Rollspelare & Wolfy prs

"Heh, rolig du är." sade han och smekte henne över håret. Han trodde inte alls på henne, utan misstänkte starkt att hon skämtade med honom.

"Vad får dig att tro att jag skämtar?" Hon strök med tungan över sina läppar och stirrade intensivt in i hans bruna ögon som hon skulle kunna drunkna i.

"För du skakar alltid." sade han lågt och förklarade med en låg och hes röst när hon skakade på det sättet han menat. Han log smått och kände hur han gick igång bara av att tänka på det.

För en kort stund glömde hon bort att andas, blev nästan lite generad över hans ord men visste ju själv att det var sant.
"Svårt att låta bli vet du," mumlade hon tyst och vickade lätt på ögonbrynen. Med Jason var det svårt att inte göra vissa saker.

"Mmm, jag vet." sade han och kramade hårt om henne. Han kysste mjukt hennes panna och log stort för sig själv. Han kysste hennes läppar istället med ett nöjt leende på läpparna.

Leah vred på huvudet så hon lutade det mot hans axel, vilade sin blick på hans bröstkorg som regelbundet höjdes och sänktes.
"Jase?" började hon efter en stund och sög på sin underläpp medan hon låg tyst längre än hon borde, "är du säker på att du vill det här?" Hon hade ju trott att han efter att ha varit några år tillsammans skulle vara säker, men bara sådär hade han för en period bytt ut henne mot Valerie. Nu när hon hade en ring på sitt finger ville hon vara säkrare än någonsin förut.

"Ja. Om jag lärde mig något om mig själv när jag var utan dig, så var det att jag inte klarar mig. Visst var jag glad och visst slutade jag med drogerna men jag var inte lycklig." sade han lågt och smekte hennes rygg. "Vi behöver inte gifta oss idag, imorgon, eller ens det här året. Vi gör det när du är säker på mig." sade han.

Hans ord fick ett leende att långsamt växa sig fram på hennes läppar. Leah kikade upp på honom efter att ha tagit hans hand i sin och kramat om den.
”Jag är säker, jag vill bara att du också ska vara det.”

"Du är det enda jag är säker på." sade han ärligt och smekte hennes kind. Han drog henne intill sig och slöt ögonen en stund. Han smekte hennes rygg istället och tittade upp på taket efter att ha öppnat ögonen igen.

Tankfullt såg hon på honom en stund innan hon nickade. Hon kunde inte göra annat än att lita på hans ord. För det fanns ingenting hon hellre ville.
”När vill du?” frågade hon sedan, syftade på när han ville gifta sig. Om det var om en vecka, tre år eller tio år.