LärareXelev

Snape såg på henne och fortsatte prata så lugnt han kunde.
Han behövde sova han med men än kunde han inte lämna henne, inte fören han fick höra att hon skulle bli okej.

Hon drog efter andan som att hon hade blivit bränd och slog upp ögonen. Hon kände paniken skölja över henne och så professor Snape vid hennes sida. Hon klängde sig genast fast vid honom och började gråta

Snape var inte beredd på detta, han var inte ens van vid någon särskild närkontakt.
Inte av detta slag.
Men han la armarna om henne och fortsatte prata med henne.

Hon hulkade och tänkte inte då på att hon omfamnade en lärare. Hon behövde bara någon att luta sig mot. Hon lyssnade till hans dova stämma och försökte lugna ner sig. Hon hörde klackar mot golvet komma gåendes mot de. Madam Pomfrey

Snape såg Poppt komma gående och han svalde och sa.
- Poppy....hon vaknade och, ja det var hon som...

Han ville inte att Poppy skulle tro något om honom.

Poppy gav honom en menande blick och vände sin blick mot Miss Garrick.

- Miss Garrick..? Miss Garrick?

Upprepade hon då eleven inte verkar vara kontaktbar.

Snape såg på Poppy och sa.
- Inte den där blicken Poppy, du vet att jag inte har den sortsens relation, inte med barn i alla fall.

Han såg ner på Miss Garric och sa.
- Miss Garrick, eller Amelia, kan du höra mig?

Poppy tyckte att Severus var en av de mest professionella lärare hon träffat och skulle aldrig tro något sånt om honom. Hon började gå fram mot flickan som inte hade svarat Severus

Snape suckade, han visste att detta var en slags reaktion för förbannelsen och sa.
- Det är nog ingen fara Poppy, detta är en av Sectumsempras efterverkningar som drabbar en del.
Hon kommer att komma ur det.

Hon nickade mot honom och tog tag i miss Garricks axlar och försökte lägga henne ner på britsen. Genast började hon gråta mer och Poppy försökte trycka lite hårdare