De 16 stenarna

Tack för alla fina kommentarer ♥ Blir jätteglad betyder mycket för mig ♥♥
Ja PPP jag har lite hemligheter för mig

När kommer mer? Cx

Vet ej kim Potter.

Ok ^^

Var gamla Lovisa Granger, så ni vet Här är ett otroligt kort kapitel

Kapitel 2. Soldaten

Jag läste lappen högt för de sju andra.
Ni som läser detta, räddningen finns i 16 stenar, utspridda över hela Rongsam. Vi är de enda som vet. Rädda oss.
//
Sedan stod det inte mer, bara en torkade blodfläck.
"Usch", sa Maggie och Liver. Båda två kunde svimma om de såg blod. Men tydligen inte torkat, för de rynkade bara på näsan och vände sig om. Kovisa vek ihop lappen och lade den i fickan.
"Okej", sa Axos. "Rolig lapp. Vem hat skrivit den?"
"Inte jag i alla fall", sa jag. Samantah log ett litet hånleende.
"Du bestämde att vi skulle gå till skogen. Du sa att vi skulle slå oss ner här, just vid det här trädet. Jag menar, det finns ju flera tusen träd i den här skogen. Eller var det bara en slump?"
"Jag ser inget bevis för att Matilda lagt den där. Jag tror inte att det var hon och att det därför var en slump", sa Lamra som var mycket vis. "Men det måste finnas en anledning till att den ligger här", sa han fundersamt sedan.
"Det måste det finnas", sa Amras som också var mycket vis. "Frågan är bara vilken. Vi vet i alla fall att personen som skrev den här blev skadad när han eller hon skulle skriva namnteckningen."
"Japp, så är det nog", sa Axos vars gyllene hår blänkte i solljuset. "Vi äter färdigt så kollar vi det hemma hos... Amras?"
Armas nickade så vi åt upp köttet. Sedan gick vi igenom porten hem till Amras. Han bodde inte lika nära slottet som jag. Hans familj var ganska rik. Därför brukade jag få äta hos honom under svält. Hans familj var väldigt generös. Hemma hos honom var det en massa anteckningar och skisser. Sådana som en typisk Amras skulle gjort.
"Här är lappen", sa Kovisa och vecklade ut den. "Vad vet vi?"
"Att en soldat står på ormen och tittar in genom fönstret", sa jag lågt, men sedan fnissade jag till. Ormen hade vi kallat muren sedan vi var tre år. Det var fortfarande kul. Maggie gav oss en jag-fixar-det-min och drog för gardinerna och sa:
"Att han blev skadad när han skulle skriva namnteckningen."
"Och att de där stenarna finns utspridda över hela Samrong", tillade Lamra. "Samrong hette Rongsam förr i tiden."
Just när Axos skulle öppna munnen knackade det på dörren. Amras gick oh öppnade. I det lilla vita huset klev en soldat in: samma som sett dem på muren.

Ooooh, spännande!

Gud, älskar namnet Kovisa ♥

underbart skrivet kom ni på namnet Kovisa själva.

Jag kom på det

fint

Jättebra!