ÖPPET fantasy-roll

Amber skakade hand med flickan som hette Willow.
"Jag heter Amber", sa hon. "Och anledning till att jag var här är att jag brukar gå hit varje dag. Och idag tyckte jag att det var konstigt eftersom att det var helt tyst. Och sedan kom Arezran, hon gjorde en gest med handen mot killen i rullstol, och vi han knappt börja prata innan ni kom.

Willow nickade lättat och kastade en blick på armbandsuret. Klockan var bara halv sju och hennes far skulle komma hem prick klockan elva, även om han lovat att han skulle komma hem tidigt.
"Jag brukar också det, och idag är inget undantag. Fast pappa vill inte att jag går hit och verkligen inte själv och såhär långt", förklarade hon. "Men allt känn så färglöst och..dött."

Endromeda sträckte också motvilligt ut sin hand mot Amber. Flickan greppade den efter en stunds tvekan. "Endromeda" "Amber". Jag släppte hennes hand. "Jaha, så vi alla kan väll vara överäns om att staden är tom och att vi typ är dem sista kvar här?" Sa Endromeda.
Will, flickan med långt hår som hette Amber och Killen i rullstol som tydligen hette Arezran nickade instämmande.
"Har ni några gissningar vad... Det kan bero på? Sa Endromeda inte lika säkert längre.

"Jag har ingen aning", muttrade Willow och bet sig i underläppen. Nu när det verkligen fanns varulvar- kunde inte typ häxor vara verkliga också? Och han Arezran kanske var kentaur?
Tanken var löjlig, det var hon tvungen att erkänna. Hon var som ett litet barn.

"Jag vet att det kanske låter lite fånigt, men jag tror att någon sorts magi är inblandad i dethär, fast jag kan ingenting om magi så jag vet ju inte kännetecken och sådant. Kan någon av er någonting om magi?" Sa Endromeda lätt obekväm om att behöva ta upp ett ämne hon inte hade någon koll på alls och därför behöva verka underlägsen och okunnig om någon visste något om magi.

"Magi!?" Utbrast Willow och klappade med händerna. "Asså det här verkar ganska… jag vet inte, töntigt kanske, men varje gång jag är i närheten av något av de fyra elementen så… ja, det känns typ rätt, om ni fattar vad jag menar?"

"Jag kan prata med djur", sa Amber tyst. "Eller kanske inte prata direkt, men jag kan förstå deras kroppsspråk och så, och jag tror att de förstår mig också, det är därför jag alltid går till skogen". Hon var lite nervös för vad de andra skulle säga men det Willow hade sagt lät ju verkligen som magi.

"Gud vad coolt!" utbrast Willow. Hon såg förmodligen ut som en fågelholk, med munnen öppen och ögonen var stora som tennisbollar.
"Så du typ… förstår typ allt?" Willow tyckte att hon lät som ett uppspelt litet barn, men Amber som hon sagt att hon hette, verkade inte bry sig. Eller, Willow hoppades att hon inte gjorde det.

"Inte riktigt allt, men det mesta, jag kan till exempel oftast förstå hur ett djur mår", svarade Amber. "Men det här med elementen, kan du typ kontrollera dem eller?" Frågade hon.

Endromeda kliade sig på halsen och tittade fundersamt på Will. Will märkte uppenbarligen att Endromeda tittade på henne då hon såg väldigt obekväm ut. Endromeda vände snabbt bort blicken från Will. "Förlåt. Jag tänkte bara att du..." Endromeda märkte att hon redan hade försagt sig.
"Det du sa om element... Du har en magisk kraft. Jag är säker"