Bröllopsklockor

JÄTTEBRA♥

SIMSANDRA♥

Suuuper!!!

OKOK, NYTT KAPITEL.

Isabelle Granger: Hihi, så gulligt, Simsandra. ♥


Kapitel 9


Jag och Simon letade i många olika affärer, men det fanns inte riktigt någon som passade.
Men till slut hittade vi en; den var havsblå, inget annat. Simon tittade på priset, och suckade. Jag frågade:
- Vadå?
- För dyr, sa Simon enkelt och tittade på den.
Jag suckade också, och sa sedan hastigt:
- Okej, vi...
Jag insåg då att Simon hade gått. Jag såg mig omkring, och fann honom snart hon en mycket ung kvinna; förmodligen någon som jobbade där.
Jag gick fram till dem, och Simon sa vädjande:
- Snälla, snälla, snälla...
- Tyvärr, sa kvinnan kallt.
- Kom igen nu då!
- Nej.
Hon gjorde en ansats att gå, men Simon grep tag i hennes tröja. Kvinnan stannade upp, men gick sedan. Simon såg ursinnig ut, och han ropade:
- OKEJ, MEN DU SKA VETA ATT HON ALDRIG HAR RÅD MED NÅGOT!
Kvinnan stannade upp, vände sig om, och gick tillbaka. Hon sa ( nästan lite uttråkad ) till mig:
- Är det sant?
Simon sneglade på mig, och jag nickade. Kvinnan suckade och mumlade:
- Okej, jag drar bort tjugo kronor.
Simon log, och sa:
- Tack.
Kvinnan sa inget, hon gick istället iväg.

Efter att vi köpt bikinin så sa Simon glatt:
- Jag prutade.
- Vad är det? frågade jag intresserat.
- När man ber om att få en vara lite billigare.
- Aha.
Jag log mot honom, och han log tillbaka. Han kollade ideligen på sin klocka och sa:
- Jag tror vi hinner öva ett litet tag i alla fall.
Jag nickade, utan att veta varför.

Badhuset var en stor byggnad som jag aldrig hade sett förut; tydligen skulle det finnas sjöar där inne, fast varmare.
Inne i badhuset luktade det lite konstigt, men enligt Simon var det bara klor.
Vid kassan satt en äldre dam med tjockt målade ögonbryn; hon sa med en djup röst:
- Goddag.
- Jo, eh, hej. Vi skulle vilja..., sa Simon med damen avbröt.
- Hundratjugo kronor.
Simon betalade med sina pengar, och sedan drog han med mig. Han mumlade bittert:
- Dyrt.
Jag sa inget, jag visste själv knappt något om pengar. Simon öppnade en dörr, och när jag gjorde en ansats att gå in så skrattade han och sa:
- Nej, du måste gå in till damernas.
- D-damernas? sa jag förbryllat.
- Ja. Där alla tjejer byter om.
- Okej.
Simon log och gav mig ett lås, och han besvarade min frågande blick med ett kort svar:
- Så att du kan låsa in dina kläder.
Jag log stelt, och gick sedan in till damernas.

Det var ett stort rum med massvis med skåp, likt dem som fanns i skolan. Dessutom bytte massor med kvinnor om där inne.
Jag gick fram till ett skåp, och tjuvkikade på hur alla andra gjorde. De lade in sina kläder i skåpet, och gick in i ett nytt rum...
Jag gjorde likadant, och låste.
Sedan gick jag med min handduk in till det andra rummet.

Där fanns det massor med duschar. Det var ganska tyst där, det enda som hördes var vattnet som rann nerför folk.
Jag letade upp en ledig dusch, och sköljde snabbt av mig.
Sedan tog jag på mig min bikini.
Efter det öppnade jag ännu en dörr, och i det nya rummet fanns det en stor sjö med ljusblått vatten.

Ha ha, skrattade när hon var på väg in till Herrarnas omklädningsrum xD

Simsandra var jättebra pairing! Men Simandra är bättre, enligt mig

Awesome kapitel i alla fall! ♥=)

Nej, SIMSANDRA ska det vara Och jag shoppar de verkligen

Asbra! MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE................................................................. 20000 E:n senare, R!

