Rollspelare & Wolfy prs

"Det spelar ingen roll, jag vill ge dig ditt drömbröllop och jag vill att du ska vara frisk då." sade han och smekte hennes kind. Han tänkte inte gifta sig om hon inte mådde bra helt och hållet, ville att de skulle titta tillbaka på den dagen och vara lyckliga.

”Jag behöver inget prinsessbröllop med hundratals gäster, Jase. Det räcker gott och väl med ett litet.” Leah kramade hårdare om hans hand som hon fortfarande bestämt höll i sin, förde den snart upp mot sina läppar för att pussa på hans handrygg.

"Jag vet, men jag bryr mig inte om vad du behöver. Jag bryr mig om vad du vill, vad du önskar, vad du drömt om." sade han allvarligt och kollade på henne med stora ögon.

För varje dag växte bara hennes kärlek för honom. Han behövde inte ens säga något, det var bara alla små saker han gjorde som fick hennes hjärta att smälta.
”Det är inte mitt bröllop. Det är vårt. Det betyder att du också ska vara nöjd,” log hon.

"Jag är nöjd om du är frisk och lycklig." sade han och pillade med hennes hår. Han log svagt och pussade hennes huvud några gånger med ett leende på läpparna.

"Något önskemål måste du väl ha," suckade hon dramatiskt och putade med underläppen, ville inte planera hela bröllopet själv för då skulle hon få dåligt samvete och känslan av att hon enbart tänkte på sig själv.

”Jag planerar vår smekmånad. Du får inte veta något alls.” sade han bara med ett leende på läpparna. Han hade redan små planer i huvudet som han ville sätta igång med.

Leahs ögon tindrande av nyfikenhet då han menade att hon inte skulle få veta något alls om deras smekmånad. Hon ville ju veta! Speciellt nu när han mer eller mindre sagt att det var en hemlighet. Hon satte sig upp i soffan och förde en slinga av sitt mörka hår bakom örat.
"Jag har någonting åt dig," sa hon med ett blygt leende, "vänta här." Hon reste sig upp och kilade iväg.

Jason log stort och såg efter henne. Det fanns väldigt få saker som hade gett honom samma känsla av glädje, tillit och ren och skär lycka. Nästan alla hans lyckliga minnen hade något med Leah att göra, så han kunde knappt vänta tills han fick ge henne samma sak.

Leah återvände med två paket som hade tagit en evighet för henne att slå in, bara för att hon ansåg sig vara dålig på sådant. Det ena paketet innehöll en låda med brev, såna han skulle öppna under speciella dagar. Till exempel då han var ledsen, behövde uppmuntran, väldigt lycklig och så vidare.. Det andra innehöll ett fotoalbum där hon klistrat in hennes favoritbilder av de två och dessutom skrivit om dagen då bilderna var tagna samt hur mycket han betydde för henne.
"Åh nej, nu blev jag blyg." Hon la sina händer på kinderna.