Voldemort vann (Roll för alla)

"Sluta klappa mig på axeln, jag är faktiskt ingen hund." flinar Leonora och reser sig upp. "Vänta." ropar hon efter Tains och drar staven utmed kroppen. Att sova med kläderna på är inte det bästa och hon frächar upp dem och reder ut sitt toviga hår.
Sedan springer hon ikapp Tains. "Tänkte vi kunde göra sällskap." ler hon.

Jag skrattar ett glatt skratt jag inte har skrattat sen pappa sa att han var den smartaste trollkarlen i världen. " jasså inte?!" skrattade jag när Leonora kommer ikapp med betydlig förbättring edert hon hade sovit. " visst!" sa jag och log mot henne. Vi går för bi en tavla som tittar på oss konstigt " vad glor du på? Har du alldrig sätt två tjejer som går bredvid varanndra?" skrattar jag till gubben i tavlan. Han kollar änu konstigare " ne madam, särskilt inga som är så näsvis som du iallafall!" sa han och kollade stint på mig. Jag tittade inte mera på honom utan fortsatte framåt med Leonora. När vi kom fram var det några av prefeckterna som satt han den för munnen och flämmtade när dem såg att Leonora inte var en prefeckt längre.

((Jag känner mig oaktiv, vad ska jag skriva))

[Samma här... Kan Nathan reagera på det Aily berättade]

[Asså... >.< han reagerade. Men Aily har inte berättat något... hon har ju bara visat märket.]

"Vad hände?" frågade en av dem och kastade en blick på Tains med. "Ordervägran." sa Leonora och ryckte på axlarna. Egentligen var det skönt att slippa, hon var gladare än vad hon vart på länge. Med en knyck på nacken vänder hon på klacken och löämnar dem, i stum häpnad. Och de går vidare ner till salen.

Jag flinar åt deras miner och följer efter Leonora utt till matsalen. Jag sätter mig på en plats bredvid Leonora och tittar på all mat som kommer fram. Dagens special var kyckling vingar med, ris. Bröd i överflöd, massor av såser och tre olika drycker som man häller upp i brons koppar. Jag nickar åt Leonora och börjar ta mat.

"Smaskigt" säger Leonora och tar för sig utav maten. Hon hugger in och käkar glatt fyra vingar på raken. Hon hade fått tillbaka matlusten och kände hur hungrig hon var. Folk stirrade på dem, förmodligen förvånad över att de två satt vid varandra utan att slå ihjäl varandra.

"Jag fick det för två veckor sen. Alex tvingade mig"

"Hur kunde han göra det?" Frågar Nathan genast till svar och blir en aning upprörd över hur han kunnat göra det.