HP-roll [PRS]

"VAKNA!" ett hårt material träffade ansiktet. Jag grymtade till och öppnade ögonen. Vid min säng stod sjundeårseleven Roger Davies med sin Nimbuskvast i handen och jag anade att han utsatt min stackars panna för kvastskaftet. Roger såg nöjd ut när jag satt mig upp.
"Ta något lätt från matsalen och sen samlas vi i omklädningsrummet", sa han, innan han vände på klacken och marscherade ut ur rummet. Jag gäspade och tog på mig min typiska Ravenclaw matchtröja. Sedan borstade jag tänderna och fixade håret - jag var varken toanödig eller hungrig. Sedan skyndade jag ut med kvasten i ett stadigt tag.
Jag hade tjatat på mamma i en halv evighet om en åskivigg och i födelsedagspresent hade jag oväntat nog fått en. Sedan skyndade jag mig till omklädningsrummet där resten av laget samlats; Chang, Davies, Chambers, Bradley, Stone och Clarke stod det på deras ryggar som satt vända mot mig. Roger vände sig om och ropade:
"Äntligen, Woodley! Ta på dig Quidditch-dräkten nu,
jalla jalla!" Jag skyndade mig att byta om och joinade sedan deras pepptalk och strategigenomgång. Jag var slagman tillsammans med Oliver Clarke.
"Kom ihåg att om ni gör ert bästa så räcker det alltid!" pep Cho innan vi gick för att vänta på att välkomnas in i Quidditcharenan.

Jag bestämde mig för att gå upp tidigt morgonen därpå för att hinna fånga upp Andy. Jag klädde mig i min skoluniform men hade med mig regnkappan och paraply ifall det skulle bli dåligt väder. Jag hade tänk gå ner och kolla på quidditchmatchen och sedan direkt gå till lektionen.
"Godmorgon Vi." Gäspade Blaise när han trött lunkade förbi. Jag trampade nervöst och kollade upp mot trappan som ledde till sovsalarna. Daphne, Pansy, Theo, Astoria... alla kom ned och till sist så såg jag Andys svarta kallufs komma ner. Han tänkte ignorera mig med jag skyndade fram till honom och blockerade vägen nedför trappan.
"Violet vad är det?" Frågade han stelt.
"Förlåt för vad jag sa Andy... det har bara gått någon dag och jag får redan panik utan dig." Flämtade jag och kollade bedjande på honom. Han bet sig i läppen en sekund innan hans stora blå ögon genomborrade mina. Han drog in mig i en varm kram. Åh äntligen.
"Kom så äter vi frukost." Sa han och släppte mig.
"Vill du med till biblioteket efteråt? Innan lektionen börjar?" Frågade han efter. Jag svalde.
"Jag hade tänkt gå ner och kolla på quidditchmatchen... " Jag såg hans blick och förstod att han måste vara bitter över att jag ska ner och kolla på ravenclaw.
"...Men det är lugnt jag kan skippa det." Fortsatte jag snabbt ch väntade på att han skulle öppna munnen medan vi gick mot stora salen.
"Nej vet du vad, plugga kan vi göra imorgon. Jag hänger på!" Sa han och jag gav honom ett vitt bländande leende.

