rollspelare & tippest prs

Sophia log svagt och gav flickorna en blick som tydligt meddelade att hon visste vad hon gjorde när Henri gick iväg för att fixa med djuren. Hon log sedan mot honom när han återvände och höll hårt i hans hand. Hon gick in i stugan och såg sig omkring, tyckte om det mer än hovet nästan. Hon kollade på Henri med stora ögon och skrattade till.
"Tur det." sade hon bara och drog upp snörningen till klänningen. "Hjälp mig." sade hon tyst och vände honom ryggen, hade inte rörligheten för att lossa på den hårda snörningen mer än vad hon gjort. Hon bet sig på läppen och tittade ner på trägolvet, hela stugan påminde lite smått om klostret. Hon skakade av sig minnena av klostret och fokuserade främst på Henri, sig själv och situationen de befann sig i.

Henri hade börjat öppna sin tygpåse och vänt ryggen mot Sophia men han vände sig snabbt igen och gjorde som hon sa. Han fingrade lätt över hennes rygg innan han långsamt började lossa på snörningen, lite för att retas. Då han dragit sig närmare och närmare henne så drog han äntligen upp snörningen ordentligt så att hon skulle kunna ta av sig klänningen. Han la sina händer på hennes axlar och puttade undan klänningen lite men gav henne ansvaret för att faktiskt ta av sig den.

Sophia rös till och suckade överdrivet då han verkligen tog sin tid. Hon log svagt och tog av sig klänningen. Hon la den på den andra bänken och kröp upp på sängen. Hon drog upp täcket till hakan och granskade honom.
"Hur mår du?" frågade hon och granskade honom, gillade inte att hon inte visste hur det stod till med honom. Känslan av att han dolde något eller höll något inne som var viktigt höll på att äta henne inifrån, ville ju inte att han skulle känna att han inte kunde prata med henne.

Han följde henne med blicken då hon kröp ner under täcket och satte sig bredvid henne, på sängkanten. Hur mådde han? Ärligt talat mådde han bra nu; men han hade inte tänkt något på giftermålet under ridturen. För giftermålet hade han verkligen blandade känslor om, men det ville han inte erkänna. Han kunde inte erkänna det, för då skulle Sophia vilja dra sig tillbaka till hovet och då skulle Henri vara tvungen att se misslyckad ut inför sin far. Ännu en gång.
”Jag mår bra”, svarade han flyktigt innan han lyfte lite på hennes täcke. ”Ska du verkligen sova med underklänningen på?” Ett retsamt leende bildades på hans läppar när han lät sina fingrar vandra försiktigt över hennes mage.

Sophia smekte hans bröstkorg och kollade på honom med stora ögon. Hon höjde på ena ögonbrynet och skrattade till, gillade hans busigare sida. Hon nickade lite och la sig med ryggen mot honom istället för att retas.
"Mhm, ska du sova med kläder på?" frågade hon leendes och slöt ögonen.

Han började kvickt knäppa upp knapparna till underklänningen så att en strimma av hennes nakna rygg blev synlig.
”Det är upp till dig”, svarade han med samma retsamma leende fastklistrat på läpparna samtidigt som han började fösa ner underklänningen för hennes axlar. Han stannade till och la istället ena handen bara någon millimeter från hennes rygg för att få henne att rysa till innan han lät händerna vandra upp till hennes nakna axlar igen.

Henri fick den önskade effekten då hon rös till av välbehag, kunde inte göra annat än det då hans händer var som magi mot hennes nakna hud. Hon log svagt innan hon vände sig mot honom.
"Du sover inte med kläder." sade hon tyst och smekte hans kind.

”Inte?” sa han med en tillgjord frågvis ton i rösten. Han la sin hand över hennes hand och lät fingrarna fläta ihop sig. Han tittade på henne en stund innan han drog tillbaka sin hand och föste bort hennes och reste sig upp.
”Som du vill då”, sa han och drog av sig sin skjorta, som blivit smutsig under ridturen. Han var inte lika omsorgsfull som Sophia med sina kläder och lät skjortan ligga i en hög på golvet. Han satte sig återigen på sängkanten bredvid henne och la fingret under hennes haka och lät deras läppar mötas.

Sophia slöt ögonen i några sekunder och innan hon slog upp de i tid för att se honom dra av sin tröja. Hon höjde lätt på ögonbrynen och satte sig halvt upp. Hon drog upp täcket över brösten utan att släppa honom med blicken. Kyssen hon fick gjorde nästan att hennes hjärta hoppade ut från hennes bröstkorg. Hon la sina händer på hans kinder och drog ner honom i sängen innan hon satte sig över honom.

Det faktum att Sophia plötsligt var i kontroll över situationen förvånade Henri, men det störde inte honom. Istället lät han sina händer leta upp hennes midja under täcket och placerade dem där.
”Inte så oskyldig nu längre?” retades han lite och tittade på henne med ett snett leende.