Rollspelare & Wolfy prs

"Hur känns det? Är allt okej mellan er? Vad hände? Hur gick det till?" frågade hon nyfiket och satte sig ner på sängen. Hon log stort mot henne och kollade på henne med stora ögon.

Ett tyst litet skratt lämnade hennes läppar åt alla frågor Penelope kastade på henne. Hon berättade om allt som hänt och lutade sig slutligen mot väggen.
"Jag vet inte riktigt.. jag är givetvis glad, mitt hjärta skulle liksom kunna spricka av lycka, men samtidigt.." Hon avslutade inte meningen, Valerie och allt det där spökade fortfarande i huvudet på henne.

"Men samtidigt så har du inte glömt det som hänt?" sade Penelope försiktigt och tog försiktigt hennes hand för att krama om den som stöd.

"Nej, det kan hända igen." Leah ryckte på axlarna, försökte se oberörd ut men lyckades nog inte så bra med den saken. "Kanske vi aldrig kommer så långt att vi faktiskt är gifta."

"Jag trodde aldrig att jag och Nate faktiskt skulle gifta oss men jag litade på honom och hans kärlek till mig." sade hon och kramade lätt om hennes hand.

"Jag litade också på hans kärlek till mig men det slutade ändå med att han valde Valerie istället för mig." Nu kanske hon lät lite väl bitter men hon ville inte leva med en konstant liten gnagande känsla inom sig, ville inte tävla med någon annan tjej.

"Men han kom hit ju, han lämnade Valerie för dig. Han måste väl ha insett hur fel han har. Jag vet att jag inte känner Jason lika bra som du, men han skulle inte fria ifall han inte var säker." log hon.

"Eller så vet han inte vad han vill." Leah såg på Penelope innan hon öppnade dörren till sitt rum, ville inte prata mer om saken eftersom hon inte upplevde att någon delade hennes dumma synvinkel ändå. Hon gick ner till vardagsrummet för att sätta sig ner i soffan.

"Han vet nog exakt vad han vill. Prata med honom." sade hon och suckade tyst då Leah bara gick iväg. Hon kliade sig i nacken och gick till Nate istället som satt och pratade med Jason.

"Det finns mat i köket om du vill ha." Philip gav henne en menande blick. Hon log smått mot honom och nickade, uppskattade att han såg efter henne trots att han inte behövde.