PRS botillia1 & Lupple

Han kunde inte låta bli att skratta svagt.
- jo de tittar, du kanske inte märker det men det är väldigt tydligt. Till och med Vera sa att du var oerhört vacker, så alla vet om det sa han med ett skratt och lät handen ligga kvar där. och han såg ner i den fulla korgen.
- har du något mer eller ska vi betala? La han till och höll henne nära sig medan han såg runt på alla sakerna och sedan ut genom fönstret, det var fortfarande mulet ute.

Hon såg på honom och log stort. " Låt dem titta, du är den enda som får röra." Viskade hon och lutade sig mer mot honom och studerade sedan korgen.
" Bara vagnen då." Sa han och skrattade lågt. "Men annars tror jag att vi har en bra start." Log hon ärligt och rörde sig mot kassan med armarna tätt omkring honom.

Han nickade och höll korgen medan han gick bredvid henne. Han gick till kassan eftersom hon fixade vagnen åt dem. Det var Vera som stod i kassan, hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig så hon gav dem ett litet leende innan hon började scanna in alla varor och lägga i påsar och körde även fram en vagn som hon hjälpte till att fälla ihopa för att få in i bilen.

Amelia såg på henne och log tillbaka.
" Det var trevligt och träffas även om jag inte var så trevlig. Ledsen för det. Men tusen tack för hjälpen med vagnen den kommer nog bli perfekt." Sa hon och log vänligt och lät faktiskt vänlig och kände sig vänlig.
Vera verkade ju som sagt vara en trevlig prick.

Vera gav henne ett leende.
- helt ärligt Amelia. Du borde inte vara svartsjuk när han pratar med andra utan det är han som borde vara svartsjuk över dig. Du är helt klart den snygga i ert förhållande sa hon med ett litet leende och slog in summan på kassan medan Theo betalde vad det kostade. Han räckte lätt ut tungan åt Vera med ett litet leende.

Amelia såg på henne och skrattade till. Självklart älskade hon komplimangen men i hennes ögon fanns det ingen vackrare än Theodor på jorden.
" Det var vänligt sagt. " Sa hon leendes och såg upp mot Theodor.
"Men i mina ögon är han den vackraste som finns." Sa hon och kramade hans ena hand lätt.

Theodor log svagt och kysste hennes panna mjukt innan han tog påsarna.
- hejdå vera, det var jättekul att träffa dig igen sa han och gav henne en lätt kram innan han vände sig mot Amelia.
- något mer du vill göra? Frågade han.

Hon såg på honom och studerade kassarna och vagnen. Hon skulle rimligtvis kunna gå runt här hela dagen och inte göra något vettigt alls men hon började bli väldigt trött och hungrig.
"Äta och dricka." Viskade hon och såg på honom innan hon lutade pannan mot hans axel.
"Så det är nog bäst att börja åka hemåt." Sa hon efter en stunds tystnad och vände upp blicken mot honom och log svagt.

Han nickade och gick ut från köpcentret och mot bilen. Han måste upp bilen och började lasta in både vagn och alla kassar i bilen innan han själv satte sig och väntade på att hon skulle sätta sig i bilen. Theodor satte på sig bilbältet och såg sig runt på alla människor.

Amelia klev snabbt in i bilen och bältade fast sig och slöt ögonen för att sedan öppna dem igen.
"Ville du kolla på nått annat?" Sa hon och studerade honom och log svagt.