rollspelare & tippest prs

Sophia rynkade lite på pannan, hade inte förväntat sig att få samma fråga tillbaka. Hon visste verkligen inte ifall hon hade några tvivel eller inte.
"Jag vet inte... Nej, jag tror inte jag har några tvivel." sade hon osäkert och suckade lågt. Hon visste inte ifall det hela ens var en bra idé, ju längre de kom från slottet desto mer verkligt blev deras impulsiva beslut om ett hemligt giftermål.

Sophia verkade inte heller vara så säker. Kanske var det en dålig idé? Inte för att de hade någon annan chans med varandra men... Tänk så ångrade de sig? Han stoppade hösten och hoppade av.
”Vi stannar lite”, sa han och tittade mot damerna som även dem stannade. Sedan vände han sig mot Sophia med ett visst allvar i både sin blick och kroppsspråk.
”Vi måste prata”, sa han och sträckte fram handen som en assistans för henne när hon skulle ta sig ner från hästen.

Sophia rynkade lite på pannan och följde honom med blicken innan hon sneglade mot sina vänner som även de klev av hästarna. Hon kollade på Henri igen och försökte att inte gripas av panik, utan tog hans hand och hoppade ner från hästen.
"Inte här." sade hon tyst och började gå lite, ville inte släppa hans hand.

Han nickade förstående. Det var inte konstigt att hon ville ta konversationen i enrum; det kunde möjligtvis bli väldigt personligt. Han lät henne styra ett par steg innan han själv tog över kontrollen och gick ut bland de täta träden och ställde sig bakom ett. Han lutade sig bakåt mot trädstammen och släppte taget om hennes hand, samtidigt som han försökte skapa ögonkontakt.
”Vill du ens göra det här längre?” frågade han och tittade allvarligt på henne.

Sophia gick efter honom och försökte skapa någon slags ordning och reda i hennes tankar. Hon tittade upp på honom när de stannade och rynkade lite på pannan.
"Ja, klart jag vill men jag är rädd. Jag har aldrig gjort ett så här stort eget val, det är inte ens jag som väljer när jag ska ta ett bad. Nu väljer jag när jag gifter mig, och med vem." sade hon hest och kollade på honom med stora ögon. Hon var inte heller van vid att vara impulsiv, eller att ens drömma om att få vara det heller.

Han tittade på henne då hon pratade men pillade på barken bakom sig med sina fingrar, för att inte låta rastlösheten anlända. När hon pratat klart fortsatte han titta in i hennes ögon under ett par sekunders tystnad innan han drog enda handen genom sitt blonda hår, som blivit rufsigt av vinden som blåst förbi.
”Men vad är starkast då?” frågade han tillslut och tittade ner i marken. ”Din vilja eller rädsla?”

"Jag vill vara med dig, Henri. Det är det enda viktiga. Jag har äntligen chansen att göra som jag vill och jag vill vara med dig." sade hon och tog försiktigt hans hand. "Hur känner du? Helt ärligt." sade hon och bet sig nervöst på läppen, kunde ju gissa på att han ville ha henne lika mycket men hon vågade inte riktigt påstå sig vara säker på något.

Skulle han uttrycka sina tvivel eller skjuta undan sina egna känslor ännu en gång? Han drog tillbaka sin hand som Sophia tagit tag i och förde den till sin panna.
”Kommer jag älska dig hela livet?” hans fråga var förstås fånig; kungligheters giftermål handlade mycket sällan om kärlek, varför skulle det göra det nu? Men Henri brydde sig - han ville inte vara gift med en kvinna som han inte älskade.
”Förlåt, jag... Jag vill gifta mig med dig”, fortsatte han och bet sig osäkert i läppen och undvek fortfarande hennes blick. ”Men jag vet inte..”

Sophia kollade förvånat på honom men tittade snabbt bort, förstod vad han menade. Hon nickade lite och höll blicken på allt annat än honom.
"Hur vill du göra, Henri? Det är upp till dig." sade hon hest och la armarna om sig själv. Hon tryckte in sina naglar i sin arm för att inte börja gråta, hade ju gjort otroligt många tabbar och vågade inte ens ha några förväntningar längre. Hon kollade på honom igen och bet sig på insidan av sin kind.

I nuläget ville han gifta sig, trots sina tvivel. Och om han skulle tappa känslorna så skulle han alltid kunna ta en älskarinna; men det ville han inte säga nu. Även Henri förstod att det skulle vara extremt förudmjukande om ens make tog en älskarinna.
”Jag vill göra det”, svarade han snabbt, kanske lite för snabbt, innan han la sina armar runt henne och pussade henne mjukt på huvudet.