In the dark PRS Vidomina & Medi

Han skrattade.
"De är ju mina farbröder. De brukar väl komma såhär?" Han såg på sin far och sedan nickade.
"Jag ska uppföra mig väldigt bra. Vi kan ju vara uppe längre idag eftersom det är fredag." Han log och vände sig om. Gick mot trappan och gick mot matsalen.
"Var är mamma? Den ända jag ser är en ängel!"
Camille såg upp och skrattade.
"Åh du är för rar Marcus. Ivan och hans familj kommer så fort det blir mörkt så vi väntar lite." Hon log.

Halo låg ensam i sängen och såg mot fönstret. Kunde hon öppna det och hoppa ut? Vart var hon? Tankarna började komma och hon satte sig upp för att röra sin nacke från stelheten.

"Mamma..!", klagade Cecilia högt när hon skyndade in i matsalen med ett förtvivlat ansiktsuttryck.
"Jag kan inte få dit spännet, hjälp mig! Snälla." Hon hade samlat sina mörka slingor bakom hjässan så att resten av håret föll över hennes rygg och axlar. Men hårspännet hennes hade inte velat samarbeta, eller så var det alldeles för svårt att se vad hon gjorde på bakhuvudet.
Hon suckade högt och räckte över spännet till Camille och suckade högt igen.
Då upptäckte hon Marcus och och sina farbröder därinne. Hon flämtade fram ett hej och kände skammen krypa inpå. Det var ju inte såhär hon ville presentera sig.
Tack och lov att Franco visade sig i samma stund och blickarna for på honom istället.
Franco var den äldste i syskonskaran. Han var en stilig ung man, med liknande drag som sin far, men leendet efter hans mor.
"Godkväll. Jag visste inte att ni var här.", sa han glatt och skakade hand med sina farbröder för att sedan gå fram till Camille och kyssa hennes kind.
Han vände sig till Marcus då och gick fram till honom. "Har du pratat med pappa? Jag hörde att han sökte dig. Vad ville han?"

Hon skrattade när hennes dotter kom in.
"Det är självklart min sockersmula." Hon tog spännet och lät sin dotter sätta sig.
"Jag fixar och när mamma fixar är det bäst." Hon fässte spännet i håret och log.
"Sådärja." Hon log och såg upp på sin makes bröder.
"Vill ni ha något att dricka?"

Marcus såg på Franco och lade huvudet på sned.
"Han ville kolla hur det såg ut med läxorna. De bytte ju ut alla lärare när det var så att Halo kom ut med att vampyrer fanns. jag menar att vi visste om det redan. Men varför ska alla veta om det?" Han suckade.
"Men du ser ju stilig ut idag. Har du haft jobb eller?"

Cecilia satte sig ner på en stol så hennes mamma kunde rätta till frisyren. Bara beröringen av Camilles fingrar genom hennes hår gjorde att hon kände sig genast bättre. Hon reste sig när Camille var klar och kramade om henne. "Tack. Jag kommer snart tillbaka." Med ett mycket gladare humör lämnade hon rummet för att göra den sista touchen för hennes utstyrsel för kvällen.
Matteos bröder såg upp mot Camille. "Camille, du är för generös. Vi ska inte dröja oss kvar, vi ser ju att ni väntar gäster.", svarade den större brodern och nickade mot bordet för att förtydliga den vackra dukning för middagen.
"Whiskey, utan is.", svarade den andra till den förste broderns frustration, men log då istället för att svälja stoltheten. Han skulle inte göra en scen i sin broders, och boss, egna hem.
"Om det inte är till besvär.", tillade han då när han mötte Camilles blick igen.

Franco såg förvånad ut och såg forskande på Marcus som om han väntade att det bara var ett skämt. Ett dåligt ett, i sådana fall. Men när han inte sa något rynkade han pannan. "Läxorna?", ekade han. "Var det bara det?" Han såg oförstående ut. "Jag var säker på att han skulle ge dig ett uppdrag.", sa han och ryckte på axlarna och körde ner ena handen i en av byxfickorna.
"En av hans undersåtar klantade sig. Jag fick ta hand om saken.", sa han i lägre volym. Det var inte han skröt om. Han skrattade då. "Men som pappa säger; vi ska inte blanda nöje med arbete. Ska vi ta oss något att dricka innan Ivan och hans familj kommer?"

"Gör du det. Vi väntar här så kan du komma sen." Hon log och skrattade mjukt.
"Åh nej ni stör oss inte. Våra gäster kommer när mörkret har lagt sig. Som ni kanske minns så finns det vampyrer. Dessa är vampyrer och väldigt mäktiga." Hon log och såg mot en tjänare som genast gjorde en whisky och gick fram med den.
"Hoppas den smakar sir." mannen såg stint på mannen framför sig, rädd att göra honom upprörd.

Marcus såg på sin bror.
"Franco jag vet inte vad du är ute efter men det var bara det. Jag har klagat på mina lärare ett tag nu så han ville bara höra om läxorna gick bra." Han flinade.
"Vad gjorde du? dränkning eller skott?" Han gjorde en finger pistol och satte den mot tinningen.
"Vilket sett föredrar du?"

