Rollspelare & Wolfy prs

"Jag vet att hon fyller år..." sade han och rynkade på pannan, han hade inte helt glömt bort det. Han nickade lite och kliade sig i nacken. "Säg inte att jag är här, jag vill inte förstöra hennes dag utan jag vill bara... Är hon okej?" frågade han, han hade inte sagt till någon att han var med Valerie.

”Jason..” började Jessica med en suck men tystnade då dörren öppnades och hon hörde Penelopes och Leahs röst. Fan. Varför hade de kommit hit? Varför nu? Hon hann inte göra något heller förrän tjejerna kommit ut till vardagsrummet.

Jason spärrade upp ögonen och kollade stressat på Jessica när han hörde Leahs röst. Han gnällde lite och drog handen över ansiktet, kände sig aldrig nervös men av någon anledning blev han det. Han hade inte träffat Leah på länge.

Leah stannade upp då hennes blick landade på Jason. Leendet bleknade långsamt bort. Vad gjorde han där? Hon gick förbi honom uppför trappan, antog att han var där för killarnas skull ändå. Hon satte sig ner på sängkanten, hade inte varit inne i rummet på väldigt länge.

Jason suckade lågt och följde henne med blicken. Han hälsade snabbt på Penelope och pussade hennes panna innan han gick upp. Han kikade in i alla rum tills han hittade henne, skulle inte hålla sig längre än så.
"Hej..." Han skulle slå till sig själv. Hej? Vad höll han ens på med? Han skakade lite på huvudet åt sig själv och drog handen över ansiktet.

Leah vände inte på sig då hon hörde han röst. Hon visste inte varför han var där eller vad han ville henne längre. Istället stirrade hon på sin egna spegelbild. Hon hade gått upp i vikt lite men någon stor skillnad var det inte. Hon var fortfarande ganska smal utan mycket former.

"Jag är ren nu." började han och tog försiktigt ett litet steg mot henne. Han kliade sig i nacken och svalde hårt, ville bara hålla om henne nu när hon stod där framför honom. Hur, ehm, är du okej?"

Efter en stund vände hon sig om mot honom.
”Bra.” Det var skönt att höra att han tagit hand om sig åtminstone, kämpat för att bli ren. ”Jag lever.” Vad för slags svar han förväntade sig visste hon inte men det hon gav honom fick han nöja sig med.

"Jag har saknat dig." sade han och kollade på henne med en uppriktig blick. Han hade verkligen gjort det, vad han skulle göra med Valerie fick han lösa senare men allt som spelade roll för honom var Leah.

”Jag vet inte vad du försöker åstadkomma här.” Om han trodde att det bara var att dyka upp och säga några gulliga ord för att hon skulle falla pladask, så var han fel ute. Hon backade ett steg längre från honom.