Vi hade ätit frukost väldigt snabbt idag för att få bra platser nere vid quidditchplanen, men det var nästan redan fullsatt när vi kom dit ändå så vi fick gå upp bland en hop Gryffindor och Hufflepuffare och ta plats.
Jag letade efter Jaden i publiken men fick en chock när han plötsligt kom in marcherande på planen med ett slagträ i handen. Var han slagman? Coolt!
"Nougat någon? Någon som vill köpa Nougat?" En av Weasley tvillingarna dök upp. Åh choklad det var längesedan nu. Jag smaskade lite och kollade runt så ingen lade notis om att jag pratade med en Weasley.
"Malfoy?" Tvillingen stannade upp och såg förvirrat på mig.
"Vill du köpa Nougat eller vara en idiot?" Frågade han med en slug blick.
"Första alternativet." Svarade jag med ett förnärmat ansiktsuttryck. Helt plötsligt flinade han och plockade upp något ur bakfickan. Det var en liten låda som såg annorlunda ut från den han först höll i handen.
"Jag rekommenderar dessa, de är helt enkelt utsökta. Vet du vad, testa några gratis så kan du väl rekommendera oss för resten av Slytherinarna? De blir säkert exalterade." Blinkade han sarkastiskt. Jag himlade med ögonen och mumlade ett tack när jag fick en liten påse. De luktade jättegott och jag stoppade genast in en i munnen.
"3...2...1.. FLYG!" Madam Hoochs röst ljöd nere på planen och kvastarna var i färd.
"Vi... du..." Andy hann inte avsluta innan jag snabbt lät händerna flyga till munnen. Blod forsade ur min näsa helt plötsligt och folk på läktaren skingrade sig runt mig då jag stod där framåt lutad. En massa Gryffindorare jublade och skrattade.
"Så lättlurade Georgie!" Den andra tvillingens röst ljöd högt.
"Här Malfoy." Jag kollade snabbt upp och fångade en till nougatbit som de kastade till mig. Jag åt den snabbt.
"Kolla nu på det fantastiska resultatet av Weasleys skolkgodis, detta mina vänner och Malfoy, kallas näsblodsnougat! Perfekt inför trollkonsthistorian!" Ropade de. Jag kände mig så förnedrad när Andy hjälpte mig torka bort blodet med våra klädnader.

"Lycka till, Clarke", flinade jag mot den nervösa sjätteårseleven brevid mig. Han log snett.
"Detsamma, Woodley." Vi utbytte nervösa, men exalterade leenden när Angelina Johnson och Roger skakade hand. Båda såg sammanbitna ut, men jag märkte att fientligheten mellan dem inte var lika stark som mellan Oliver Wood och Marcus Flint hade varit föregående år.
"3...2...1... FLYG!" ljöd Madam Hoochs röst. Sedan tänkte man inte så mycket, man höll bara dunkarna borta från sina egna spelare. En av dunkarna störtade genast mot Potter, som störtdök.
"KLONKEN GÅR FRÅN DAVIES TILL BRADLEY, OCH CHAMBERS GÖR MÅÅL!" ekade Lee Jordans röst. Inte så exalterat direkt.
"WOODLEY!" tjöt Oliver och mina reflexer reagerade tillräckligt snabbt för att Aleisha Stone inte skulle bli mosad av en dunkare.

"RAVENCLAW LEDER MED 100 - 50, (Random siffror) MEN POTTER FÅR SYN PÅ KVICKEN OCH GRYFFINDOR VINNER MED 200-100! MOT RAVENCLAW"
När vi landat log Roger stort.
"Vi har en chans kvar!" peppade han när vi samlats. "Vi kommer köra mot Slytherin om två veckor! Och då vinner vi!"
I vårat omklädningsrum var det aldrig dålig stämning när vi förlorat. Visst, det kanske vart lite bittrare om man förlorat mot Slytherin, men annars log alla mot varandra och peppade inför nästa gång. Några spelare från Gryffindors Quidditchlag tackade för en god match, annars var det ganska lugn stämning när vi bytte om till vanliga kläder, killar och tjejer för sig såklart, och duschade. Efteråt samlades vi utanför omklädningsrummet för en stor gruppkram.
"Bra spelat, Aleisha!" sade jag till den jämngamla tjejen brevid mig. Hon log stort och blottade en vit tandrad.
"Tack så mycket, Jaden!" pep hon. Aleisha var ganska kort och var inte någon som jag kände så väl. Hon brukade vara med Cho Chang, men eftersom att Cho var något år äldre och hade en annan lektion hade hon skyndat i förväg. "Du var också grym, du räddade mig från att bli mosad!"
Det nästa som hände var helt oväntat; Aleisha kysste min kind innan hon fnittrande vände sig om och sprang iväg.

