The good and the evil cooperate {PRS Annie Lupin € Piggelino}

" Ingen föds med ljust hår, jag vet inte varför men.. det är bara så det är. Och eh... tjänare lever max en dag så... Se till att vara så adlig som möjligt."
Abbie grimaserade och tänkte på tjänaren som kommit in till hennes rum imorse.
"Hur kommer jag till biblioteket?"

Lucy tänkte fråga hur de får tjänare om de bara lever max en dag men frågade inte.
"Jaha, det funkar bättre så. Är det något jag borde känna till? Typ som vilka seder ni har." undrade hon.
"Biblioteket ligger i det näst högsta tornet. Det är bara vakter som får komma in dit om det inte är mina föräldrar."
Hon fixade till sin söderslitna klänning och la till ett par silverdiamanter.

" Jag kan tyvärr inte stå här och babbla om det i flera timmar, men du hälsar alltid på dem i högre rang, de i lägre ska du inte kolla på. Försök att hålla dig borta från människor så mycket som möjligt, de är misstänksamma av sig och skulle lät genomskåda dig. Är det något jag ska tänka på? Förutom att se ut som en ängel?"

"Motsatsen till det du nyss sa, hälsa på varje människa du ser men fortsätt att stå kvar och hålla vakt när någon annan ser. När du träffar mina föräldrar och frågar om du får bli deras vakt kommer de kolla dina färdigheter och om du skulle klara dig ska du säga Merkulio och det betyder det att du tackar och ska hålla din tjänst tills du blir gammal."

" Så jag ska försöka vigas in som vakt?"
Abbie sakade på huvudet. Detta var absurt, men det fanns något spännande i det. Som att hon faktiskt fick leva nu.
" Okej, ska vi gå?"

(Glömde visst skriva x))

"Ja, lycka till med att inte bli avslöjad!", sade Lucy och började gå på den smala stigen till slottet innan hon kom på en sak. "SKAFFA NÅGOT ENKELT! DE KOMMER INTE TRO ATT DU SKA BLI EN VAKT OM DU HAR DEN DÄR KLÄNNINGEN!"
Hon hoppades att Abigail hörde henne annars skulle hon hamna i trubbel.

Lucy ropade något mer men Abbie hörde det inte, och hon struntade faktiskt i det. Hade det varit något viktigt skulle hon redan ha sagt det. Hon fick sköta sig själv nu.
Abbie transfererade sig till utkanten av de godas slott. Det var löjligt att tänka på det på det sättet men...
Hon fick syn på sig själv i en vattenpöl och grimaserade. Hon färgade hastigt tillbaka sin hårfärg till det normala, kanske till och med en nyans mörkare svart än vanligt. Det var illa nog att hon behövde ha vit klänning. Hon kunde inte bli avslöjad bara för sitt svarta hår, och det kändes skönt att trots goda Lucy när det gällde någonting. Men för säkerhets skull trollade hon fram en lång mantel med huva som hon drog upp för att dölja håret.
Långsamt började hon gå mot ingången.

Lucy tänkte på två svarta hästar och en vagn som skulle köra henne till slottet. Om hon skulle vara en adelsdam så skulle hon försöka bevisa det. Hon kände sig väldigt nervös, träffa den onda drottningen. Tänk om Abigails mor fick reda på att hon var hennes systerdotter. Skulle det bli Lucys död eller skulle hon bli torterad?
"Lugna ner dig, Lucy." viskade hon till sig själv. "Drottningen kommer inte få reda på att du är hennes systerdotter och du kommer inte dö eller bli torterad för du är en fantastiskt lögnare."
Lucy kände sig väldigt löjlig som försökte peppa sig själv för hon visste inte vad som skulle hända när hon kom fram dit.

Abbie närmade sig vakterna vid ingången och försökte se vuxen och och ansvarsfull ut.
" Hej" hon log stelt. " Jag.. Jag ska bli vakt, alltså vigas in typ..." Vakterna såg misstänksamt på henne.
" Namn?"
" Ab... Eh... L..L...Laura. Laura.... Laura Rainbow."
" Rainbow? På riktigt?"
Är inte det vad ni heter här? Höll hon på att säga men ångrade sig.
" Är inte du lite ung?"
" Nej."
Och lite för uppklädd?"
" Eh, Nej? Ska jag se ut som en slav eller?"
"Har du blivit hitkallad?"
" Ja."
"Av vem då?"
" Eh.... Eh..."
Abbie suckade uppgivet och vred handen i luften. Ljudet när deras nackar knäcktes hördes knappt, men hon visste att det fanns där. Abbie hoppades att Lucy inte gillade någon av vakterna speciellt och klev sedan över deras lik och in på området. Hon visste inte riktigt vad hon skulle gör nu men hon fortsatte in på jakt efter en vettig person.

När Lucy närmade sig slottet så stod det vakter vid ingången. Hon stack ut huvudet från fönstret.
"Jag är Lucy Blackwood. Släpp förbi mig genast!", sade hon bestämt och väntade på att de skulle släppa in henne.
"Lady Blackwood, vi har inte hört från drottningen om några besökare idag.", kom det från en nervös vakt.
Kom på en lögn Lucy, tänkte hon irriterat.
"Jag skulle kommit imorgon men jag kom tidigare. Så släpp in mig era dårar.", fräste hon.
"Jag..."
"Hur vågar du ifrågasätta någon som är från en ädle börd? Vänta bara tills jag säger detta till drottningen. Hon kommer bli rasande.", avbröt Lucy och blängde irriterat på honom.
"Javisst, milady.", sade han skrämt och öppnade ingången till slottet.
Hon kollade på honom som att han var ett smutsigt kryp och sa inget tack.