Cherii

ÄGIGT! ;D

Nej, nej, SUPERÄGIGt!

Du fick en tumme Lite smart idé det där med att skriva lite efter sitt kapitel, vanligtvis brukar jag inte göra det, men det var smart!

20 maj, 2013 21:22

Tackar!

Haha, va??

20 maj, 2013 21:27

Bra

---

20 maj, 2013 21:29

_{Skrivet av Balder:}
Tackar!

Haha, va??

Jag tror Ron Hippe menade att det var smart att skriva en "author's note" efteråt, haha.

20 maj, 2013 21:47

_{Skrivet av Dramione99:}

_{Skrivet av Balder:}
Tackar!

Haha, va??

Jag tror Ron Hippe menade att det var smart att skriva en "author's note" efteråt, haha.

Ja, det vr det jag menade

20 maj, 2013 21:50

Kapitel 4

Flickan som var klädd i gröna, vackra, ganska ljusa kläder som passade tillsammans med skogens nyanser och som bar pärlor inflätat i håret kom snabbt ikapp dem och sa med klar stämma: ”Zoubn, pawiil av lucrë. Teine vane av Xerah, ebre u ay.” Den främmande unga flickan såg frågande ut och tittade från Eintoo till Ártay samtidigt som hon öppnade munnen igen. ”Öhm...”, började Eintoo men flickan avbröt honom. ”Åh, förlåt...” sa hon medans hennes spetsiga öron blev allt rödare.
”Välkomna till staden Eltáar, ni är väntade” - fortfarande generad fortsatte hon - ”Mitt namn är Xerah, jag är utsänd utav självaste drottningen Woubrix, min mor, och jag ska hjälpa er med, jaa... Lite allt möjligt. Skulle ni vilja följa med mig här?” avslutade hon och såg lite extra förhoppningsfullt på Eintoo som hela hade lyssnat med stort, tillgjort intresse som Xerah som tur var inte hade sett. ”Ja, inte för att låta oartig men... Vill du inte ens veta våra namn?” frågade jag lite försiktigt. ”Nja, det vet jag redan på sätt och vis. Eintoos tankar är inte så svåra att komma åt”, sa Xerah och avslutade meningen i ett glatt fnitter. Nu var det Eintoos tur att få den röda färgen att stiga upp till öronen och han vände bort huvudet och låtsades se nyfiket på en gammal rostig kittel.
När Ártay hade tänkt över det hela svarade han med ett glatt leende och ett ”Vi följer med” och när Ártay hade börjat gå tätt bakom sin vän verkade den övriga skalan av alver ha accepterat de nya gästerna. Eintoo kastade med jämna mellanrum nyfikna blickar mot Xerah och Ártay tyckte det såg ut som att Eintoo tyckte om henne starkt. Xerah hade från den stunden blivit deras vän.

De gick allt längre in i byn och när dem kom ner i en dal kändes allt för ögonblicket bra och när man gick där med Eintoo på sin högra sida och Xerah på ens vänstra sida kändes det för första gången på länge riktigt skönt. De tre vännerna tågade in på en vacker gång kantad med stora, exotiska blommor och växter i en mycket välskött trädgård.
Xerah banade sig mellan rosorna en bit före, rundade en klippt häck som liknade en fågel och fortsatte framåt.
Eintoo och Ártay fortsatte efter så gott dem kunde men det var inte lätt när det var så mycket intryck att ta in. Några få alnar bort låg den mest majestätiska byggnad Ártay någonsin sett.
Ett stort vitt slott omgivet av all grönska låg framför Ártays isblå ögon. Slottet hade många, höga, stora torn och en bred öppen port av ett främmande träslag. En fontän med en ovanlig form visade genom olika vattenkaskader upp sin konst i dekorativt syfte. Men det som drog till sig Ártays blick mest var två, respektingivande drakar som vaktade porten på varsin sida. Den ena som var täckt med smaragdgröna fjäll och lysande ögon hade en tjock blodåder pulserande i höger vinge stod närmast Ártay. Den andra draken, en mörkt purpurröd drake med vassa, kritvita tänder som glimmade i kvällsskenet stod en bit längre bort och rengjorde sina klor. Xerah bröt tystnaden när hon sa: ”Jag fick nyss meddelat att Woubrix inte är hemma för tillfället men hon har redan bokat ett personligt rum åt er båda i slottet. Ni träffar henne imorgon, följ med här... Åh förresten, det här är Collum” - sa Xerah och nickade mot den smaragdgröna draken – ”och det är Shíguu” sa hon samtidigt som den purpurröda draken sköt ut en het låga ur ena näsborren som slickade marken och dansade vidare men sedan gick upp i rök.

När Ártay och Eintoo hade träffat personalen, visat runt i slottet och ätit en underbar måltid var det riktigt härligt att gå till ett eget rum. Inne i rummet fanns det en säng och ett nattduksbord, ett till bord och en stol. På nattduksbordet stod det en bricka med en kopp örtte och två speciellt söta kakor som alverna kallade Mwoe. Innan Ártay sjönk in i sömnens rike var det sista Ártay såg en blodröd sol som gick ner och förvandlades till en stor fullmåne.

___________

”Zoubn, pawiil av lucrë. Teine vane av Xerah, ebre u ay.” - ”Välkomna, ni är väntade. Mitt namn är Xerah, följ med mig.”

Ni vet att kommentarer och tummar alltid är välkomna Ha det bra! ♥

2 jun, 2013 20:52

Detta inlägg ändrades senast 2013-08-19 kl. 13:54
Antal ändringar: 6

Jag älskar detta. Den där flickan verkar intressant! Du är jättebra! ♥

(ja, jag lyckades "rädda" mitt konto, så nu kan vi fortsätta uggla som vanligt)

2 jun, 2013 21:28

3 jun, 2013 14:30

Läste nyss igenom, den var så bra så du också fick en tumme! ♥

14 jun, 2013 08:26

Awesome! Hatar att du skriver bättre än mig ._. xD Men jättejättebra!

Spoiler:
Tryck här för att visa!ÄLSKAR DET!! Hoppas det kommer mer snart ^^

Mindre rolig:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Lite "negativt" du ändrar "skrivsätt" (vet fortfarande inte vad det heter) ibland.

Ibland blir det "Ártay" och ibland blir det "jag" Lite förvirrande x) i början tänkte jag att det kanske fanns tre personer då du gjorde det första gången, sedan insåg jag att det bara var två

Älskar det! ♥ Awesome, åter igen ^^

---

14 jun, 2013 09:58