Omg that was hard to write
Jaden's got a fanclub x3

"Kom vi drar härifrån Vi,du förtjänar inte detta." Andy drog med mig bort från läktaren och jag följde gladeligen efter med en ledsen valp-blick då vissa fortfarande tyckte denna händelse var hysteriskt rolig.
"Vi kan väl gå till sjön så kan jag tvätta av mig där? Det är närmast." Andy höll med och vi vände kurs och började gå mot vattnet. Långt ute kunde vi urskilja hur jättebläckfisken som bodde i sjön spretade med sina långa armar. Antagligen rastlös.
Jag satte mig vid sjökanten och skulle precis börja tvätta mig.
"Sitt stilla sådär." Mumlade Andy och doppade lite av sin klädnadsärm i vattnet varefter han tvättade bort torkat blod på min haka. ¨
"Hur känns det med huvudet?" Frågade han och nuddade lätt vid bandaget. Jag bet mig i läppen.
"Det känns inte så mycket längre." Viskade jag nästan. Han log mot mig. Andy gjorde en nervös suckning och helt plötsligt kraschade han sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Jag ryckte till först för att jag absolut inte var beredd, men hej... han smakade riktigt gott. Han luktade riktigt gott, det var Andy. Mitt hjärta hoppade ett skutt i bröstkorgen men någonstans i mitt undermedvetna fanns en röst som bad mig avbryta. Jag lyssnade till rösten och lutade mig sakta tillbaka. Andy öppnade ögonen förvirrad och kollade på mig.
"Förlåt..." Viskade han.
"Nej säg inte förlåt... det är bara det att... Jag vill inte förlora dig som vän." Svarade jag ledset. Andy svalde och kollade ut över sjön. Jag kastade en snabb blick bakåt och till min stora förfäran såg jag Jadens rygg försvinna bort ifrån oss. Han höll i min halsduk som jag måste ha tappat. Helvete också.

Jag såg på Aleishas försvinnande rygg och suckade innan jag fortsatte på gången mot det enorma slottet. En halsduk låg vid kanten och jag kände ganska snabbt igen den som Violets. Hon hade antagligen försvunnit ner mot sjön då gräset hade trampats ner på vissa ställen ganska nyligen, så jag följde efter stigen de gjort. Det var fyra fotavtryck ungefär brevid varandra, så jag gissade att hon hade haft sällskap av en kompis. Och mycket riktigt; vid kanten av sjön sat hon och en mörkhårig kille på huk. Jag kände ett obekant pang i bröstet när jag såg att de kysstes. Jag blev alldeles troll i halsen och vände mig om för att gå mot slottet istället, Violets halsduk kunde vänta. Jag fick syn på Aleisha, som gick helt själv och skyndade mig fram till henne.
"Hej", sade jag och log. "Jag glömde tacka för att-"
"Det gör inget", avbröt hon och log upp mot mig. Holy shit, that girl is like 151 cm...
"Är det okej om jag gör dig sällskap till Stora Salen?" frågade jag. Aleisha log som ett barn på julafton.
"Visst, jag har ändå ingen annan att vara med", svarade hon glatt.
Vi gick in i den Stora Salen, men det var nästan ingen där när vi satte oss ner vid Ravenclawbordet. Hon satte sig mittemot mig och fyllde sin tallrik med pannkakor. Jag imiterade henne, men tog lite hallonsylt.
"Pannkakor är min favoritmat", log hon.
"Jag tycker också om det", svarade jag och log halvt tillbaka innan jag dränkte en bit av min pannkaka i hallonsylt och stoppade den i munnen. Aleisha fnittrade och jag gav henne en undrande blick.
"Du har sylt i mungipan", skrattade hon och lutade sig närmare för att torka bort det, men istället för att mötas av en servetts mjuka material möttes jag av ett par läppar på mina. Jag satt still, helt överraskad i ett par sekunder, innan jag bestämde mig för att kyssa tillbaka. Hon smakade sött av jordgubbstuggummi och hennes läppar var oväntat mjuka. Lite av hennes hår hade ramlat ner i hennes ansikte och det doftade starkt av någon sorts blomma. Några elever kom in i Salen, men jag brydde mig faktiskt inte. Liksom, if she did it, I'll do it.
Jag och Aleisha lutade oss tillbaka igen och hon log stort. Vi pratade inte så mycket resten av lunchen.

