PRS botillia1 & Lupple

Han såg på henne och smekte hennes hände mjukt.
- jag vet att du vill veta och jag vet att vårt barn kanske får dem, men barnet kommer ändå inte bli inblandad förrän efter flera år. Men visst, jag har en hel del att göra imorgon, så följ med hela dagen då så får du se att det inte är särskilt spännande sa han innan han gick till den ena bokhyllan och räckte henne en bok. Den ska vara ganska lätt att få upp, du ska bara lösa gåtan som står på sa han med ett litet leende.

"Men den kommer bli inblandade nån gång." Sa hon tyst och log brett och nickade ivrigt.
"Okej- imorgon." Log hon och tog emot boken med stora ögon.
" Tack." Sa hon lyckligt och pressade boken mot bröstet, reste sig upp och kysste honom intensivt innan hon gick ut från hans kontor och upp på rummet.
La sig i sängen och började studerade varje millimeter av boken i alla olika vinklar hon kunde komma på.
Samtidigt som hon klurade på gåtan som stod på.

Han kunde inte låta bli att lätt skratta när han såg hur lycklig hon blev över att få boken.
--
ska vi spola till dagen efter?

Japp japp Ska jag eller du spola? XD

Jag kan
--
Theodor log svagt och sträckte på sig. Klockan var 7.30 och han smekte lätt Amelias kind.
- nu får du vakna prinsessan, arbetsdagen börjar nu sa han med ett litet leende och rättade till sin tröja och såg sig lätt i spegeln.

Amelia hörde honom och kände hans smekning men mumlade trött och drog täcket mer över huvudet.
"Fem minuter till." Viskade hon sömnigt men blev sedan klarvaken när barnet sparkade hårt till.
Hon kved till och satte sig trött och la handen över magen.
" Jaja jag ska upp." Mumlade hon trött och reste sig upp.
Drog på sig en klänning som såg professionell ut, satte upp håret i en knut och satte på sig ett par klackskor och studerade sig i spegeln.
"Okej jag är redo." Viskade hon och kysste Theodor mjukt på läpparna.

Han besvarade kyssen lätt och såg på henne.
- bra, för det första vi ska göra är en form av möte, eller de har tagit hit en man som är svårt skadad och jag ska hjälpa till att läka honom. Så han kan se ganska obehaglig ut bara så du vet sa han och tog hennes hand och gick nerför trappan mot sitt kontor.

"Är han vampyr?" Sa hon tyst och tog hans hand, kramade den hårt och följde efter ned mot kontoret.
"De? Är de typ några som hjälper dig?" Sa hon och såg på honom.
Hon blev väldigt nervös, hon skulle träffa säkert viktiga personer. Hon behövde bete sig på bästa sätt.

Han såg på henne.
- nej, han är inte vampyr utan en människa som blivit attackerad av en vampyr och som överlevt och vi vill inte att han ska ta sig till ett riktigt sjukhus eftersom han troligtvis kommer förvandlas till en vampyr och då inte ha puls eller något annat vilket kan avslöja oss. Tja, där finns ett par, särskilt kvinnor som är vampyrer och som har försökt att utbilda sig för att hjälpa skadade sa han som en kort förklaring.

Hon nickade sakta.
"Åh okej." Sa hon och drog några djupa andetag innan hon såg på dörren till kontoret som de nu var framför.
" Jag ska inte vara i vägen." Sa hon med ett svagt leende och pussade hans kind innan hon släppte taget om hans hand och väntade på att han skulle gå in genom dörren så hon kunde gå efter.