Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Det kom åtminstone inga protester och hon knuffade inte bort honom, så någorlunda välkommet måste det ändå ha varit. Tydligen mer än vad han först hade trott, då hon faktiskt började gå dit med hans hand i sin. Han kramade lätt hennes hand, önskade att han kunnat göra mer för henne men fick bara försöka finnas där. Han lade sig åter ner på sängen intill henne igen, han var bra sömnig ännu så det var en lättnad att få lägga sig igen. Han skakade lätt på huvudet.
"Ingen fara, jag sov för en gångs skull inte så djupt", sade han och lyckades få fram ett litet leende i hopp om att kunna lätta upp stämningen några uns. Det övergick dock strax istället till en gäspning, lade armen om henne i hopp om att skänka henne någon slags trygghet innan han slöt ögonen igen med stora chanser till att somna vilken sekund som helst hängde över honom.

Trots att hon inte fick någon mer sömn så låg hon kvar i sängen. Hon ville inte riskera att väcka Ederel igen, han såg så fridfull ut då han sov. Då klockan var sju på morgonen hade hon dock fått nog av att ligga i sängen så hon steg upp. Hon gick fram till garderoben för att klä på sig: frisk luft skulle kanske göra henne lite piggare. Eftersom hon knappt sovit under natten, och med tanke på allt som hänt under gårdagen, var hon som en tickande bomb som kunde explodera vilken sekund som helst. Hon skulle med andra ord ha oerhört lätt att börja gråta över saker och ting denna dag. Mer än vanligt, vill säga. Grace fortsatte ut till vardagsrummet för att titta på teve, hittade en dokumentär som handlade om olika djur runt om i världen. Det här avsnittet fokuserade dock mest på djuren i Arktis.

Ederel lyckades sova sig igenom resten av natten, han brukade sällan ha problem med det utan sov som en stock även efter att hon senare klivit upp. Det var först en knapp timme senare som han vaknade till liv igen och klev upp, drog på sig åtminstone ett par byxor innan han gick ut för att leta upp henne. Han fann henne dock rätt snabbt, slängde en snabb titt på tv:n för att se vad hon såg på innan han gäspade lätt.
"Godmorgon sötnos. Är du hungrig?", frågade han, smet fram för att ge henne en snabb puss - själv var han bra hungrig redan, något som inte heller var särskilt ovanligt för att vara honom.

Grace vände lite på huvudet då hon hörde fotsteg närma sig vardagsrummet. Ederel hade vaknat till liv igen.
"Nej," svarade hon med en liten axelryckning, snyftade till. En fluffig vit hare hade blivit jagad av en fjällräv men lyckats ta sig undan. Vilket hade triggat fram tårarna eftersom hon hoppats på att haren skulle klara sig.
"Den klarade sig," talade hon om för Ederel och log lite, vände sedan blicken mot teven igen för att koncentrera sig på programmet som ändå snart skulle sluta.

Ederel suckade lite lätt, han hade hoppats på att hon ändå skulle vara hungrig då han ändå hade svårt att tro att hon ens skulle ha ätit något sen tidigast gårdagen. Vilket innebar att hon verkligen skulle behöva det nu.
"Du borde få i dig någon mat", sade han envist, slog sig inte ner då han ändå tänkt sig gå ut i köket för att hitta någon frukost till sig själv och förhoppningsvis också för henne. Han rynkade pannan lätt för att försöka förstå varför hon snyftade och vad hon ens syftade på, för att sen inse att det var något i programmet och log smått.
"Och du behöver äta ifall du ska klara dig", sade han envist.

"Jaha men jag är inte hungrig," envisades hon. Grace ville inte ha någonting att äta nu, men hon kunde tänka sig att äta senare då det skulle smaka bättre. Hon stängde av teven då programmet var slut och tassade efter Ederel till köket.
"Vi kan gå ut och äta?" föreslog hon och la armarna om honom bakifrån. En mysig promenad först i det fina vädret, sedan kunde de leta upp något trevligt kafé där de kunde äta frukost. Eller brunch, beroende på vad klockan var när de väl var framme.

Ederel suckade återigen, men kunde inte direkt klaga något på hennes envishet heller - han visste med sig att han var precis lika envis om inte värre själv. De var nog allldeles för lika varandra i just det avseendet.
"Du måste fortfarande äta för det ju", sade han envist, log dock då hon verkade ha mjuknat lite och lade armarna om hennes.
"Nu börjar det likna nåt. Får jag dig till att äta då så tycker jag vi satsar på det", sade han med ett litet leende och vred sig för att kunna se på henne istället och lägga armarna kring henne.

Med ett halvt leende besvarade hon kramen, vilade sin kind mot hans bröstkorg och slöt ögonen. Hans kramar var något av det absolut bästa hon visste. Grace ställde sig på tå för pussa honom på läpparna innan hon släppte taget om honom, tassade iväg till sovrummet för att snygga till sig lite.
Väl ute så andades hon in den friska, ganska kyliga luften. Det var december men fortfarande hade de inte fått snö på marken. Hon stannade upp för att rätta till sin mössa, och tog därefter på sig sina fluffiga vantar innan hon såg upp på Ederel med ett leende. Hon var i alla fall redo att gå.

Ederel fick ändå säga att det var lite av en framgång att få med henne ut och äta, han hade ändå väl förstått ifall hon inte ville gå ut och göra något idag. Det skulle verkligen ha varit befogat. Men det här var väl ett gott tecken. Efter att ha gått och fått på sig en tröja, och sen även ytterkläder då det ändå var rätt kyligt numera, klev han ut efter henne och log mjukt tillbaks. Efter att ha stängt och låst efter dem började han gå, insåg dock att han inte visste vart.
"Var nånstans vill du äta?", frågade han med ett leende.

"Jag vet inte." Grace ville inte fundera på mat nu heller utan hon ville promenera. Att vara stilla gjorde henne rastlös. Dessutom tänkte hon mer på det som hade hänt och det ville hon undvika. Egentligen borde hon försöka bearbeta det som hänt istället för att begrava allt inom sig och försöka glömma det. Hon började gå bredvid honom, sa inte mycket alls utan gick under tystnad. Kaféer fanns det gott om i den lilla staden så de skulle åtminstone inte kunna klaga på att det inte fanns något att välja mellan. Grace brydde sig inte så mycket om var någonstans de skulle gå in utan lämnade över bollen till Ederel.