[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Han skrattade - det var då ett bra tag sen någon sagt att det var trevligt att stifta bekantskap med honom. Han vae inte den mest populära guden direkt.
"Ursäkta om jag skrattar, det är bara inte särskilt ofta någon säger sånt till mig." han tog en paus och började återigen styra stegen hemåt.
"Du sade att du inte hade fått någon vapenträning, men vilket vapen lockar dig mest?" frågade han något nyfiket.

"Fast jag menar det. Dels för att du är du och du har än inte visat mig något som du visat dig felaktig." hon log snett, hon menade det. Han hade än inte visat något som visade henne motsatsen. Än hade han bara visat henne sina goda sidor.
Hon lyfte upp säcken och skyndade sedan på sina steg för att komma efter honom. Detta verkade bli ett äventyr utan dess like.
"Vapen? Vill du det fortfarande? Jag är inte man." sa hon något förvånat. Fast gudar kanske inte brydde sig om det? Några av deras kvinnor bar ju vapen.
"Svärd tror jag." sa hon slutligen.
"Sedan vore ju det bra att lära sig att hantera dolkar och knivar mer. Det är ju praktiskt och enkelt att bära på sig med." hon log mot honom, hoppades att han inte tog illa upp.

Han skrattade till när hon sade att hon inte var man. Han kom nämligen att tänka på Freja. Den tjejen hade humör, och genom alla tider hade han alltid retats med henne, just av den enkla orsak att hon kom med svar på tal. Han hade en gång sagt till henne "att hon bara var kvinna" och vid odens skägg, vad hon hade blivit förbannad.
"Försök säga det till Freja." Han nickade medan han lyssnade på henne.
"Bra val. Svärd är bra mot svärd och dolkar är alltid effektiva. Själv föredrar jag båda."

Eira skrattade till.
"Nja, vet inte om jag skulle våga det. Men bara för att hon anser en sak och jag nu densamma betyder det inte att alla gör det." hon log lite snett, mest åt sig själv. Då tanken att tala med Freja aldrig skulle komma för henne för några minuter sedan, men nu? Vem visste vilka hon skulle få träffa.
"Jo, dolkar är effektiva, det har jag lärt mig under resans gång. Kan säkert bli bättre, liksom i att slåss. Som mot den där mannen på krogen." skrattade hon roat åt minnet. Hon njöt verkligen av att sätta dit stöddiga människor och han skulle bara veta att han fick stryk av en kvinna.

"Vem bryr sig om vad andra tycker?" sade han med ett brett leende. Han hade då aldrig gjort det, snarare tvärtom, och han var närmast hatad. Men som sagt - han brydde sig inte ett dugg om det.
"Dolkar är bra. Men som sagt får du lära dig båda, då ingen som vapentränas borde undgå svärdsträning. Det är det vanligaste vapnet och svärd är ofta bättre mot svärd än vad dolkar är, även om de lönar sig under resten av tiden." Han tog en kort paus innan han fortsatte, svängde in på den sista biten innan huset och smedjan.
"Berättelsen om sin bror. Var allt sant, eller ljög du bitar ur den också?"

"Jag gör. Särskilt då det gäller mitt liv." flinade hon till. Hon hade klarat sig såhär länge utan att någon avslöjat henne och så skulle det förbi. Hon trivdes som man, det var en helt annan värld, en mycket friare. Det hade gjort att hon klarat sig på gatorna och liknande.
Hon nickade, detta verkade bli bra. Hon hade lärt sig mycket längst vägen, som bara det att slåss men vapenhantering hade hon inget emot.
"Nej då den är sann förutom det att jag lämnade min döde far och min make bakom mig. Det var min far som höll mig kvar att inte gå ut och leta, men nu är han död och mina plikter mot honom finns inte mer. Min make skulle jag personligen vilja sända till Hel." sa hon och tystnade sedan, kanske han tyckte det var dumt? Han var ju lyckligen gift eller?
"Så i huset din fru? Dina söner är de där?" frågar ho något fundersamt, hon hade ingen lust att möta hans söner precis.

"Ibland kan jag nästan tycka synd om henne för alla de galningar hon får dit ned", skämtade han, inte särskilt allvarligt, även om han faktiskt nästan tyckte synd om sin dotter ibland som var ännu mer hatad än han själv. Nästan.
"Nej", sade han med en huvudskakning. "Här är bara jag och min bror." Sanningen att säga hade Sigyn vägrat lämna Asgård för att bo i Midgård, och han hade inte protesterat - han var snarare en sådan som trivdes själv. Han var dock förvånad att hon sade söner. De enda "normala" söner han haft hade han bara en kvar utav - han hade dödat sin bror, medan hans sinme blivit kontrollerat. Hans tarmar hade sedan använts för att binda Loke, men det var en annan historia.

Eira nickade, det hade hon redan förstått att Tor var här. Det var en lättnad att han bodde själv med, särskilt utan sönerna. Sigyn var ingen precis hon fruktade, men ja hans söner var lite..... speciella.
"Inte för att tränga mig på och verka oartig eller något. Men jag skulle verkligen inte tacka nej till ett bad och en måltid." hon visste att hon inte jobbat ännu. Men det kändes som evigheter sedan hon ätit något och ren ville hon också bli, särskilt så hon fått de nya kläderna. Kläder som verkligen passade henne, de hon bar nu hade tillhört brodern.

"Såklart", sade han med ett leende. Han visste själv alla de gånger han gömt sig eller varit på flykt, innan han blivit skickligare med sina krafter, och hur hungrig man ständigt var.
Snart var de framme vid det hus han bodde i, som låg vägg i vägg med vapensmedjan. Det var väl egentligen likadant som alla andra hus, byggt i stark ek, förutom smedjan, som var byggd i sten, om det skulle börja brinna.
Om han skulle vara ärligt, så fuskade han faktiskt ibland med vapnen. Han skulle inte förneka att hettan besvärade honom - trots allt var han från början frostjätte, även om han hellre kallade sig Ase. Han gick in i det välbekanta huset.
"Vill du äta eller bada först?"

Eira kunde inte annat än le då hon fick syn på smedjan och huset. Det såg så fint och beboligt ut, så som hemma. Nog för att hemmet hade varit större än detta eller snarare flera hus. Men det såg definitivt mycket mer välkomnande ut än de hon mött på sin vandring. Där hon kanske fått sova under bordet i smedjan, på en höskulle eller liknande.
"Du bor mycket fint." log hon och nickade sedan mot sin nu kurrande mage.
"Gärna äta först." log hon, något varmt och gott gärna några stop öl. Vad han än kunde erbjuda skulle hon med glädje äta upp.