Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Skulle aldrig kunna få mardrömmar av att sova med dig, dumbom”, muttrade Zihao, som låg och kikade upp mot Joshua nerifrån sängen. Ett slag låg han där, med armarna virade omkring benen, för att sedan sätta sig upp och dra tröjan över huvudet. Deras kroppar såg verkligen helt olika ut, noterade nittonåringen snabbt. Den ena var lång och relativt muskulös, varken för smal eller tvärtom, medan den andre var ganska kort och väldigt smal. I några långa sekunder satt han sedan där och betraktade sig själv, innan även byxorna åkte av och slängdes på en stol. ”I mina ögon kommer du alltid att vara perfekt, även om du kanske har svårt att inse det själv.”

Det glädjer Joshua, att den äldre kommer se på honom i samma ögon som han gjort innan. Dock går det inte riktigt att lita på det, artonåringen vet att många skulle dra sig ifrån honom så fort de fått höra om allt olycksbådande som händer i hans liv.
"Du vill inte låna en tröja eller något av Samuel..? Det kan bli rätt kallt." Berättar han med ett svagt leende, innan han drar apparaten intill sig. Läkaren hade låtit honom ta hand om det själv, så om han inte använder den, och gått upp i den vikt som de räknat upp att han klarar av, så kommer han bli inlagd igen. "Du gillar inte sprutor, eller hur? Du kanske får kolla bort." Joshua tar apparaten, sätter sig ner i sängen och trycker upp slangen mot sin arm, för att sätta fast den och sedan håla in sprutan.

Det fdär var mycket riktigt, då Zihao absolut inte tyckte om nålar för fem öre. Med en grimas, vek han undan med blicken och började istället att betrakta fönstret. Nålar var riktigt läskiga, usch.
”Nej, jag tycker verkligen inte om nålar”, mumlade han och nickade kort. ”Men det är okej, så länge jag inte kollar på när du sätter in den så kommer jag inte heller att svimma”, fortsatte han med ett blekt leende och ryckte på axlarna. ”Tror förresten inte att jag behöver någon tröja, kläder är överskattade.” Hm? Överskattade? Jahaja, så tyckte nittonåringen tydligen. Visst fanns det en hel del komfortabla kläder, men de var få enligt Zihao.

Joshua själv blir väldigt äcklad, nervös och rädd för hjälpmedlet han fått hem. Det är som att det hela blivit mycket mer seriöst när han tvingas få i sig näringsämnen och kalorier från sätt utan att äta.
"Tycker du att jag är äcklig?" Frågar artonåringen tyst, även om han redan mycket väl vet att Zihao inte tänker på det viset. Det är läskigt, för han förstår inte hur någon kan gilla en sån tanig, spinkig person. "Överskattade? Det är ju så bekvämt!" Påpekat Joshua och lägger sig ner bredvid Zihao, låter fingrarna glida upp mot Zihaos käkben.

”Varför skulle jag tycka att du är äcklig?” Undrade nittonåringen förvirrat och skakade långsamt på huvudet. ”Klart jag inte tycker..du är underbar på alla sätt och vis, Joshua”, försäkrade han snabbt därefter och slingrade armarna om den yngre. ”Nope, kläder är okomfortabla..hm..gör det där ont förresten? Måste typ fråga för den där slangen ser ju inte sådär jättehärlig ut. För dig alltså, jag är bara glad att du får i dig näring och så.” Det var ju det bästa sättet att tänka på - att den där maskinen tekniskt sett räddade livet på Joshua. ”Du får inte dö..lova det..” viskade Zihao plötsligt och klamrade sig fast ännu mer vid den andre.

"Tja.. för att jag ser helt förskräcklig ut?" Resonerar Joshua med ett lätt, bittert skratt. Förhoppningsvis blir han snart bättre, snyggare och mer hälsosam. Artonåringen gosar ner ansiktet mot Zihaos bara bröstkorg och andas lättat ut med slutna ögonlock. Gud vilken tur han har, som hittat Zihao och kommit så nära honom. "Nejdå, det gör inte ont. Kittlas faktiskt rätt mycket." Och det är väldigt obekvämt, men det bestämmer han sig för att inte nämna. Det är väl ändå inte så viktigt? Ögonlocken slås upp, och försiktigt lutar Joshua sig tillbaka med ögonen fästa på den andre. "Klart jag inte ska dö."

