Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Vad hände? Ena dagen var vi bästa vänner. Ingenting kunde komma oss emellan. Vi var extremt lika i personlighet och intressen; Vi spelade samma sport, tittade på samma serier och läste samma böcker. Vi hade Weasleytvillingarna som favoriter i HP; Jag gillade Fred bäst och du Georege, vi hade alltså en varsin Weasleytvilling. Därför kunde vi kalla oss "Weasleytvillingarna 2.0". Vi kunde skratta i timmar åt någonting som inte alls var kul, bara för oss. Vi sov över hos varandra och berättade spökhistorier och hade kuddkrig och åt sourcreamchips så att hela rummet blev fullt av smulor. Vi gjorde musical.ly:s tillsammands och gjorde massa skådespel och parodier. Vi planerade ett tag att skaffa en yt-kanal och ladda upp det på. Den tiden är förbi nu. Länge förbi.

Det var vid slutet av 2016 som jag märkte att du förändrats. Det är inget fel att förändras, folk växer upp och det får man bara acceptera. Men det var något som inte stämde. Du verkade sur på mig. Du undvek mig. Du pratade knappt ens med mig. Men jag intalade mig själv att du kanske bara var trött eller lite nere, att det kanske inte handlade om något jag hade gjort. För jag kunde inte för mitt liv komma på vad. Men innerst inne förstod jag ändå att det handlade om mig. Du slutade svara på mina sms. Om jag frågade dig om vi skulle skypea svarade du att du inte kunde. Sedan frågade din andra kompis i vår gruppchat. Du sa självklart ja till den personen. Varje gång jag frågade om om vi skulle ses, svarade du "Kan nog inte då", även om jag inte ens hunnit föreslå något datum. Sedan kom den där hemska dagen då det bröt upp totalt mellan oss.
Det var en liten skitgrej, som blev så stor. Jag vet att jag gjorde fel, men det blev säkert ett litet missförstånd mellan oss, eftersom det skedde på sms.
I samma veva fick jag äntligen den verkliga förklaringen till att du undvikit mig under ett halvår. Du sade att jag var barnslig och och omogen och jobbig, att hon kände sig som en vuxen tillsammans med en barnunge. Jag tog åt mig ordentligt. Inget jag försökte säga och förklara hjälpte. Efter den dagen pratade vi inte mer. Varje gång vi sågs betedde vi oss som främlingar. Bara ett halvår tidigare hade vi varit oskiljbara. Nu var vi skilda för alltid.

Det har nu gått två år. Två långa år. Vi pratar aldrig. ALDRIG ALDRIG ALDRIG. Vi säger inte ens hej när vi ser varandra. Jag kan nog nästan räkna på en hand hur många ord vi har sagt till varandra irl under de här två åren.

Jag vet att saker kan förändras. Jag vet att vi kanske kan bli vänner igen. Vi har nu börjat säga hej till varandra igen. Du har börjat le lite när du ser mig.
Men jag tror inte vi kan reparera den här gamla vänskapen. Vi får i så fall börja om på nytt, och lära känna varandra igen. Vi har båda förändrats så mycket och är så olika i jämförelse hur vi var förut.

Det var du som tipsade mig om mugglis, det var du som var bäst på att duellera och du som först köpt en uggla. Nu är jag Master of death och har 265 forumpoäng. I duellklubben är jag snart level 20 och jag har ett eget quidditchlag. Jag minns hur sura vi båda var att man inte kunde spela quidditch. Detta är nu som mitt andra hem och allt är tack vare dig. Du är ju såklart aldrig inne längre, och det kan jag förstå. Men om du av en händelse skulle gå in här och kanske läser det här just nu, vill jag bara säga att jag alltid är öppen för en duell, även om jag alltid failar på reducto.♥

Nu får du väl ge dig. Du kan inte bli arg på grund av det där, inte ens en tre åring skulle bli det

Sluta säg att du är dålig. Du är inte det, okej?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det gör så ont att se dig såhär. Älskar dig mer än du någonsin kommer förstå! ♥

Jag orkar inte. På riktigt. Jag fattar inte hur du kan vara så blind att du inte ser hur dåligt jag mår. Att du inte märker hur gärna jag vill att du hjälper mig eller hur gärna jag bara vill ha närhet. Jag vet att du kan, du såg det förr, men nu har du fastnat i dina problem och ser inte mig.

FUCK YOU YOU PUSSY ASS BITCH VARFÖR VAR DU OTROGEN

jag menade inte att vara otrogen

DU är INTE förlåten

fakk u

Keep fighting

Jag förstår ditt humör så bra, jag känner också på samma sätt i de flesta fall