Omg DRAAMA!
Aleisha v

"Andy är du okej?" Jag lade min hand över hans och han kollade på mig.
"Jag vet inte." Svarade han kort och tog en paus innan han fortsatte prata.
"Jag har velat gjort det där ända sedan balen förra året." Fortsatte han och föste undan luggen ur ansiktet.
"Först måste jag erkänna att det där var ingen vanlig kyss utan den var helt fantastisk... och Andy jag gillar dig, jag älskar dig helt ärligt, men just nu är det så mycket som förvirrar mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till." Jag reste mig upp och kände hur tungt det var i bröstet. Andy reste sig också.
"Det är Woodley va?" Sa han tvärt medan han svalde och inspekterade grässtråna på marken. Jag öppnade munne men stängde den genast igen. Vad skulle jag säga? Jag ville inte att han skulle bli arg på mig igen.
"Nej det här är mer personliga själ." Suckade jag och han kollade på mig lite mer hoppfullt. Hoppas han inte kunde genomskåda min lögn.
"Min halsduk är kvar i matsalen, kan vi gå och hämta den innan lektionen?" Frågade jag pipigt och han nickade och lade armen kring mina axlar. Ja ja låt gå då.

Väl uppe i slottet visste jag att jag skulle hitta Jaden i matsalen då det var pannkakor serverat idag. Vem gillade inte pannkakor? Draco var ett undantag men han är konstig. Jag klev in genom portarna och stannade tvärt till när jag såg Jaden luta sig över bordet och kyssa en brunhårig kort tjej. Det sög till i magen och jag blev alldeles kall i kroppen, men på en millisekund var jag tvungen att beté mig normalt igen för annars skulle Andy misstänka något. Jag stegade fram till Jaden och petade honom på axeln. Han tittade upp med munnen full av pannkakor.
"Jag såg att du hade min halsduk, skulle jag kunna få den?" Frågade jag kyligt men med ett påklistrat fakeleende. Han grävde i fickan och jag fick ögonkontakt med tjejen mitt emot honom. Hon blängde på mig som om vi vore rovdjur och att jag försökte ta hennes offer. Jag tog emot halsduken och snäppte ett 'tack' varpå jag tog andys arm i en armkrok och började gå därifrån mot lektionen.

TIMESKIP

"Skynda dig", tjatade Jade och ryckte i min klädnad.
"Men vi är en kvart tidiga", gnällde jag. Jag ville inte gå ut i snöstormen, och stod och tvekade vi porten.
"Jaden!" Ropade Aleisha. Jag vände mig om och såg henne trava fram helt själv. De flesta visste nu om vårat förhållande. Jag log stort mot henne och Jade himlade med ögonen.
"Min lilla plutt har vuxit upp", suckade hon och låtsades torka bort en tår. "Nu slipper uag äntligen dig." Vi skrattade och när Aleisha närmade sig hakade vi armkrok. Don't get me wrong, jag gillade henne verkligen; hon var fin, söt och rolig med mera, men det var något enligt mig som saknades. Vi hade inte den speciella gnistan mellan oss direkt. Vi gick förbi ett gäng Slytherinare - Violet, hennes bror, Zabini och Andy. De alla kastade smutsiga blickar på oss och jag fattade inte riktigt vad jag hade gjort för att såra henne. När vi nådde Hog's Head hade Anthony, Terry, Michael och ett antal andra bekanta kommit dit och samlats utanför.
"Hej!" Ropade jag. De log till svar och vi klev in i den lilla puben.

SORRY FÖR KORT D:

Det har gått en vecka sedan jag såg Jaden kyssa Stone och tro det eller ej men jag och Andy är fortfarande inte tillsammans, däremot så kan jag inte säga att vi inte håller fingrarna borta från varandra. Han har de bästa kyssbara läpparna jag någonsin varit med om, de finaste ögonen och han är min allra bästa vän. Jag älskar honom mer än allt, men tyvärr vet jag inte på vilket sätt ännu. Jag känner fortfarande en grumlande ilska inom mig så fort jag ser Jaden eller den där tjejen han håller på med. Draco vet inte om mig och Andy heller för den delen trots att han har börjat umgåtts mer med oss på sistonde. Antagligen för att han börjar bli less på alla följeslagare han har. Mycket mer har inte hänt förutom att vi suttit och pluggat dag ut och dag in inför slutproven. Jag får återigen dåliga betyg i trolldryckskonst, men tack vare Andy bättre än vad jag skulle ha klarat av själv. ÅH just det! Umbridge har av någon anledning blivit utsedd till överinkvisitor och har börjat gå runt i klasserna för att förhöra lärare och elever om skol och studiestandarden på skolan.