"Låt gå, om du så insisterar, Camille. Du är väldigt god.", svarade farbrodern och tog emot whiskeyglaset. Men så fort han fått drycken serverad stannade han upp och granskade den. Han såg upp på tjänaren med en menande ilsken blick. "Min bror då? Är det så du visar respekt och tacksamhet? Ska du behandla oss på så sätt, i vår boss egna hem?" Tydligen hade ilskan nått honom och han blev genast röd i ansiktet. "Gio! Gio! Lugna dig, han visste inte. Jag sa aldrig att jag ville ha något.", försökte den andra brodern och gick emellan för att sära på de två.
"Seså, bäst du går innan han gör något galet. Jag kan servera mig själv, tack.", sa han lugnt till tjänaren.
"Jag skulle ha skju-", började Gio med hans bror skakade på huvudet och avbröt honom innan han hann säga något mer. "Du skulle inte ha gjort något. Han visste inte.", förklarade han och såg skamset på Camille. "Jag ber om ursäkt för min bror. Temperamentet har han inte riktigt i styr.", erkände han och hörde hur Gio smuttade på whiskyn.
"Han skulle inte behandla dig så, Luca.", muttrade Gio till svar.

"Okej, ursäkta. Jag ville inte snoka.", sa han och skrattade för att sedan gå fram till bordet och hälla upp dricka i ett glas.
"Marcus, vad sa jag nyss? Vi blandar inte nöje och arbete." Han såg upp på Marcus då, men flinade då. "Men om det är mellan dig och mig bara.. Låt oss säga att han är i några bitar nu.", sa han med en sänkt röst.

Snabbt var Camille framme och tog tjänaren från de båda bröderna och suckade.
"Gio, Luca inte den tonen i mitt hus. Vapen är inte tillåtna i detta rum men jag är den som har kaveln." Hon såg på dem och gav dem en menande blick som sedan gick till ett leende.
"Han är ny och var bara rädd." Hon lade armarna i kors.
"Jag vill gärna ha en ursäkt inget våld tack."

Marcus såg på sin bror och nickade.
"Du har rätt. Hoppas pappa kommer snart. Jag är superhungrg."

"Åh Ivan vi ska få äta hos vänner!" Isabelle såg sig själv i spegeln. En isblå klänning till hennes bleka hy.
"Ser jag acceptabel ut min kära?"

"Förlåt, Camille.", sa de båda skamset och sänkte blicken.
"Vad är det som försiggår?" Matteo visade sig inne i salen. Han var klädd i en grå kostym med matchande byxor till. Han doftade härligt av parfymen. "Gio. Luca. Är ni kvar här?", sa han och både sänkte blicken mot honom. Deras överhuvud. "Såja. Ta en drink innan ni går." Han verkade inte ha uppfattat situationen och gick fram till Camille för att kyssa henne. "Du ser förtjusande ut, min sköna." Han log varmt och såg sig om för att få syn på Marcus och Franco vid barbordet.
"Var är Cecilia?", frågade han och Franco såg osäker ut. "Jag tror hon är och gör sin fin till middagen. Hon kommer nog snart."
Matteo nickade eftertänksamt och vände sig till Camille igen. "Bli inte ledsen, Gian blir lite sen. Jag kunde inte slita honom från hans jobb. Vi får börja utan honom, okej?" Han lade armen om Camille i en halvdan kram och kysste hennes kind igen. Han visste ju att hon oroade sig för sina söner, för deras involvering i sin faders verksamheter.

Ivan var klädd i kavaj och skjorta. Det mörka håret var slickat bak. Osäkert knäppte han en sista knapp för att låta den översta vara oknäppt. "Du är en syn, Isabelle. Den vackraste." Han gick fram bakom henne och kysste hennes bara axel.
"Kom, vi samlar de andra."

"Den nya pojken rkade göra din bror arg. Jag hotade honom med kaveln som vanligt. Detta är min kväll och ingens blodbadskamp." Hon såg på sin make.
"Hon är nånstans skulle jag tro." När hon hörde att Gian skulle bli sen suckade hon tungt.
"Jag hade mina aningar min kära." Hon såg in i hans ögon.
"De borde snart åka. Solen gick ju ner nu så de borde komma snart."

Hon log mot honom och borstade bort lite smuts från hans axel.
"Du är så stilig." Hon tog hans arm och log.
"Vi samlar oss där nere så åker vi tillsammans."

Matteo utbrast i skratt när han hörde Camille berätta om hans brors utbrott. "Gio kan vara lite känslig.", erkände han och nickade då. "Du har helt rätt. Det är din kväll. Se på dig..!" Han granskade henne nerifrån och upp. "Jag säger åt de. Ivan och de andra är säkert redan påväg."
Han gick över till sina bröder för att först samtala om något helt annat. De ville ju ändå umgås, det var ju en sorts fest. De skrattade högt åt något Luca sagt och sedan tog de sina farväl.
"Adjö, Camille. Marcus, Franco." De nickade åt Matteos söner och satte ifrån sig sina glas för att sedan lämna rummet.
När farbröderna försvunnit visade sig Cecilia. Hon var klädd i en röd klänning med tyll som fick kjolen att falla på ett smickrande sätt över hennes ben. Hon hade målat sig med rött läppstift som matchade klänningens färg.
"Cecilia, pappas flicka..!", skrattade Matteo när han fick syn på henne och gick fram för att krama om henne. Cecilia besvarade kramen.
"Gick Gio och Luca?", frågade hon. Hon tyckte så mycket om dem. "Ja, de kommer förbi en annan dag. Du får träffa de då.", svarade Matteo henne och hon nickade eftertänksamt som om hon övervägde ifall det var en bra idé.
"Seså, är vi redo för våra gäster? Låt oss visa oss på vår goda sida ikväll. Ivan med hans familj och Greve Markal är en av våra mest inflytelserika vänner.", förklarade Matteo och såg sig om på sin familj.

Ivan gav ifrån sig ett kort skratt när Isabelle kommenterade hans utstyrsel. Han nickade och lade armen om hennes för att tillsammans gå ner till hallen för att samla familjen.
Demi stod redan klar. Redo. Väntade. Han var väl inte särskilt intresserad av middagen, men han var inte den att säga emot sin pappa.