PRS Medi & Vidomina

Hon skrattade och reste sig och tog sig ut från hagen och gick efter Jules. Såg över axeln och vinkade glatt.
"Kommer sen jag lovar." Hon lipade åt dem och de skrattade glatt.
Ruby nickade och såg på dem och kysste Caspian.
"Jag har inte så mycket att göra. Jag ska laga Shermans tröja och kanske sy ett par tröjor åt barnen."

Jules ledde de från Rubys hus till den gigantiska byggande de jobbade i. När de kommit in i byggnaden och till den avdelning Mary jobbade i så kramade han om henne. "Ha en bra dag, vi ses senare.". Mary nickade och sa detsamma. "Det kommer att gå bra, Alice. Säg till om det blir jobbigt så får Caspian och Jules hjälpa dig.". Mary log mot henne och vände sig sedan om för att gå därifrån. Hon försvann in i det stora kontoret där hon delade platser med flera från avdelningen.
"Kom.", sa Jules. Han styrde stegen mot de håll Sherman hade sitt kontor och tryckte ner handtaget utan att knacka den här gången.
Sherman tittade upp. "Sen. Ni är sena.", muttrade han. Jules andades ut. "Ursäkta.", sa han och valde att inte ta en diskussion med honom. Caspian visade sig i rummet. "Godmorgon.". Sherman svarade honom inte. "Alice, sätt dig i stolen.", sa Jules lugnt och visade henne till hennes plats hon befunnit sig på tidigare. Sherman satt lugnt kvar och bläddrade i en bok.

Hon gick tyst efter och såg sig om och drog in djupa andetag för att lugna ner sig. När de kom in så kramade hon om Mary och nickade.
"Jag ska göra det." Hon log mot henne och gick sedan efter Jules och Caspian igen. Vågade inte fråga vad som skulle hända idag,
Hon klev in efter Caspain och hörde Shermans barska röst. Sena? Sedan Jules tonfall. Utan att säga tack? Hon såg upp och svalde.
"Vad ska hända?"
Det knackade på dörren och en kvinna stack in huvudet.
"Jag har gjort iordning rummet ni bad om Sherman. Ska jag börja ta hennes värden?"

"Ja.", svarade Sherman kvinnan som jobbade för honom denna dag. Han behövde lite extra assistans idag, så det var bra att de var flera.
Jules kollade mot Sherman. Han såg frågande ut och innan han hann fråga honom vad som skulle hända idag räckte Sherman över ett papper. Jules gick fram till Sherman där han satt kvar i stolen och lyfte papperet närmare sig för att läsa ifrån det. "Sherman, tror du..", men Sherman avbröt honom. "Följ med kvinnan, Alice.", sa Sherman muttrande och lät sådär besvärad som vanligt. Han hade ställt sig upp från stolen och vänt sig mot Caspian. "Caspian, jag behöver dig att se efter rapporterna jag lagt på ditt skrivbord.". Caspian nickade och kastade ett leende mot Alice, att allt skulle gå fint, innan han lämnade rummet för att gå in till sig.

Hon reste sig och tog sig till kvinnan och de gick till ett litet välstädat kontor och de satte sig.
"Dåså då ska vi börja." Hon log och fattade penna och ett dokument,.
"Då ska vi börja med namn sen vill jag se din handled för att se hur gammal du är."
Alice såg ner och svalde.
"Alice Lee och..." Hon visade handleden och kvinnan rynkade på näsan.
"Du ser inte ut att vara tre." Hon suckade och lade huvudet på sned.
"Jag ska bara ringa Sherman okej?"
Hon tog upp en liten apparat och höll in den.
"Sherman varför står det att Alice är tre år gammal?"

När de lämnat rummet och kvar var Jules och Sherman, ringde det i en apparat som låg placerad på Shermans skrivbord. Apparaten gav ifrån sig ett blinkande ljus och ett ljud, som en ringsignal. Sherman muttrade något åt denna händelse och sträckte sig efter apparaten. Han höll den nära munnen. "Ja?", svarade han. Hann lyssnade på kvinnan som frågat om Alice ålder och suckade irriterat. "Hon är 3 år gammal för att jag skapade henne för 3 år sedan. Hon är mitt experiment, syster.". Sherman klickade bort kvinnan och sjönk ner på stolen igen.
"Sherman, jag går och ser till Alice.". Sherman svarade honom inte och Jules lämnade rummet för att gå efter Alice.

"Jasså." Hon suckade och krafsade ner numren och tog fram en blodtrycksmanschett och började fylla den med luft.
"Så hur är det att bo här?" Hon log och lyssnade på hennes hjärta och log.
"Allt låter normalt. En sista fråga innan du ska få tvätta dig. Har du ätit under de 12 senaste timmarna?"

Alice nickade svagt och började se oroad ut.
"vad ska hända?"

Jules knackade med pekfingret mot dörren innan han öppnade den för att kliva in. "Hej.", sa han när han fick syn på Alice och sköterskan i rummet. "Hur går det? Är du redo, Alice?", frågade Jules och gick fram till henne. Han lade märke till en oro som han inte sett tidigare idag och tog hennes hand i sina. "Det kommer att gå bra.". Han såg mot sköterskan. "Var ska hon vara?", frågade han henne och menade var de skulle utföra operationen, utan att nämna något till Alice om det. Han ville inte oroa henne i onödan och dessutom att Sherman inte tänkt att berätta för henne först innan ingreppet.
"Sherman kommer sedan.", sa Jules som om Alice hade undrat var han hade tagit vägen.

"Hon har ätit så jag skulle behöva fixa det. Sen ska hon behöva ta en dusch." Hon log och pekade på honom.
"Du vet var vi har personalens dusch. Ta henne dit och sen kom tillbaka." Hon log vänligt.
Alice såg på Jules och svalde.
"Ska jag opereras?" Hon såg nästan panikslagen ut.
"Svara mig Jules"

Jules hjälpte Alice upp på fötter. "Kom, jag ska visa var duschen är.", sa han till henne och ledde henne ut ur rummet. De gick bara en liten bit i korridoren innan han stannade vid en dörr. "Här kan du duscha. Jag kommer tillbaka om ett litet tag och hämtar dig igen.", sa han och log ett litet leende mot henne.
"Alice, jag kan inte säga något nu, för din egen säkerhet. Men jag lovar dig att det kommer att gå bra.". Han lät övertygad men kände en rädsla skava i honom med vetskapen om att operationen ändå inte var hundraprocentigt säker. "Gå och duscha så ses vi snart. Vi ska ta väl hand om dig.".