Nu stod vi i den stora entré hallen jag, Draco, Andy och Blaise och inväntade att det värsta av snöstormen utanför skulle lägga sig så vi kunde gå ner till Hogsmeade för att ta varsin Honungsöl.

Hermione hade skrivit DUMBLEDORE'S ARMÉ på en pergamentrulle. Jag skrev, utan att tveka, ner mitt namn. Potter kunde ju till och med Patronusbesvärjelsen, så det hade varit otroligt idiotiskt att inte skriva upp sig.
"Men vart ska vi vara?" frågade en Hufflare.
"Jag vet faktiskt inte", suckade Hermione och kastade en orolig blick på en person i kappa, som drack Honungsöl ur en smutsig kopp.

Jag och Jade gick ensamma genom Hogsmeade; Aleisha hade stuckit till slottet med Cho.
"Ska vi gå till Te Kvastar?" föreslog jag. Jade nickade medhållande.
"Honungsölen på Hog's Head var inte direkt... lockande." Vi öppnade dörren till den välbekanta puben och möttes av en behaglig värme. Det var ganska fullt av elever; jag kunde skymta Gryffindorare, men också några Hufflare och några från min årskurs.
"Här", ropade Jade och vinkade mot mig. Hon hade hittat tomt bord, men i och för sig var det ingen överraskning då Malfoys, Andy och Zabini satt där. Madam Rosmerta travade fram till oss.
"Vad vill ni ha, kära elever?" frågade hon leendes och strök bort några blonda lockar ur ansiktet.
"Två Honungsöl, tack", log jag tillbaka. Hennes leende var otroligt smittande.
"Fem galleoner då, kära ni. Jag kommer om ett ögonblick." Hon travade iväg. Jag fick en oönskad ögonkontakt med Violet. Hon stirrade hånfullt på mig innan hon vände sig mot Andy.

Draco och jag hade hållt fred mellan varandra sedan bråket utanför försvar mot svartkonster klassrummet. Förutom när han uppenbart för några dagar sedan fuskade i Trollkarls shack. Hogsmeade var redan täckt av tjock snö även om det bara hade snöat de senaste tre dagarna, men det gjorde inget för byn blev alltid extra vacker på vintrarna. Det var smockat med trollkarlar och häxor som både bodde där och var på besök. Vi motstod frestelsen att gå in på Honeydukes och steg istället in på Puben Tre kvastar där det var varmt och skönt. Vi hittade ett lite längre bord en bit in och satte oss där då alla småbord var upptagna, och snart kom en blond medelåldershäxa fram för att ta våra beställningar.
"Fyra honungsöl och jag tar en bit pumpapaj också" Beställde jag.
"Gör den lite större." Sa Andy kvickt. Jag kollade på honom och han såg nöjd ut.
"Vad? Jag vill också smaka." Han flinade och jag skakade på huvudet med ett grin.
"Är det bara jag som har märkt hur konstigt de andra elevhemmen har börjat betett sig på sistonde?" Blaise rynkade ögonbrynen.
"Konstigt?" Upprepade Andy.
"Jo jag har också märkt det... de går i mindre grupper överallt och viskar lågt." Sa Draco stelt.
"Ja och varje gång slytherinare kommer nära, även om det är förstaårselever så blir de knäpptysta och avvaktar typ." Fortsatte jag. Andy såg förvirrad ut.
"Hur har jag kunnat missa detta?" Frågade han sig själv.
"Jag tror de har något fuffens i göringen och jag vill komma på vad det är." Väste Blaise med lägre röst när dörren till Puben öppades. Åh kul. Det var Jaden och Jade som kom in och inte nog med det så satte de sig vid andra änden av långbordet. Jag råkade få ögonkontakt med Jaden och kände hur jag fortfarande var sur på honom. Andy kollade på mig och märkte att något var fel.
Häxan kom med våran honungsöl och paj sedan tog hon beställning från Jaden och Jade också innan hon gick vidare. Andy hade nu fått ögonkontakt med Jaden och han lade snabbt armen om min rygg som om han skulle skydda mig från något. Draco vred sig lite obekvämt mittemot när han såg Andys arm runt mig, men han sa inget.