Divergent roll [PRS WeasleyHufflepuff och Piggelino]

" Bra..." mumlade jag tacksamt och vände mig bort från publiken och pappa. Jag skulle börja ett nytt liv nu. Bland de tappra. Jag var en av de tappra. Jag log för mig själv.

Vi från De tappra började springa mot trapporna. Jag hade trott att jag var snabb, men de här sprang mycket snabbare. Vi sprang förbi De osjälviska som gick i trappan och tryckte sig mot väggarna för att inte bli övertrampade. När vi kom ut ur Navet kände jag mig fri. Jag hade inte gjort det på länge, och jag fick en lust att bara skrika av lycka. Sedan såg jag tåget. Vi skulle hoppa på det i farten, det visste jag. Jag hade sett det hundratals gånger förut. Jag log som en galning när vi närmade oss det.

Att bara springa var en befrielse. Som liten hade jag övat upp en snabbhet tack vare alla de gånger jag försökt springa ifrån pappa och fly från hans straff. Jag insåg lättat att jag inte hade några svårigheter att hänga med. När vi närmade oss järnvägen förstod jag vad som väntade och jag skrattade högt.

Nu började jag hänga med allihopa. Vi var nära tåget och flera svängde sig upp utan svårigheter. jag tog ett språng mot vagnen och hävde mig upp. Det var inte så lätt att komma upp på den som jag trodde, med tanke på farten. Men till slut satt jag på vagnen och pustade ut.

Flämtande hävde jag mig upp i tåget med hjälp av kanten. Leende blickade jag bort mot Navet som snart försvann bortom horrisonten.

Jag satt med på kanten av tåget. Jag log inombords när Navet försvann bakom horisonten. Nu Jag var fri från De lärda. Nu var jag en av De tappra. Tåget ökade farten och jag ställde mig upp. Det här var det bästa som någonsin hänt mig.

Tågetökade farten och svängde runt en krök. Vinden slet i håret och fick den långa hästsvansen att piska mig i ansiktet. Jag slöt ögonen och log. Nu var jag här. De lärda var de förflutna.

Känslan av att stå på ett tåg i fartenvar obeskrivlig. Det var helt otroligt, det jag hade gjort. Att trotsa min familj och välja De tappra. Men ändå kändes det så lite. Men små saker kan förändra mycket. Det virvlade en storm inombords. En vild och lycklig storm.

Jag blickade framåt och såg plötsligt hur de började hoppa ner från tåget. Paniken susade igenom mig .

De började hoppa av tåget. Jag log galet och gick fram till kanten. Tåget susade fram och jag fattade inte hur jag skulle klara mig, men tog ett språng och hoppade. Adrenalinet susade genom kroppen och jag tjöt av lycka.