Yehet och Kkaebsong [PRS]

Underläppen putade fortfarande missnöjt när Joshua kom tillbaka med popcornen. Jo, i nittonåringens egna ögon så var han helt oskyldig och änglalik. Host, host.
”Ja, vad är det som låter så konstigt med det om jag för fråga?” Undrade Zihao och sköt ut hakan, samtidigt som han fiskade upp några popcorn ur skålen och slängde in dem i munnen. ”Bara för att jag inte ser oskyldig ut betyder det fan inte att jag är det”, fortsatte han strävt och lipade mot den yngre, innan han greppade tag om ytterligare en näve med snacks.

Huvudet faller som många gånger innan på sniskan när han får en sån där konstig, rätt uppenbar fråga. Joshua rynkar lite på de perfekta ögonbrynen innan han slår sig ner bredvid Zihao i soffan. En liten kissemisse stryker sig över hans fötter, innan han skuttar upp och går i ringar, för att sedan lägga sig i Joshuas knä. Jo, Bobb har alltid varit rätt rolig av sig, aningen korkad. Kissen slickar sig om tassarna medan Joshuas fingrar kliar honom över öronen och rumpan, det har han alltid gillat. Ja, artonåringen känner sina katter mycket väl.
"För att du inte verkade tala hundra procent sanning Zihao. Jag tror säkert att du är grön, och jag tror att du menar till viss del vad du säger. Men jag tror även att du inte var fullständigt ärlig." förklarar han och lutar sitt huvud mot nittonåringens axel.

”Jag är faktiskt ärlig till tvåhundraelva procent”, knorrade Zihao och började trycka in nävar med popcorn i munnen. ”Eller alltså, oskyldig på alla sätt och vis är jag ju inte. Om det är någon som är en sann mästare på att hamna i slagsmål så är det jag”, erkände han därefter och vände blicken ner i skålen, som redan var halvt om halvt tom. ”Äsch, alla är vi bra på någonting som man inte direkt borde vara stolt över att vara på på”, konstaterade han bestämt och nickade några gånger. Ögonen vandrade sakta över mot Joshua och fäste sig diskret på artonåringen. På tal om det där så visste de inte speciellt mycket om varandra egentligen, eller hur? Visst, Zihao visste att den andre kom från Japan och hade bott i England, att han hade en mamma och en bror, delade en lägenhet med tre katter och var sjukt begåvad..men vad mer? Historian måste varit längre än så. Precis på samma sätt som nittonårongens egen uppväxt var en hel historia för sig.

Joshua nickar långsamt, huvudet mot den äldres axel och ögonen hänfört fästa på popcorn skålen. Nittonåringen trycker i sig, näve efter näve, han själv har inte snott till sig en enda, vilket kanske är bra det.
"Jag är rätt stolt över allt jag är duktig på.." påpekar artonåringen fundersamt, jo det finns inte direkt något han är duktig på som han ångrar sig om. Är det konstigt? Nej, Joshua tycker åtminstone inte det. Blicken glider förstrött upp mot Zihao, vars ögon verkar ha fastnat på den lilla artonåringen. "Vad tänker du på?"

Zihao ryckte lite på axlarna och vände kvickt bort blicken, fäste istället de mörka ögonen på tv-skärmen. Vad tänkte han ens på? Ett förhållandes fundamentala delar? Tja, det var väl någonting liknande i alla fall.
”Jag vet inte riktigt faktiskt..typ att jag inte vet någonting om dig förutom de mest basic stuff”, mumlade han trevande och började äta upp popcornkärnorna som låg kvar längst ner i skålen. ”Vad är din favoritfärg? Till exempel alltså. Vad är din favoritmat? Alltså, du förstår vad jag menar”, konstaterade nittonåringen och himlade lite med ögonen.

Med en lätt liten suck sätter Joshua sig rakare i ryggen, för att dra benen tillbaka i skeäddarställning.
"Jag gillar vit och lila," berättar han fundersamt medan han gnager sig i underläppen, nickar för sig själv jo, det är nog hans favoritfärger. "När det kommer till mat har jag ingen specifik som jag gillar.. har du någon?" Frågar Joshua medan fingrarna pillar med Bobbs tjocka päls.

”Tja, jag gillar allt som är starkt och salt”, svarade Zihao dröjande och kröp ihop intill Joshua med en liten gäspning. Fan vad trött han var, men vågade inte erkänna det. Den yngre verkade inte ha någon lust att gå coh lägga sig och helt ärligt ville nittonåringen spendera mer tid vaken, så att de kunde fortsatta prata om allting mellan himmel och jord. ”Och så gillar jag verkligen tårta med osötad grädde. Förstår mig verkligen inte på sötad grädde, den förstör ju bara allt!” Knotade han sedan och rynkade på ögonbrynen. ”Tycker du om sötad grädde? För heads up, jag kommer aldrig att äta någonting med söt grädde..usch.”

Det är rätt uppenbart att nittonåringen bredvid honom är alldeles utmattad, med tanke på hur han gäspar och verkar somna vilken sekund som helst.
"Vill du gå och lägga dig? Vi kan göra det Zihao, det är lugnt.." berättar Joshua med ett leende, kanske han inte behöver använda slangen idag? Han ser trots allt helt sjuk ut då, döende. Med den genom näsan och armarna, usch. Artonåringen skrattar tyst, lämnar en puss på pojkvännens huvud innan han ställer sig upp för att pausa person. "Du pratar med fel person, jag gillar inte grädde alls."

Att Joshua märkt att Zihao var sjukt trött, var inte konstigt. Inte konstigt alls, med tanke på hur ögonlocken hängde och gäspningarna som jämt och ständigt letade sig fram. Däremot kände han sig jävligt skamsen över det, av någon underlig anledning.
”Jo..det kanske är bäst att vi gör det, så slipper jag somna i soffan”, sade nittonåringen och slingrade armarna omkring den yngre med ytterligare en gäsp. ”Tänker sova i din säng dock, så vänta dig inget annat..och med det menar jag att jag kommer sova med dig vart du än sover. Punkt slut, inte förhandlingsbart”, fortsatte han med ett litet flin och gosade ner sig ytterligare.

Att sova med en Zihao omkring sig skulle artonåringen verkligen inte ha något emot.. Men vad skulle den äldre tycka om den där äckliga, kusliga sprutan som ska stickas in i hans armar? Zihao gillar ju verkligen inte sprutor.
"Det låter fint fint.." mumlar Joshua och drar med sig den stora jöttebebisen in till sitt rum, och knuffar försiktigt ner honom på sängen. "Dock kanske du får mardrömmar om du sover hos mig.." lägger han till, drar av sig sin vita långärmade tröja, drar på en oversized turkos långärmad och ett par mjukisbyxor. Visserligen är det lite skämmigt att byta om framför Zihao.. Men han måste vänja sig. Definitivt med den här fula, läskigt smala kroppen. Usch.