Rollspelare & Wolfy prs

"Valerie är bara en kompis. Jag- det tog mig ett tag att fatta vem jag faktiskt hör hemma med och ja, det är inte Valerie utan det är ett annat ex. Hon är lite psyk men inte så att man blir rädd utan sexigt psyk typ, fattar du vad jag menar? Men jag vet inte om hon fortfarande vill vara med mig, eller ens ge mig en chans." sade han och hummade lite.

Svaret på båda hans funderingar var ja. Givetvis ville hon fortfarande vara tillsammans med Jason och ge honom en chans, men samtidigt så var hon rädd. Hon hade trott att han varit precis lika säker på dem och deras förhållande som hon varit, men det hade han ju uppenbarligen inte varit så hur skulle hon kunna veta och lita på att han var det nu?

"Jag betedde mig riktigt illa mot dig, Leah. Förlåt, ärligt förlåt. Det var det absolut dummaste jag kunnat göra, att lämna dig alltså... Jag har tänkt på dig varje dag." sade han och kollade på henne med stora ögon.

Hon ryckte på axlarna och stannade upp. Det var väl inte enbart Jasons fel, hon hade kunnat försöka mer. Hon borde inte ha låtit honom gå. Men samtidigt kunde hon inte låta bli att undra om det inte hade varit fel av henne att hålla honom tillbaka. Kanske han hade behövt den här tiden åt att fundera ut vad han ville.

"Jag älskar dig, det kommer alltid vara du Leah." sade han lågt och stannade framför henne. Han tvekade lite men la försiktigt sin hand på hennes kind. Han rynkade lite på pannan och tittade på henne. "Om du inte känner samma så förstår jag, jag hoppas bara att vi ändå kan vara vänner."

Till en början höll hon envist blicken fäst på sina skor innan hon blev tvungen att se upp på honom. Även om hon hade försökt hålla sig från honom så skulle hon inte klara av det länge. Inte nu när han var tillbaka där han hörde hemma. Åtminstone där hon ville tro att han hörde hemma.
"Är du galen? Precis som om mina känslor för dig skulle ha gått upp i rök." Hon log lite mot honom.

Jason sken upp i ett leende och drog henne intill sig i en hård kram. Han hade verkligen saknat henne, hans alldeles egna solstråle. Han kysste hennes huvud och slöt ögonen en stund, njöt bara av hennes närhet.

Leendet växte sig lite större då han kramade om henne. Hon la sina armar om hans midja för att sjunka in i omfamningen, hade saknat honom ofattbart mycket. Hon ville aldrig någonsin förlora honom igen.

"Jag har en till present till dig." sade han försiktigt, visste inte alls om det var rätt läge till att ge den presenten men han såg inte heller anledning till att vänta. Han älskade henne mer än allt annat.

"En till?" sa hon och rynkade smått på ögonbrynen och fingrade på armbandet igen. Han behövde inte ge henne presenter och slösa sina pengar på sådant, hon var glad och nöjd bara av att ha honom där.