”Lovar du det?” Viskade Zihao och började glida runt med fingrarna över Joshuas ansikte. Så sjukt vacker..var det ens möjligt? Kanske allting bara var en dröm? För ingen kunde väl gå och i bli kär i en Zihao? ”För om du gör det, så kommer jag att bli jävligt arg”, fortsatte han med en glimt i ögat, för att sedan ruska på huvudet. ”Nej, jag är faktiskt helt seriös..försök att bli frisk så att du kan flytta tillbaka in med gruppen”, förtydligade nittonårongen allvarligt. De mörka ögonen gled därefter långsamt mot slangen och sedan upp mot maskinen. Det måste väl ha varit omöjligt att den inte var åtmsintone lite obekväm? För nålar var ju hemska saker det.

"Jadå, jag lovar.." mumlar Joshua, sträcker lite på sin rygg för att hamna lite mer bekväm. Nej, han kommer nog aldrig kunna vänja sig vid den hemska slangen, som får honom att se ut som en patient på sjukhuset. Inte för att det nödvändigtvis är dåligt.. Men artonåringen har fått nog av den synen i spegeln. " Jo, så får jag komma till lägenheten och städa upp allt." Med ett litet skratt flyttar han sig närmre Zihao, och lutar sin varma panna mot nittonåringens bröstkorg. En mörk, tjock katt glider in genom dörr springa och hoppar nonchalant upp i sängen, precis som hon brukar göra. "Hon brukar alltid vilja bli kliad på magen och rumpan när hon ska sova, lite som en kattunge." Mimmi är faktiskt rätt gammal, tyvärr, men ändå beter hon sig som en liten kisse. Katten tassar fram till dem, och lägger sig förstrött över deras händer, Joshua har inte direkt något val än att börja klia henne, en gnällig Mimmi vill man inte ha.

Hur sorgligt det än var, så var var det där sista med största sannolikhet sant. Inte för att allting i lägenheten såg hemskt ut - för det gjorde det verkligen inte - men köket, badrummet och rummet som Zihao delade med Jun och Lee..de såg kanske inte sådär jätte inbjudande ut. Självfallet visste de hur man städade och Både Euijin och Wan försökte jämt och ständigt att plocka undan efter dem, tillsammans med CW. Dock lyckades det inget vidare, då allting nästan genast blev stökigt igen efter en halv dag eller så. Äsch, det var inte så hemskt.
”Du kommer nog helt ärligt att få spel när du kommer tillbaka..alltså Lee har typ gett upp och skräpar ner dag ut och dag in. Tyvärr kan jag ju inte direkt säga att jag är något helgon heller..” mumlade nittonåringen och kände hur hettan steg över kinderna. ”Men jag tror att ditt rum är rent coh fräscht i alla fall!” Fortsatte han uppmuntrande och började också klia kissemissen över den fluffiga magen. Gosigt.

Problemet med att vara en perfektionist, och huvudet fylld med tvångstankar som Joshua har, är att han praktiskt taget aldrig kan vara lugn. Nej, kroppen kliar och huvudet kan aldrig ta det lugnt. Artonåringen stirrar på den äldre en kort stund, innan han sätter sig upp i sängen med en djup suck.
"Ja, jag kommer definitivt få spel." Mumlar han, som redan börja känna sig lätt panikartat. Efter han varit här, ska han komma till lägenheten och städa hela rubbet? Jösses, ja hela kroppen börjar klia likt förskräckligt. "Förhoppningsvis är mitt rum fräsch.." mumlar Joshua med rynkade ögonbryn och lägger sig ner i sängen igen och drar Mimmi intill sig. Den lilla kissen spinner djupt medan de två ungdomarna kliar henne till sömns.