Jättebra♥

Lovisa Granger: Haha, snacka om att det skulle vara pinsamt om hon faktiskt gick in


Kapitel 10


Badhuset var enormt; massvis med människor sprang omkring på det blöta golvet och det fanns ett flertal små sjöar i rektanglar.
Jag såg mig förvirrat omkring, och fick till sist syn på Simon.
Han bar badbyxor, de var gröna. Jag vinkade till honom, och han gick fram till mig.
Han log och sa:
- Bikinin sitter bra på dig.
Jag rodnade.
Han tittade sedan bort, och jag frågade:
- Hur har de fått in sjöar inomhus?
- Åh, det kallar bassänger, och det är inte så svårt tror jag. Det är bara att de fyller bassängen med ljummet vatten så blir det bra, sa Simon.
Han grep tag om min handled, och på väg mot en av de stora bassängerna stötte vi på en tant.
På huvudet bar hon en basker, och hennes baddräkt var för liten. Hon sa med en hes röst:
- Är ni syskon?
- Nej, sa Simon enkelt och vänligt.
- Ni är minsann lika!
Sedan gick hon där ifrån, och jag brast ut i skratt. Simon skrattade inte, men han log.
När jag slutat skratta så förklarade jag mig:
- Vi är inte ens lika. Du är blondin...
- Blondin! Du får mig att låta som Barbie! utbrast Simon och skrattade.
Jag slog till honom lätt på armen, och sedan gick vi mot en bassäng.

Det fanns en stege ner till vattnet, och Simon sa hjälpsamt:
- Klättra nerför stegen, sen kan vi börja.
- Okej, sa jag lite nervöst.
Jag satte ner fötterna i vattnet och jag fick knotter på huden.
Simon såg tålmodigt på mig, och jag klättrade långsamt ner.
När jag väl stod i vattnet började jag huttra.
Simon klättrade ner snabbare än mig, och stod precis bredvid mig. Han frågade:
- Är du nervös?
- Lite, sa jag sanningsenligt.
Jag vände mig om och såg den gamla tanten gorma åt några småpojkar. Jag log glädjelöst, och vände mig sedan mot Simon.
Jag suckade och sa:
- Det kommer inte gå. Jag kan ju inte.
- Det är därför jag ska lära dig, sa Simon och log.
Jag log inte tillbaka.
Simon visade mig sedan hur man simmade; han sträckte ut sina armar i vattnet och gjorde likadant med benen.
Jag skrattade och sa:
- Du liknar en groda!
- Ha-ha, jättekul. Testa! sa Simon glädjefyllt.
Jag slutade skratta, och testade.
Jag sjönk som en sten till bottnen.
Simon hjälpte mig upp igen, och sa tålmodigt:
- Det skulle förvåna mig enormt om du skulle klara det första gången du testade.
- Åh, Simon, det kommer inte gå! klagade jag.
- Jo, det kommer gå!

Efter hundra misslyckade försök så kände jag mig helt värdelös, men Simon försökte uppmuntra mig:
- Om jag håller i dig då?
Jag mumlade något ohörbart.
Han greppade tag om min mage, och sa bestämt:
- Gör rörelserna.
Jag plaskade förgäves omkring med Simon armar runt mig.
Trots att det inte gick bra så kändes det tryggt, och jag ignorerade några små fniss.

När det var tjugo minuter kvar till stängning bestämde vi oss för att komma tillbaka en annan dag.
Jag bytte snabbt om i omklädningsrummet, och skyndade mig sedan ut.

Simon kom säkert tio minuter efter mig. Han sa muntert:
- Du vet ju i alla fall rörelserna nu.
- Men jag kan inte göra dem, sa jag dystert.
- Äsch, det var ju bara första gången!
Han log uppmuntrande, och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

JÄTTEBRA♥
Jag tycker det börjar dofta kärlek om dem... ♥