkvän, men att låtsas vara irriterad på henne var en ny metod.

Korey kollade snabbt upp på Ethan och mötte hans blick. Avundsjuk. Ja, det var kanske det han var. Kärlek och förhållanden hade väl inte varit Koreys starka sida, men aldrig att han skulle erkänna det för Ethan. Han ville ju inte framstå som någon avundsjuk tönt som knappt hade haft ett förhållande. "Avundsjuk?" sa han frågande. "Absolut inte. Varför skulle jag vara det?" tillade han med en smått irriterad ton. Han fick verkligen inte släppa på fasaden just nu, så det var bättre att låta smått irriterad än att råka låta osäker.

"Okej, visst. Om du säger det så", svarade Ethan, men gav Korey en lurig blick efteråt, som om han inte riktigt trodde på honom. Men eftersom Korey verkade smått irriterad så lät han bli att fortsätta på det spåret.
Utan att släppa hans blick tog Ethan ett nytt bloss, men därefter kunde han inte hindra att ett flin spred sig över läpparna. "Du verkar schysst Korey. Jag gillar dig..".

Korey kollade lite smått förvirrat mot Ethan. Även om han typ hade haft kompisar så hade var det nog aldrig någon som hade sagt att han verkade schysst eller att personen gillade honom. Inte ens som vän.
Korey var fortfarande smått förvirrad. Hade han hört rätt eller hade han bara inbillat sig? kanske var det bara önsketänkande? de hade setts i snart en halv dag bara, och Ethan ville redan bli hans vän?
"..va?" frågade han smått förvirrat